Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 6 mars 2003 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Få saker är fånigare än att försöka förklara mänskliga beteenden med hjälp av exempel från djurvärlden. Av någon obegriplig anledning tror forskare ofta att de med hjälp av djurs vanor kan förklara krig, samt det faktum att vi människor har sex på så många olika sätt.
Zoologen Stephen R. Proulx har tydligen legat sömnlös på nätterna och grubblat över det faktum att unga kvinnor väljer äldre män som partners. Med tanke på min egen stigande ålder föredrar jag att se det som något helt naturligt, som vare sig behöver ifrågasättas eller förklaras.
Men Proulx har forskat i ämnet som en besatt — antagligen har han en flickvän som övergivit honom för en äldre man — och efter att ha studerat en liten fågelart i USA har han kommit fram till att det är ett naturligt beteende — för så gör djur.
Orsaken anses vara att det faktum att mannen eller hannen är äldre pekar på att han har livskraftiga gener, och eftersom kvinnan vill att hennes barn ska uppnå hög ålder väljer de en äldre man.
Mot den här studien kan invändas två saker.
För det första saknas variabeln pengar. Mig veterligen är gamla flugsnapparhannar inte innehavare av feta bankkonton. Så vitt jag vet brukar inte flugsnappare över huvud taget använda pengar — och det beror inte på att de nyttjar kreditkort. Och pengar är nog oftast en bidragande orsak till att unga, snygga tjejer väljer äldre, tunnhåriga män med kulmage. Möjligen finns det 22-åriga pinglor som skaffar barn med utfattiga 70-åriga mjölkbönder med övervikt och löständer, men jag tror att de tjejerna är relativt få.
För det andra är det så att djurvärlden uppvisar en sanslös variation av sexuellt beteende. Det finns en art av iguanaödlor som tillbringar hela dagarna med att onanera. Någon som känner igen sig?
Den som tycker att kvinnor är trolösa slampor kan få bevis genom att forska i schimpanshonors beteenden — hannarna däremot är extremt trogna toffelhjältar. Skulle vi vara som schimpanser skulle vi ge våra partners skjuts till deras älskare, vänta på dem medan de vältrade sig i köttets lustar, ta med dem hem igen och bädda ned dem.
Det är helt enkelt så att både djur och människor är komplexa varelser vars beteende — även det sexuella — bestäms av samspelet med omgivningen och av vad som är möjligt. Varje individ utsätts för miljoner intryck — ibland i helt unika kombinationer — vilket givetvis skapar mängder av olika former av beteenden.
Om man använder naturen som förklaringsmodell, så måste man komma ihåg att naturen kan ta sig så många olika uttryck. Om jag tvingades leva som en iguanaödla och livnära mig på pälsklädda smådjur och fågelägg, så kanske jag skulle roa mig på samma sätt som de gör.
Samma sak är det med människor. Låt en typisk homofob spolas iland på en öde ö tillsammans med fyra ryska matroser som egentligen är kvinnor fångna i en mans kropp. Vem vet vad som kan hända då.
Detta innebär inte att alla sexuella beteenden är rätt — det innebär bara att de kan förklaras.
Så vi människor kan inte ursäkta våra vanor med att de förekommer bland djuren. Det finns arter som ägnar sig åt kannibalism och incest, och det är ju ingen som vill se det som normala umgängesformer bland människor.
Just eftersom vi är människor måste vi själva resonera oss fram till vad som är rätt och vad som är fel. Därför är vissa sexuella beteenden fel — inte för att de inte förekommer bland djur, utan för att de inte borde förekomma bland människor.
Boris Benulic
Kommentar: Man vet alltid när en politisk rörelse eller politisk tänkare är lika vilsen som en berusad turist i Tokyo … för det är då de börjar hämta exempel från djurriket för att försvara sina ståndpunkter och program.
De som gör det utmärks ofta också av att de har läst sig till sina kunskaper om djur och deras beteende — de har inget eget, levande förhållande till naturen; och det är just detta som möjliggör för dem att använda djurs vanor som åskådningsexempel.
Ju mer vi människor avlägsnar oss från djur och natur, desto mer vanligt förekommande blir de i den politiska retoriken som ursäkter för illa underbyggda åsikter.
Leave a Reply