Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 23 november 2005 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Jag fick brev häromveckan från Claes Borgström, ja ni vet den där killen som ser ganska cool och tuff ut, som en före detta mellan viktsboxare vars fotarbete inte riktigt räddade honom från några smällar i slutet av karriären.
Men Claes är inte boxare. Claes är advokat och dessutom jämställdhetsombudsman, och det är ungefär som att vara amiral i ungerska flottan, det finns liksom inget vettigt man kan göra för att lösa sin uppgift. Vad det stod i brevet från Claes? Nja, det vet jag inte riktigt, jag läste aldrig hela — jag kom så långt som till att jag uppmanades att skicka in en jämställdhetsplan — då inledde jag ”Operation konfetti”.
Sedan vi startade vårt företag har vi på fyra år fört det från 0 kronor i omsättning till en miljard per år. Och vi levererar numera ett årligt resultat på sisådär 30 miljoner kronor.
Vi har lyckats för att vi krävt mycket av våra medarbetare och för att kvinnor självklart behandlats som alla andra och därmed fått möjlighet att ta plats och även gå in i chefspositioner. Lön sätts efter prestation och det innebär att kvinnorna inte har sämre löner än männen, för det är klart en kvinna kan prestera lika bra som en man.
Jag och mina anställda har en marknad att erövra, slag att utkämpa för att vinna nya kunder och vi har varken tid eller lust att låsa in oss och författa en jämställdhetsplan. Vi arbetar i verkligheten — inte i den statliga överbyråkratins Mumindal där verkligheten blir vad man säger att den är.
Visst finns bolag som leds av trångsynta gubbstötar — men tror ni en jämställdhetsplan hjälper ens om den bärs in i direktions rummet av Moses, som med eldskrift fått den inristad på stentavlor?
Finns det något mer förnedrande för kvinnor än att tjafsa med en manlig chef som inte förstår deras värde? Vad starka, tuffa och kompetenta tjejer behöver kunna göra är att sparka upp dörren till vd-rummet, säga upp sig och ge bossen fingret innan de drar till ett jobb där man förstår deras värde.
Men det kan de inte göra för att arbetsmarknaden i dag är lika rörlig som en bakfull flodhäst. Har du ett jobb måste du hålla fast vid det, även om chefen är korkad och ser ned på kvinnor.
Om det var lättare att starta företag, om det gick att anställa utan att man gör samma förbindelser som om man ingått ett gifter mål i en kurdisk bergsby för 100 år sedan — då skulle tjejer kunna dra från gubbstötsföretagen till alla nya jobb som skapats.
Men vänta — jag fattar, Claes — det är precis så du tänker. Vi måste skapa nya jobb — först skickar man ut 70 000 brev som ska skrivas i dina korridorer, sedan ska de behandlas i företag och fackklubbar, sedan ska planerna börja skrivas, förhandlas, godkännas och skickas in. Sedan ska de förvaras, granskas, kommenteras och kanske skickas tillbaka för behandling och åtgärd.
Det är lysande, Claes! Vi kommer att få importera arbetskraft för att täcka upp för alla dem som dras in i det här arbetet.
Förlåt, jag går genast till papperskorgen och letar rätt på remsorna. Om jag inte kan tejpa ihop dem, så kan du kanske skicka ett nytt brev? Kom över med det själv, så kan vi passa på att visa dig ett jämställt företag utan planer.
Boris Benulic
Kommentar: Det har faktiskt förvånat mig att jag aldrig bötfälldes eller på annat sätt straffades för att jag alltid såg till att vi aldrig skickade in rapporter eller planer för hur vi skulle ta oss an problem som inte fanns på riktigt. Det visar väl bara att den där verksamheten inte var på riktigt, den var mest till för att sysselsätta ett antal byråkrater.
Men en dag når antalet byråkrater en kritisk massa och de skaffar sig verkliga maktmedel.
De lär dock aldrig komma att behöva dem i någon större utsträckning. Svenska företagsledare är fogliga. Skulle de åläggas att rapportera rörande frågan om deras anställda har siktat ufon skulle de se till att en sådan rapport sammanställdes och skickades in.
Leave a Reply