Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 21 december 2005 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Vi svartskallar är inte mer tjuvaktiga än ni svenskar. Tjuvaktig låter nämligen litet fjolligt, som om man snodde åt sig en liten extra kaka vid kyrkkaffet, medan man lystet tänkte på silverkalken i sakristian.
Brottsförebyggande rådet kom i förra veckan med en uppföljande rapport om hur vanlig vår närvaro är på svenska fängelser. Verkar som om det bara är jag själv och Seixhan på kebaben som inte sitter på anstalt — och så morsan och syrran.
Det blev en helvetes debatt när folkpartiets Mauricio Rojas hävdade att rapporten visade att hemlandets kultur bestämde om man som invandrare skulle begå brott.
Vi svartskallar har drag i våra kulturer som är mer våldsamma än den svenska seden att slåss på dansbanan när det är midsommar.

På Balkan har pirattraditionerna från uskokerna, liksom hajdukernas smugglar- och rövarmentalitet, format oss.
Efter tio år av krig styrs nu ekonomierna i stora delar av det sönderslagna Jugoslavien av kriminella. Precis som i Somalia, Afghanistan, Nigeria — och knarkstålarna håller i gång de palestinska, albanska och latinamerikanska ekonomierna.
Ingen kultur i sig är kriminell — men kriminella subkulturer står olika starka i olika kulturer. Det är inte mer konstigt än att det utvecklats en sjukskrivnings- och fuskkultur i Bergslagens bruksorter.
I klassamhällen utvecklas alltid organiserad brottslighet som hjälper överklassen att hålla ordning på de fattiga, samtidigt som ligorna får rätten att plundra samhällets allra minsta litet till för sin egen del.
Det har alltid den radikala arbetarrörelsen insett — kadern i Partito comunista italiano var länge de enda som vågade trotsa den sicilianska maffian eller camorran. Förr var
Neapel en pittoresk skjutbana för rivaliserande familjer — i dag är det en stad där man kan leva och hoppas på framtiden — och det kan vi tacka kommunisterna för.

Jag vill att Sverige öppnar sina gränser helt för alla de som längtar efter frihet och arbete. Det är dem vi vill ha hit — för de ger hela samhället en ny framtid. Släpp in dem bara — och det fort. Vi har plats för alla — därför ska vi ha fri invandring.
Men då ska vi också vara medvetna om att tillsammans med dessa svartmuskiga versioner av Karl Oskar och Kristina kommer också de som vill parasitera på sina landsmäns arbete. Det är ju så inländsk organiserad brottslighet etablerar sig — först i den egna etniska enklaven och så vidare ut i samhället.
Det är dem vi ska nita. För vår skull och för deras landsmäns skull.

Mer komplicerat än så är det inte. Man förstår det inte om man växt upp på Lidingö eller i Äppelviken — men vi som haft kompisar som gått omkring med biljardköer utan att de spelat biljard förstår nog det rationella i mitt resonemang.

Boris Benulic

Kommentar: Jag blir smått förundrad över att det gått hela 15 år sedan jag förklarade att all historisk erfarenhet från slutet av 1800- och 1900-talet visar att om man öppnar sina gränser för stora invandrargrupper, så kommer det att uppstå maffiaorganisationer i förorterna som efter hand äter sig in i resten av samhället … och politiken … och staten.
Där är vi i dag.
Var det någon som sa att det kunde man väl inte förutse?
Var det någon som sa att det kunde man inte förhindra?