Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 10 maj 2006 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Hur många bra sexskildringar har ni läst?
Just, det — ungefär lika många som antalet bra användarmanualer för elektroniska mackapärer (och den där digitalt styrda smörgåsgrillen har du inte fått i gång än, eller hur?).
Antagligen är det samma personer som skriver de två typerna av texter.
Och så skriver de om fotboll också.
Visst finns det bra journalistik kring fotboll.
Ett exempel är lokaltidningarnas referat av division 7-matcher på måndagarna. På sisådär en tio meningar berättas vad som hänt och att Hävla vann över Barva. Kanske citeras Barvas tränare, som förklarar förlusten med att lagets målspottare var magsjuk. Det räcker för oss som inte var där.
Men numera är fotbollen en förevändning för att skriva om en massa annat, en stads historia, den egna uppväxten, mode eller mat, och allra värst är det när de försöker beskriva själva spelet eller hur en spelare rör sig, fintar eller skjuter.
Skulle vi uthärda en motorjournalist som när han recenserade en ny Fiat i stället för att diskutera motor, acceleration och fjädring, filosoferade kring Turins historia och det faktum att piemontesarna föredrar fläskfilé tonnato framför vitello tonnato?

Som om fotboll gick att kommentera. Fotboll ska man titta på och så kan man stöna, skrika lyckligt, svära eller sjunga.
Det är helt okej att gråta också. Men vad finns det egentligen att förklara som du inte kan uppfatta med ögat när du ser en match? Just försöken att skapa en mening och ett djupare innehåll orsakar alla dessa uttalanden, som liksom grodor med adhd skuttar ut ur tränar-, lagledar- och spelarmunnar. För vad finns det egentligen mer att säga efter en match än plattityder: en felslagen passning är en felslagen passning, och den kan bero på att den som slog den var trött, han kanske var ur balans eftersom han kvällen innan kommit på frun i bingen med grannen, eller så var motståndarna bättre och hann bryta passningen.
Inte så mycket att orda om. Det är ju ny match snart.

Om en spelare direkt efter 90 hårda minuter kan stå upp och svara på frågor på ett artikulerat sätt, så har han uppenbarligen inte slitit hårt nog. Efter matchen ska han spy och sedan få vackla ut till duschen. Inte leverera analyser och tänkvärdheter.
Vi har numera nästan outtömliga möjligheter att se fotboll; jag är nästan säker på att det någonstans därute till och med finns en satellitkanal som sänder portugisisk korpfotboll för damer.
Vårt behov av att få en match återberättad har försvunnit och då måste de som försörjer sig på berättandet försöka komplicera det hela och berätta om något annat som har en vag koppling till fotboll. Nu är truppen till fotbolls-VM uttagen och då kommer alla som vet att en boll är rund och att den inte alltid rullar vår väg, få sitta i en tv-studio och intervjuas av killar med liniment i håret.
Varje dag spelas det 1 428 (!) fotbollsmatcher i Sverige. Det finns en miljon medlemmar i föreningarna och en kvarts miljon spelare med licens. Så stor har fotbollen blivit utan att journalister försökt göra fotboll till något mer än det är.

Boris Benulic

Kommentar: En av de saker jag inte riktigt begriper är att antalet kommentatorer i tv ökat eftersom ett antal kanaler sänder alla matcher inte bara i Allsvenskan utan också i Superettan samt de olika förstadivisionerna. Kollar man på matcherna en bit ner i seriesystemet är det tämligen ofta riktigt glest på läktarna — för vem televiseras dessa matcher … och var hittar man folk som med låtsad entusiasm orkar kommentera? Om entusiasmen skulle vara äkta, så blir jag än mer förvånad.