Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 18 januari 2006 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Förr hade telefonkatalogerna en sida om hur man skulle bete sig vid krig — det vill säga om det var ryssen i stället för Finlandsbåten som kom kryssande genom den svenska skärgården. Rådgivningen gick ut på att man skulle fylla badkaret med vatten och inte tro på radiosändningar som sa att vi hade gett upp. De råden är numera onödiga, eftersom Sverige inte kan drabbas av krig. Krig kräver att det finns någon som anfaller och någon som försvarar sig.
Och vi kan inte längre försvara oss — sisådär en 5 000 soldater kan vi sätta in, säger överbefälhavare Håkan Syrén (efter att ha fått tänka efter ordentligt) — och det tar cirka ett år innan de har tryckt in magasinen och gått i ställning på lämplig plats. Det innebär att vi lika gärna kan sätta vårt hopp till spontant motstånd från de anställda på Svensk Bilprovning; det lär bli lika verkningsfullt. Må vara att de inte har automatvapen, men är man lika vrång och sur som de och kan veva runt med en domkraft ska man väl kunna åstadkomma litet skada i motståndarleden.
Men vänta — finns det då någon som tänker anfalla oss?
Vem vet? Men att inte kunna försvara sig i en tid då rysk trupp våldtar och torterar det tjetjenska folk som fått se Röda arméns stridsvagnar leka ”Grand Theft Auto” i Groznyj, att inte ha en beredskap när Vladimir Putin använder sitt lands ekonomiska tyngd för att utöva påtryckningar på Ukraina, att inte kunna visa styrka när han aktivt understödjer diktaturer som den i Vitryssland — det är litet farligt.
Ryssland har åter blivit alla envåldshärskares vän — och har man en sådan stat i sin närhet bör man nog vara beredd på att den staten kan bli ens fiende. Det är bara på Den vandrande vålnadens ö Eden och i Bibeln som rovdjuren lägger sig att vila med lammen, och jag tror inte Putin studerar vare sig Fantomen eller Nya testamentet för vägledning. Vi bör inte slumra in, så länge den ryska björnen är vaken.
Alltså måste vi rusta upp och återinföra den allmänna värnplikten. Inte bara för att världen ser ut som den gör, utan också för att krigsmakten är en viktig demokratisk institution. Under en stor del av 1900-talet fick den manliga delen av befolkningen en gemensam och demokratisk värdegrund, som man — litet bonnigt uttryckt — svetsades samman kring genom slitet i fält; om man förstår att Sverige är värt att försvara, så har man också förstått vikten av demokrati.
Frågan är dessutom om vi inte skulle haft väsentligt mindre problem med den så kallade integrationen om unga svartskallar hade fått dra på sig uniform? Vad danskvällarna på regementsorternas stadshotell betytt för inavelns bekämpande är heller inte oviktigt i sammanhanget.
Mig veterligen har vi ju inte beslutat att lägga ned krigsmakten, så det är ju möjligt att allting är ett skämt. En generalmajor Michael Moore från Högkvarteret låter meddela att vårt pyttelilla insatsförsvar räcker till, eftersom många som ingår där ska ha ”en inneboende hög beredskap”. Inneboende? Tror nog det blir litet mer avskräckande om beredskapen liksom hänger utanpå.
Men Michael Moore heter ju också den där amerikanske filmregissören som gett den orakade armhålan ett ansikte. Har han kommit hit för att driva med oss? Pågår filminspelning månne?
Boris Benulic
Kommentar: Det värsta uttrycket för disneyfieringen av den svenska mentaliteten var väl när politikerna fick för sig att världen inträtt i ett tillstånd av evig fred och man avrustade landet.
Den upprustning som nu sker går lite långsamt eftersom den ska följa rådande direktiv gällande klimat och jämställdhet.
Men kanske har våra ledare en hemlig plan? Ingen vill ju invadera och ockupera ett land präglat av kaos? Om man låter det samhälleliga sönderfallet fortgå i samma tempo, så kommer ingen att vilja ockupera Sverige … vi blir landet som i sin helhet blev en no-go-zon.
Leave a Reply