Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 28 februari 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Star Wars-filmerna innehåller en obehaglig liten figur som hela tiden svassar runt Palpatine1 och Darth Vader. Han är en av de dubbelspelande chefsämbetsmännen i imperiet. Republikens principer är inte det viktiga; det som styr hans handlande är att få vara nära makten. Han ser ut som en konserverad andra sorteringens vit sparris, och har ungefär samma förmåga till mänsklig medkänsla. Alla formas vi av olika förebilder — och vad vi kan antaga har det genom åren blivit många ensamma kvällar på hotell för vår nuvarande utrikesminister. Timmar som fyllts med kabel-tv, och där är det alltid någon av Star Wars-filmerna som rullar. Så när Carl Bildt funderat på hur han ska göra när han dagen efter ska möta de Darth Vaders och sithlorder som finns på riktigt, har han tänkt: Hmmm, den där ämbetsmannen som stryker runt Darth Vader verkar ju kunna spelet — man hamstrar liksom upp till den där stora elaka killen i svart, så går allt bra.
Och visst har det gått finemang för Calle de senaste åren, han har byggt upp en hyfsad förmögenhet och jag ser gärna att företagare och entreprenörer ger sig in i politiken.
Men Calle är ingen affärsman eller företagsledare — han lejdes in av olika företag för att göra det möjligt för dem att få investera i diktaturer. Han var inte bara en dörröppnare, han var också en dörrmatta på vilken hans uppdragsgivare kunde torka av skorna, innan de gick in för att skaka hand med sådana som var ansvariga för förtrycket i Ryssland eller folkmordet i Darfur.
Internationell koppleriverksamhet helt enkelt, och Calle var inte ens bordellmamma, han var den där killen i gränden som stod och viskade: ”Eeeeey, vill du träffa min syster? Hon är oskuld.” En sådan en ska alltså föra vår talan ute i världen? En person som internationellt mest gjort sig känd som den på vars vakt 7 000 människor mördades i Srebrenica.
Calle har skrutit med att Henry Kissinger är hans vän och mentor — hjärnan bakom den amerikanska utrikespolitik som såg bödelsdrängar i Latinamerika, Asien och Afrika som självklara allierade i kampen mot Sovjetunionen. Som om diktatur skulle kunna bekämpas med diktatur?
Problemet är inte Calles aktieportfölj och kontakter, utan den inställning han lärt sig av Kissinger: demokrati, mänskliga rättigheter och fri marknad är inga absoluta värden att kämpa för. Som världen ser ut i dag behöver vi en bättre utrikesminister; vi behöver en jediriddare.
+ Mästerkocken Anthony Bourdain som sagt att varje gång han besöker Kambodja får han lust att resa hem och söka upp Henry Kissinger, för att bulta honom till en blodig massa.
– Fredrik Reinfeldt som inte vågar focka Carl Bildt.
Kommentar: Jag har alltid antagit att svenska folkets för många obegripliga lust att varje nyårsdag se ”Ivanhoe” på tv beror på en undermedveten längtan efter att få ledas av människor präglade av de gamla riddaridealen … inte konstigt då de till vardags får leva under sheriffen av Nottinghams fögderi.
Leave a Reply