Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 13 maj 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Om en man våldförde sig på en kvinna som står mig nära, så skulle jag gå ut i garaget och leta reda på morfars fårsax. Kemisk kastrering vore för lindrigt.
Det finns ett antal män som kan betraktas som sexualnidingar med en helt perverterad syn på samlag — de skulle kunna kasta sig över en ihålig gammal stubbe bara för att få utlösning och känna makt.
Men hur gör vi med alla de andra fallen? Vad händer då tjejen ändrar sig ungefär just när spetsbehån ska knäppas upp? Hon kanske tycker att killen luktar för mycket vitlök, eller så minns hon att hon har en pojkvän och det är inte han som står där med byxorna vid anklarna. Om killen visar samma känslighet som en bogserbåt och bara ångar på, så är det ju våldtäkt.
Men tänk om hon är så full att hon inte kan formulera ett nej? Hans hjärna guppar i ett hav av alkohol, så han kan ändå inte uppfatta ett avvisande. Är det ändå våldtäkt? Jajamän.
Om ett rattfyllo kör över och dödar en person på ett övergångsställe, så betraktas det ju inte precis som en förmildrande omständighet att föraren är full. Det är heller ingen förmildrande omständighet om offret råkar vara berusad.
Men vad händer om personen på övergångsstället är så berusad att han kastar sig mot bilen i tron att han är Stålmannen? Inte frikänns rattfyllot i alla fall.

Minns nu HD:s dom i det så kallade Tumbamålet. En kvinna tar med sig tre män hem, och under nattens lopp ringer de in kompisar som också har sex med henne.
Kvällen har börjat på krogen och kvinnan minns inte så mycket. Så kvinnan är väl som den berusade personen på övergångsstället som kastar sig mot bilen: hon vet inte vad hon gör — alltså dömer vi de tre männen.
Jag vet faktiskt inte. Vissa morgnar tycker jag att man ska sätta de här männen på en öde ö och sedan ta bort den från alla sjökort. Andra morgnar tycker jag att de ska frikännas.
En del har sagt att männen borde förstått att kvinnan var helt hjälplös, för att ingen normal kvinna vill ha samlag samtidigt med sex eller sju män. Kanske inte om man bor med de andra barnen i Bullerbyn, men i den riktiga världen bildar folk klubbar för att de gillar gruppsex, och det finns kvinnor som föredrar att det är väldigt trångt i sängen eller på diskbänken, eller var nu de och deras älskare håller till.
Tänk om de männen trodde att de fått fatt på en av dessa kvinnor? Vi kan inte döma folk för att de inte är som Saida Andersson, och kan förutse att kvinnan kommer att vakna med monumental ångest dagen efter.
Vi kommer aldrig att kunna skriva lagar som garanterar rättvisa när fyra berusade människors ord står mot varandra, och är vi inte säkra måste vi frikänna.

En av de personer som protesterat mot domen sa att en kvinna ska kunna lägga sig naken var som helst utan att riskera att en man vill kliva på. Jomenhejsan, då var vi tillbaka i Bullerbyn. Jag skulle också vilja att det var så, men i varannan buske lurar en sexniding — så det är inte så smart.
Jag har all laglig rätt i världen att gå ned till Hammarbyhamnen, knacka på hos skinnskallarna, och glatt berätta för dem att Adolf Hitler bara hade en testikel. Inte ens med tanke på mina 105 arga svartskallekilon skulle jag göra det.
Man hoppar heller inte mot en bil, eller tar med sig tre killar hem efter att ha snackat sex med dem.
Innan vi fått ett samhälle utan kvinnoförtryck kan man bara anbefalla försiktighet och självförsvarskurser — så jävlig är nu en gång för alla denna värld.

Boris Benulic

Kommentar: Att jag mycket väl vet med mig att man aldrig ska delta i diskussioner som rör aborter eller våldtäkter har genom åren uppenbarligen inte hindrat mig från att skriva kolumner i ämnet.
Men trots allt gäller kolumnens avslutande råd fortfarande — i ett samhälle där män ofta inte längre är män utan dreglande fyllon och där rättsapparaten sedan länge inte fungerar bör kvinnor vara försiktiga. De flesta anmälningar om våldtäkt leder aldrig till åtal … och det beror inte på att bevisläget är svårt … det beror på att polisen inte bryr sig.
… sedan finns ju alltid alternativet att själv skipa rättvisa …