Inför varje helg gör jag en sammanfattning av veckan som gick – och det jag uppfattat som mest märkligt.

….

Det gnölas om att Yasin inte får spela på Ullevi.

I och för sig … jag tycker faktiskt man ska ordna en konsert med Yasin på Ullevi.

Och när arenan är fylld stänger man alla in- och utgångar och så har man kontroll på en stor del av den gängkriminella miljön med hang-arounds.

Sedan kan man metodiskt påbörja deporteringarna tills hela arenan är tömd.

Jo, jag vet. Alla i publiken kommer inte att tillhöra den gängkriminella miljön … men dålig musiksmak bör vara tillräckligt skäl för deportering.

….

SvD tar upp kampen med DN om vem som bäst kan bidra till att det föds färre barn.

En skribenten tjatar i en stor artikel om att man blir utbränd som förälder. Att få barn är ett ”folkhälsoproblem”.

Hon beskriver en situation där hon sitter i en bil och ammar och väntar på att ett barns fotbollsträning ska ta slut, sedan ska dottern skjutsas till dans.

Situationen är för mig obegriplig. Själv skulle jag som barn aldrig gått med på att en förälder skulle ha skjutsat mig till fotbollsträningen. Skammen, nesan, allt retande av mig. Aldrig i livet …! 

Och vilken normal unge vill ha en förälder hängande vid sidan av planen medan man tränar?

Seder och mentalitet har uppenbarligen – även på det området – förändrats.

Dessutom jämrar sig skribenten över att:

”Det blir allt fler krav på att man som föräldrar ska hjälpa barnen med läxorna.”

Men det är väl ett ganska självklart krav att man engagerar sig i barnens studier? Eller?

Varför inte låta barnen ta sig till fritidsaktiviteterna själva medan man hemma förbereder läxhjälpandet? Problemet löst.

Men den nuvarande föräldragenerationen verkar helt tappad bakom en barnvagn,

Det är svårt att få en bild av vad som händer i världen och Sverige genom att läsa SvD och DN – desto bättre bild får man av skribenternas privatliv. 

Ständigt redovisar de sina vedermödor (som ofta kommer sig av att de verkar totalt socialt handikappade). Först är det texter om försöken att finna den rätte/rätta, därefter om hur jobbigt det är med familj/barn, och efter det litaniorna om hur det är att vara skild, att bli gammal … kunde de leverera texter från andra sidan graven skulle vi få läsa om hur satans varmt det är i helvetet (för rimligen är det i helvetet man hamnar efter sin bortgång om man är på DN eller SvD … alla lata, självupptagna journalister förpassas antagligen till den åttonde kretsen.)

… och det är något märkligt med att SvD och DN tävlar om att problematisera barn och familjebildande … det beskrivs alltid som väldigt svårt och kämpigt; medan singellivet (helst om man inte är heterosexuell) i ofta förekommande reportage skildras som paradisiskt.

….

Vem visste att det fanns en sjätte växel DN kan lägga in i sin race för att erövra första pris i tävlingen om ”Sveriges mest rubbade redaktion”.

Storyn är så här. 

Det handlar om en ung flicka med milt uttryckt stora problem av varje tänkbart slag.

Det konstateras tidigt att hon har intellektuell funktionsnedsättning och autism.

I dag är hon en ”han” och har fyllt 23 år och bedöms ha en tio-årings förståndsgåvor.

När han var 18-år fick flickan hjälp att bytta kön.

DN konstaterar:

”En del av Mattias vilsenhet i ungdomen handlade om att han inte kände sig hemma i sin kropp. När han fyllde 18 år påbörjades hormonbehandlingen för att ändra kön från kvinna till man.”

Sedan sägs inget mer om det i artikeln.

Man letar inte upp läkarna som deltagit i processen och ställer dem mot väggen och frågar:

”Hur ända in i h-e kan ni få för er att byta kön på någon som har en intellektuell funktionsnedsättning.”

Det finns mycket mer att säga om innehållet i den här artikeln – men detta är själva grundproblemet: myndigheternas hysteriska vilja att hjälpa människor att byta kön – och i detta fall sker det när personen i fråga enligt DN beskrivs som någon som aldrig kunnat ta hand om sig själv, och i dag bor han ”med personal dygnet runt. Ekonomin och praktiska saker har en förvaltare och hans mamma tagit hand om.”

Det som är storyn i DN:s ögon är att hon/han nu är rädda att hamna i fängelse och bli våldtagen efter en dom för mordbrand.

Visst är det märkligt att någon vars intellektuella kapacitet är en tioårings ska sitta i fängelse … men det mest märkliga är DN:s oförmåga att förstå det verkliga problemet.

….

Jag föredrog Jonas Gardell när han drog sina gråtvalser om hur svårt det var att var bög och ung.

Nu när Mark har stuckit vill Jonas kliva in i vuxenlivet, och sedan ett tag försöker han etablera sig som hbtq-rörelsens svar på Henry Kissinger, och han uttalar sig därför gärna om krig och geopolitik.

Nu har Jonas kommit fram till att man kanske skulle överväga att förbjuda heterosexualitet.

Han förklarar det med lite pellejönspsykolopgi och något märkliga referenser till romarriket … kanske har han varit och sett Gladiator II och känner sig därför rustad att anföra historiska exempel.

Mest är Jonas rädd för vad den ”aggressiva hanen” Donald Trump kan ställa till med.

Någon borde informera Jonas om att Bidens administration satsade hårt på hbtq-inkludering och i Pentagons fikarum satt det lesbiska amiraler, och generaler och i Langley jobbade CIA hårt på att rekrytera hbtq-personer. Sedan ska vi inte glömma transorna på det amerikanska försvarsdepartementet.

Vill Jonas påstå att den amerikanska krigsmakten under Biden – eller Obama – var någon slags fredsbevarande kraft? Han kanske ska prata med någon i Västasien som kan berätta hur de ser på saken … fast … det kan bli svårt … de är inte så benägna att samtala med homosexuella.

Men när det gäller Sverige borde ju Jonas kunna känna sig trygg. Duon Kristersson-Jonsson kan ju knappast betecknas som ”aggressiva hannar”.

Men känner vi andra oss trygga …?

Äh, spelar ingen roll. Det viktiga är att Jonas känner sig trygg i sitt rosa kuddrum.

PS. Låt oss starta en namninsamling riktad till Mark där vi kräver att han blir ihop med Jonas igen, då kanske han finner sig själv och slutar försöka bli en homo-Kissinger.

….

På Folk och Försvar verkar alla rörande ense om att Ryssland bedriver hybridkrigföring mot Sverige.

Låt gå  för det.

Men är det inte dags att man på Folk och Försvar börjar diskutera islams hybridkrigföring mot Sverige? Den har ju ändå pågått i mer än 20 år. Och de har dessutom i motsats till Ryssland beväpnat manskap på svensk jord.

….

En man som är dömd för vapenbrott är – förstås – bror till en ledare i Foxtrot-gänget.

Han har dessutom kunnat arbeta både som notarie i en tingsrätt och på Skatteverket.

Men… det här är inget att bråka om. Ett kommunikationsproblem bara … en informationsmiss.

Det är väl bara så att ingen informerade den vapenbrottsdömde brodern till Foxtrotledaren om att massinvandringen var till för att ”… någon måste vårda de äldre i Sverige”.

Och eftersom han inte informerades om detta satsade han på en tjänst i Skatteverket samt på att bli notarie i tingsrätten.

(… och en kompis undrar: om det nu är så att skattmasar tydligen beväpnar sig … har de skattskyldiga då också rätt att göra det …. för säkerhets skull liksom …)

….

Nu är de säkert mäkta stolta på AB:s kultursida. En av deras skribenter fick till en text där hon lyckas koppla ihop bränderna i Los Angeles med kultursidans två hjärtefrågor: kampen mot växthusgaser och mot ”marknaden”. Snabbt förflyttas vi från en miljonärs försök att köpa sig en brandkår i LA till Sverige i dag: ”Marknadslogiken funkar inte i vården, skolan eller räddningstjänsten”.

Det blir alltmer omöjligt för mig att förstå hur man i den svenska debatten kan fortsätta träta om huruvida vård, skola och omsorg ska vara vara ”privat” eller ”offentlig”. I Sverige i dag är det inte marknaden som styr, dess mekanismer är satta ur spel.

Vi tar det en gång till.

Ett köp av en tjänst som kan betecknas som en privat transaktion innebär att jag tar mina skattade pengar och går till någon som säljer en tjänst eller vara jag tycker att jag behöver … och jag gör det av en företagare som utan statliga subsidier bedriver sin verksamhet.

Mycket få i Sverige i dag har råd att köpa vård, skola, eller omsorg av i verklig mening privata aktörer – och det beror på det hiskeliga samlade skattetrycket som innebär att sisådär 70 procent av lönen försvinner in i statens kassakistor.

Det är de tvångsindrivna skattemedlen som ”fri”-skolor och andra ”privata” förmedlar av utbildning och olika former av vård livnär sig på.

Det rör sig inte om privata transaktioner – där finns ett antal mellanled, och det är inte du som med dina egna, inarbetade pengar som maktmedel fritt väljer rätt aktör på marknaden.

Om dina barns skola inte fungerar köper du tjänsten av en annan skola, du kan exakt väga och mäta värdet av den tjänst du köper – och en tydlig signal till dig om att något är fel är om barnen inte har riktiga läromedel eller kompetenta läromedel, men skolans ägare lever flott.

Det effektiva sättet att slå ut oseriösa aktörer är inte att förbjuda privata lösningar, det är att sänka skattetrycket så att vanligt folk har råd att köpa bra tjänster … och göra val.

Detta är så självklart att det inte borde sägas. Ändå ser debatten ut som den gör.

Vara sig vi haft en ”vänster”- eller ”höger”-regering så har licenser utfärdas till oligarker som gjort det möjligt för dem att livnära sig på skattemedel genom att driva vårdinrättningar eller skolor. Offentliga tillgångar har dessutom sålts ut till vrakpris – av eller till – till sosse- och moderatpolitruker (som när Filippa Reinfeldt realiserade ut vårdcentraler, eller Ilija Batljan köpte på sig offentligt ägt fastighetsbestånd).

Eftersom både M- och S- drivit på för att skapa ett mångkulturellt samhälle är det inte underligt att de kriminella gängen allt mer börjat operera i den ”privata” sektorn för vård och omsorg.

Här ser vi också en av förklaringarna till massinvandringen, S- och M-oligarkerna är givetvis intresserade av en sådan invandring eftersom den kan bidra till att lönerna pressas nedåt (strunt samma att vårdkvaliteten blir sämre).

Först när vi skattevägen bara betalar det som behövs för statens kärnverksamhet, först då blir vi fria medborgare – och behöver inte göda oligarker, och statliga byråkrater.

En platt skatt på 20 procent skulle göra dig fri – och stat och samhälle starkare.

….

Daniel Suhonen har ju alltid trott att han är sossarnas egen lille Machiavelli.

Nu ger han Magda råd på AB:s ledarsida:

”Andersson får inte göra Kamala Harris misstag”.

Vilket av alla misstag menar han? Det finns ju några att välja mellan.

Eller är det så enkelt som att Suhonen vill att Magda ska trappa ner lite på drickandet? Skulle ju inte se så bra ut om hon likt Kamala dök upp hos en skolklass och var rejält tankad – eller tillbringade en stor del av sin tid med att hantera sitt bakrus.

….

Den nationella säkerhetsrådgivaren Landerholm har en sällsynt förmåga att sprida hemliga uppgifter omkring sig … dessutom på olämpliga platser.

Kristersson har förklarat att han ”ser allvarligt” på det hela. Men han säger sig alltid se allvarligt på det mesta här i världen. Någon gång kommer han väl också att göra något mer än bara titta med dyster blick på problem han ställs inför.

Men … det som fascinerar mig med det hela är regeringens totala oförmåga att krishantera. Ändå omges varenda minister i Tidöregeringen av en mur av kommunikatörer och pressekreterare.

Landersholms slarvighet är ju väldigt lätt att spinna.

Jag skulle gjort så här …

Jag skulle utgått från ”Operation Mincemeat” (Operation Slarvsylta) … den mycket eleganta desinformationsmanöver de allierade gjorde under andra världskriget. Syftet var att dölja den planerade invasionen av Sicilien.

Man tog en död man och försåg honom med en falsk identitet som gjorde honom till major i den brittiska armén, och i hans kläder placerade man korrespondens mellan två generaler. I korrespondensen diskuterades att det var Sardinien och Grekland som var målen för en kommande invasion, och att Sicilien bara var en skenmanöver.

Liket dumpades utanför den spanska kusten där det fiskades upp av en spansk båt. Informationen på liket nådde snabbt de spanska myndigheterna som såg till att den omgående sändes till Tyskland.

Bluffen fungerade, tyskarna förstärkte sina positioner på Sardinien och i Grekland – men inte på Sicilien.

Hade Kristersson haft listiga spin-doktorer till sitt förfogande skulle de rått honom att ordna läckor till betrodda, undergivna chefredaktörer om att Landerholms slarv bara var en nutida ”Operation Mincemeat”, och de skamsna chefredaktörerna skulle då beordra redaktionerna att sluta gräva i frågan … och affären skulle tystas ner och till slut vara glömd.

En alternativ förklaringsmodell är att det vi ser utspela sig faktiskt är en nutida ”Operation Mincemeat”, och att det är MUST som organiserat det hela och läckt till media om Landerholms ”slarv”, för att ytterligare övertyga främmande makt om att den information de kommit över är viktig.

Fast ska jag välja mellan inkompetent slarv och listig desinformationsoperation så väljer jag nog den första förklaringen … med tanke på regeringens prestationer hittills verkar den mest trolig.