John Clelands erotiska roman Fanny Hill utkom 1748, men blev inte allmänt tillgänglig förrän på 1960-talet.

Man kan om man anstränger sig lite hävda att Cleland ville skriva en uppfostrande berättelse genom att skildra skökan Fannys frenetiska gökande (förvisso skedde det så att säga å yrkets vägnar) som en bildningsresa. Hon saknar uppfostran, men lär sig genom “trial-and-error” att utveckla självkontroll och förnuft och väljer slutligen monogami och äktenskapets trygga hamn.

Sanna Hill talar ut i dagens DN, och hennes levnadsbana påminner väl om Fannys.

Till Fannys fördel kan väl anföras att hon använde sin kropp för att överleva, Sanna har gjort det för att få uppmärksamhet (och jobb på redaktioner) … och uppmärksamhet kan väl knappast sägas vara en överlevnadsfråga. Fast det kanske det är i Sannas fall.