Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 16 december 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Att lösa ett svårt matematiskt problem ger ungefär samma tillfredsställelse som bra sex.
Och man blir nästan lika svettig också. Matematik är stor konst.
Så jag blir litet bekymrad när vår nye skolminister Ibrahim Baylan säger att matematikundervisningen måste bli ”mer vardagsnära”.
En ny undersökning visar att svenska åttondeklassare har samma kunskaper som de som gick i sjuan för nio år sedan.
Vi har ingen utveckling. Vi rör oss bakåt när det gäller kunskaper.
Vad har hänt? Har någon förgiftat skolmjölken? Nej då, svarar Baylan. Men skolans resurser skars ned för hårt på 1990-talet. Han måste tro att vi är dumma i huvudet och inte kan läsa utredningen. Ryssland, Lettland, Estland, Litauen och Slovakien ligger före oss i statistiken.
Ta en svensk grundskola. Kapa all elförsörjning och stäng av vatten och värme. Slå sönder toaletterna med slägga. Betala bara ut lön till lärarna då och då. Låt fritt löpande vilda hundar och kriminella kanta vägen till skolan. Låt vodka och knark vara lättillgängligt på rasterna.
Då närmar vi oss standarden i en skola på den slovakiska landsbygden eller i en typisk rysk stålstad. Ändå presterar barnen där bättre än svenska elever.

Baylan och socialdemokraterna har lämnat arbetarrörelsens gamla värderingar. Förr trodde vi i vänstern att folk kunde klara vad som helst; i dag tror vänstern att folk är litet bakom flötet och att man måste tala till oss långsamt och tydligt. Matten ska därför hämta sina exempel från enkla påtagliga företeelser omkring oss.
Vardagsnära matematik testades redan när jag var ung:
Lisa har fyra äpplen. Hon ger ett till Lars och tappar bort två äpplen. Hur många har hon kvar? Som om vi brydde oss.
Det fick oss bara att tycka att matte är tråkigt. Vi behöver en matematikundervisning som visar det storslagna och spännande.
Först när jag läste den amerikanske matematiken Martin Gardner såg jag det vackra i en ekvation. Det gav mig sedan lust att bygga stora, stora broar. För något ska formlerna användas till.
Gardner lärde mig att matematik inte ska anpassas till vardagen — den ska användas för att förändra vår vardag.

Och hej du Baylan, så här blatte till blatte. De som drabbas värst av dina tankegångar är andra svartskallars barn. Lär de sig inte räkna har de ingen framtid. De kommer att ärva sina farsors gamla kostymer och konstiga kepsar och sitta i förorternas invandrarklubbar och spela kort med kortlekar lika flottiga som en fårrumpa. Och deras självförtroende kommer att vara lika repat som bordets perstorpsplatta.
Det är väl ändå inte det du vill?
Så ställ dig upp och skrik nu, Ibrahim. Säg ifrån. Skolpolitiken ska bygga på att alla kan förstå det stora och vackra i matematiken. Åt helvete med Lisas äpplen. Våra barn ska lära sig räkna för att de ska landa på Mars, lösa cancerns gåta, föda de hungriga och uppfinna nya kraftkällor. Matematik är grunden för allt. Världen väntar på att beräknas och på att erövras. Det är den visionen du måste ge våra barn, Ibrahim.

Boris Benulic

Kommentar: Häromdagen såg jag Erik Ullenhag presentera vad han ville göra om han blev partiledare för Liberalerna. Han skulle samla sitt parti (då räcker det snart med att hyra ett hotellrum modell större) och diskutera vad man egentligen ville med sin skolpolitik.
Det är förvisso en obegriplig tanke eftersom den rör ett parti som inför varje val lanserat skolan som den kanske viktigaste frågan … och då passat på att lansera en ny skolpolitik. Kan det finnas något kvar att föreslå?
Men det stora problemet är framförandet … Ullenhag var matt som ett gammalt, aldrig putsat och dessutom tomt tennstop när han talade om skolan.
Och sådana är svenska politiker alltid när ämnet kommer på tal.
Det vet egentligen innerst inne inte varför det är bra att lära sig saker, de har aldrig själva förförts av en ekvations lösning eller av insikten om vilka som var förklaringarna till ett historiskt skeende.
De kan inte utforma en skolpolitik och få andra att brinna för kunskap eftersom de själva är en obildad skara.