Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 27 februari 2008 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

I november förra året berättade Hu Jia i Europaparlamentet om förtrycket i diktaturens Kina. Nu sitter han fängslad och hotas av flera års fängelse. Mer än 600 människor som kämpar för demokratiska fri- och rättigheter i Kina har det senaste åren dömts till arbetsläger eller bara försvunnit. Lägg därtill mord och misshandel på de bönder eller arbetare som vågar protestera mot byråkratins utsugning av folket.

Det finns de som kräver att de svenska idrottare som deltar i OS i Kina ska använda tiden mellan tävlingarna till att protestera mot förtrycket. Iförda sina blågula mysbyxor ska de åka hem till dissidenter och försäkra dem att de har till exempel det svenska kanotlandslagets stöd. Varför de kraven ställs förstår jag inte riktigt. När Carl-Henric Svanberg åker till Kina för att förhandla fram kontrakt åt Ericsson kräver ingen att han offentligt tar avstånd från Kinas stöd till bödlarna som styr Sudan — och han är bara en av många svenska affärsmän som försöker utveckla affärer med diktaturen.
Och svenska politiker brukar vara så milda i sin kritik när de utbringar skålar vid mottagningarna i palatsen vid Himmelska fridens torg. Varför ska vi kräva större engagemang för demokrati och frihet av idrottsmän än vi gör av företagsledare och politiker? Givetvis ska inte dessa tre grupper avstå från kritik av förtrycket i Kina — tvärtom! Alla som ingår i de tre grupperna bör ta varje tillfälle i akt att visa sitt stöd för de krafter i Kina som arbetar för demokrati, frihet och rättvisa.
De svenska företagare som vill att Kina ska bli en fruktbar marknad måste inse att det enda sättet att säkra en sådan utveckling är att understödja de demokratiska krafterna. I dagens korrumperade Kina är det troligare att den som betalar mest mutor får sälja, än den som har den bästa produkten. Tänk vad som skulle hända om Carolina Klüft under OS besökte demokratiförkämpen Lu Banglie och berättade hur tacksamma vi är för att det finns människor med sådant mod och sådan resning. Eller om Stefan Holm på presskonferensen efter det att han tagit guldmedalj berättade att den viktigaste upplevelsen under OS ändå var att få möta motståndskämpen och bondeledaren Yao Lifa.

+ www.wikileaks.org — sajten där de som kämpar mot förtryck läcker makthavarnas hemliga dokument.
– Landshövding Björn Ericson som varit på sju officiella besök i Kina, men som säger att ”Man får inte vara för konkret i sin kritik eller ta upp enskilda fall”.

Boris Benulic

Kommentar: Tanken på att öppna gränser, fri handel och fritt resande som ett medel att underminera ruttna, förtryckande samhällssystem som det kinesiska har väl bevisat sin värdelöshet genom Kinas utveckling sedan detta skrevs.
För vad gör man om landet som ska förändras inte behöver bry sig på grund av sin storlek och vikt för världsekonomin, om landet inte minskar på censuren, kontrollen och förtrycket … man gör ingenting om man är politiker eller företagsledare. Affärer som vanligt.Och Kina kan fortsätta att bygga ut sina positioner i världen … på alla områden.
Lenin sa att kapitalister var så snikna att de skulle vara beredda att sälja det rep till dig varmed du tänkte hänga dem.
Så sant.
Dagens kapitalister i väst har inte förstått det framtida funktionen för de exklusiva sidensjalar från moderhusen i Paris vars huvudsakliga marknad nu är den kinesiska eliten.