Någon sommarnatt nu i juli kan vi räkna med att vandaler besöker Halleberg i Västergötland. Där kommer de att med färg förstöra en minnessten, eller om de har armstyrka nog … slå sönder minnesstenen med en slägga.
Och till minne av vem har då stenen rests?
Någon svensk slavhandlare av mindre format är det förstås lätt att gissa på.
Men inte … den som hedrats med en minnessten på platsen där han föddes är Lewi Pethrus, grundare – eller kanske snarare skapare – av den svenska pingströrelsen.
Vandalerna kommer säkert att ha hetsats till sin illgärning av den senaste veckans tidningsskriverier med rubriker som:
AB: KD-grundarens hus fullt av nazipropaganda
DN: Utred Lewi Pethrus relation till nazismen.
DN: Hur nära stod egentligen Lewi Pethrus Adolf Hitler?
GP: Pethrus, som grundade Kristdemokraterna, spred antisemitiska tankegångar som rättfärdigade det nazistiska maktövertagandet i Tyskland 1933.
Expressen: KD-grundarens tystnad om nazismen besvärar
SvD: Kyrkan behöver stå upp mot högerextremismen

Universitetens motsvarighet till giftsvampar

Och så där skulle man kunna fortsätta.
De flesta kommer inte att läsa artiklarna – det som fastnar är rubrikerna – och de godtrogna kommer att anta att en sentida besökare i Lewi Pethrus sista jordiska boning inte skulle kunna ta sig runt mellan rummen eftersom huset enligt AB var ”fullt av nazipropaganda”. Antagligen skulle man inte ens kunna ta sig in i huset.

Men vandalerna som kommer att slå till mot minnesstenen och anstiftarna på kultur- och ledarsidor skulle kunnat fått till en ännu mer fantasieggande nazi-koppling när det gäller Lewi Pethrus.
Men de saknar som vanligt tillräckliga historiska kunskaper för att få till den riktiga svärtan i sina försök till nidteckning.

I Halleberg återfinns Sveriges största fornborg. Och fornborgar byggdes av vikingar. Nazisterna var fascinerade av vikingar. Kan Lewi Pethrus ha påverkats av vikingamyterna under sin uppväxt i fornborgens närhet – fick det honom att känna igen sig i Himmlers vikingavurmande?
Det finns också de som hävdar att vikingarna föreställda sig att Valhall låg på Halleberg, där höll asagudarna till, och där samlades döda tappra krigare till gästabud … och ja, ni förstår … Lewi Pethrus växte definitivt upp i en miljö präglad av de myter som formade många nazisters tankevärld.
Det här kunde ha blivit en teori präglad av lite mer tankeflykt än AB:s – som kan sammanfattas som att Lewi Pethrus var nazist eftersom två forskare har hittat Mein Kampf i en låda i hans kvarlåtenskap på en vind.

KD känner sig uppenbart trängda av forskarnas ”avslöjande” om Lewi Pethrus. Att kalla någon ”nazist” eller för att tillhöra en rörelse medgrundad av nazister har visat sig vara ett effektivt sätt att bekriga politiska motståndare och partier.
Alla drar numera nazi-kortet mot sina motståndare.
När Jimmie Åkesson kände sig förolämpad av den nyblivna KD-medlemmen Alice Teodorescu deklarerade han att KD hade nazister med bland grundarna.
Borgerliga partier har tidigare ältat makarna Myrdal och hävdat att deras syn på sterilisering visar på likheter mellan nazismen och socialdemokratin.
Och hur många gånger har inte centerpartister fått höra om formuleringar i sina partiprogram på 1930-talet – eller att riksdagsmannen Per Olof Sundman en gång varit organiserad i den nazistisk organisationen Nordisk Ungdom. Senare blev han centerpartist och fick även inta stol nummer sex i Svenska Akademin.

Ett första skäl till angreppen på Lewi Pethrus är att det finns partipolitiska intressen som gynnas av att han beskrivs som nazivänlig – och de intressena finns både till höger och vänster.
För SD:s del kan det kännas skönt att ett annat parti blir det förföljda villebrådet i den hysteriska jakten på krypto-hitlerister.
För S, V och MP är en försvagning av KD bra, helst i form av att partiet försvinner ur riksdagen i nästa val – då blir det svårare för borgerligheten att bilda regering.

Men det pågår också en annan strid – den utkämpas på den front i kulturkriget som utgörs av de kristna kyrkorna. Sedan länge har Svenska kyrkan förvandlats till en plats där mångkultur och islam inte bara accepteras utan förordas. Svenska kyrkan går i dag i spetsen för att Sverige ska bli mångkulturellt i den meningen att islam på alla områden ska få en starkare och synligare ställning (även absurt nog i den egna kyrkan).
Den som vill göra karriär i svenska kyrkan vet vilka ståndpunkter han eller hon bör inta när det gäller islam, hbtq-frågor, och rasism.

Men inom den svenska kristenheten finns det en motvikt form av frikyrkorna i – i första hand Pingströrelsen. Den har i årtal redan angripits i medierna där man lyft fram att väckelsekristna i USA oftast röstar på Trump, eller att Bolsonaro i Brasilien bars fram till presidentposten av landets medlemmar i pingstkyrkor. (Det är lite förvånande att ingen i medierna anklagat Lewi Pethrus för det senare – han understödde kraftfullt den svenska pingstmission som etablerades i landet och ur vilken alla dagens brasilianska pingstkyrkor växt fram. Den första missionären var ungdomsvän till Lewi Pethrus och de genomgick dopet på samma dag.)

Pingströrelsen utgör en av motståndsfickorna i det svenska samhället – därför attackeras dess församlingar i dag genom ”avslöjandena” om Lewi Pethrus. Om man kan få Pingströrelsen att krypa till korset och börja ”utreda” rörelsens koppling till nazismen – då öppnas också karriärvägar i rörelsen för dem i leden som vill kliva upp ett hack i predikantordningen. Eller så vill de återfå sin plats samfundet – den förre föreståndaren Daniel Alm avgick efter att sexuella trakasserier; nu har han sällat sig till kören som i debattartiklar kräver att Pingströrelsen ”gör upp” med sitt förflutna.
Kanske sitter också Kristi brud och plitar på en debattartikel i sin fängelsecell?

Men vilka är de forskare vars fynd är själva grunden för attackerna mot Lewi Pethrus? Och vad är det de egentligen hittat?

När jag vandrar runt i skogarna kring Frösåker och letar svamp påminns jag alltid om den svenska universitets- och högskolevärlden. Jag hittar alltid svampar som jag inte visste existerade, och ibland … när jag återvänder längs med samma stig jag kom har det märkligt nog hunnit växa upp svampar som inte fanns där för några timmar sedan.
När jag senast var på jakt efter den föränderliga tofsskivlingen vandrade jag en bra bit in i de marker där den brukar kunna påträffas växande på björkstubbar.
Ingen föränderlig tofsskivling stod att finna. Trist, tänkte jag, som hade tänkt tillaga gobova juha, en slovensk potatis- och svampsoppa.

Men när jag gick tillbaka längs med samma stig jag kommit såg jag plötsligt några exemplar, som på svampars märkliga vis liksom exploderat upp … för jag var säker på att de inte funnits på de där stubbarna första gången jag gick förbi dem.
När jag väl hemkommen närmare – för säkerhets skull – studerar mina fynd ser jag att det rör sig om gifthätting; en svamp som förr kallades dadelbrun hjälmskivling. Att den mycket giftiga svampen döpts om beror väl på att någon imam klagat på att en giftsvamp fått ett namn som förbinder den med muslimers favoritgodis.
De två svamparna är till förvillelse lika, man måste granska svampfotens struktur för att se skillnaden. Är man det minsta osäker ska man slänga sitt fynd, annars riskerar man att få i sig dödliga doser av giftet amatoxin.

Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism är universitetsvärldens motsvarighet till gifthättingen. Där är Mattias Gardell professor, och en av de forskare som inledde angreppen på Lewi Pethrus är forskare där och en av Gardells skyddslingar.
Detta centrum är en del av den teologiska fakulteten vid Uppsala universitet och är en av de många institutioner som växt fram på universiteten när staten började låta anslag regna över alla som vill forska om någon form av ”rasism”.
Och från en institution där Mattias Gardell är professor kan man bara vänta sig angrepp på dem som vill värja sig mot mångkultur.
(Fortsättning följer i morgon.)

Boris Benulic