Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 21 maj 1999 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?

Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Visst är ”BingoLotto” fortfarande ett av våra populäraste tv-program, men programmet måste förnyas. Samtidigt har de program där man förnedrar deltagarna kommit starkt de senaste åren. Varför inte förena dessa programtyper och samtidigt sanera statsfinanserna?
Istället för att staten tar litet grand från stora grupper kan man ta allt — och jag menar allt — från enskilda. Beskattar man alla sjuksköterskor med en procent extra kommer facket att bygga barrikader. Men om man tar allt — och jag menar allt — från fem sjuksköterskor, så reagerar inte facket.

Det hela läggs upp så här: Varje lördag står Harald Treutiger i tv och snurrar på en gigantisk tombola. Inne i den finns alla person nummer i hela landet. När han snurrat en kvart under muntert småprat drar han 20 personnummer. Ute i Sverige står kronofogdemyndigheterna beredda — så fort ett av personnumren finns i deras distrikt åker de ut, åtföljda av ett kamerateam, och beslagtar personens hela egendom.
Kamerorna kablar ut händelseförloppet direkt i tv och vi kan alla delta i budgivningen på det som beslagtas. Hus, möbler och bilar auktioneras ut av Treutiger.

En mycket grov uppskattning ger vid handen att ungefär 20 miljoner per kväll kan inbringas på detta sätt. Sänder man varje vecka blir det en miljard på ett år. Vissa hakar finns förstås. Det kan ju bli så att en arbetslös trebarnsmor i en etta i Bandhagen blir en av dem. Men då får vi lita till programledarens kreativitet. Man kan till exempel antaga att hon har en bäddsoffa. Då kan man stuva ned de små liven i bäddsoffan och auktionera ut dem som en hemlig låda.

Boris Benulic

Kommentar: Det som för 20 år sedan framstod som satir och parodi när det gällde hur man skulle kunna använda en ensamstående trebarnsmammas liv är i dag förverkligat som framgångsrik reality-tv genom serier som ”Ensam mamma söker”.
Min lärdom av detta är att jag aldrig mer ska ge förslag på hur tv-program ska kunna utvecklas. Uppenbarligen samlar någon in mina förslag och förverkligar dem när tiden är mogen.