Men det där är ju en konspirationsteori” … är ett uttryck som kanske har blivit det mest använda sättet att stoppa en uppfattnings utbredning bland människor.
Det i sin tur har gjort att jag själv ofta torgför en konspirationsteori om konspirationsteorier – och det är att koko-teorier medvetet av infiltratörer sprids i rörelser som man anser farliga för dem som har makten … och de sprids för att man enkelt ska kunna bemöta dessa teorier och stämpla dem som ingår i rörelsen som galna.
Men medan det kattrakas om huruvida Hillary och Bill Clinton dricker barnablod, eller om strålningen från 5G-master gör dig till en zombie missar vi kanske den viktigaste frågan.

Oavsett om olika teorier är konspirationsteorier eller inte – vad säger oss dessa teorier om vår tid?
Studerade och diskuterade man konspirationsteoriers innehåll skulle man ju få en bättre uppfattning om vad människor fruktar och hatar – och det skulle säga oss något om vår tid.

Eller för att vara mer exakt, vi skulle få veta vad det är rika människor fruktar, vad de fruktar som inte är rika men som klarar sig anständigt, och vi skulle få veta hur det med dem däremellan.
Vi skulle få veta vad man fruktar till höger och till vänster … och återigen … vad man fruktar däremellan.
Och även om man utgår från att exempelvis Qanon-anhängare är tokiga eftersom de tror att Donald Trumps egentliga funktion är att leda en kamporganisation som tar strid med den amerikanska djupa staten … som kontrolleras av en mäktig pedofilring med förgreningar ut i media och underhållningsbranschen – även om man utgår från det måste man rimligen vilja förstå hur en sådan teori uppkommer, får anhängare och sprids.
Men då gäller det att sätta saker i sitt sammanhang – och dra de långa linjerna i historien.
I Tyskland och ända ner i Italien levde länge tron på Fru Holle, från tidig medeltid och framåt, i våra tider lever Fru Holle kvar i Gåsmors sagor och i Bröderna Grimms sagor (även om jag i Italien hört det hävdas att hon i hemlighet fortfarande dyrkas aktivt på platser i Hessen).

I Bröderna Grimms saga tvingas en flicka av sin elaka styvmor att hoppa ner i en brunn för att få fatt på en slända hon tappat. Brunnen visar sig vara en väg in i en annan, och vackrare värld, där får flickan genomgå en rad prov; hon ska baka, skörda äpplen och skaka sängkläder – uppgifter hon utför flinkt. I denna värld råder och härskar Mor Hulda, som belönar den raska flickan med ett regn av guld.
När flickan återvänder till vår värld skickar den onda styvmodern ner sin egen dotter i brunnen. Hon visar sig dock förstås vara lat och ovillig att utföra några som helst arbetsuppgifter, och straffas därför av Mor Hulda med ett regn av beck.

Det där möjliga hemliga dyrkandet i Hessen av mor Hulda, är nu inte så udda som det kan låta. Så sent som på 1950-talet lynchades en häxa i Oxfordshire (i England hängde man häxorna istället för att bränna dem på bål … och det förekom flera lynchningar där under 1800-talet).
Och Jung kunde på 1950-talet berätta hur han betraktat en häxdoktor som försökte häva en förbannelse.

Skrapar man lite på ytan i det moderna samhället hittar man spår av urgammal folktro. Och forskarna tar sig an uppgiften att härleda denna folktros uppkomst, i vilken tradition den ingår och vilka sociala förhållanden som håller den levande – och också varför överheten så ofta; för att inte säga alltid, bekämpade denna folktro.
Medeltidens Frau Holle, var en häxdrottning, det var hon som såg till att barn föddes och garanterade kvinnors fruktbarhet och goda skördar, medlemmarna av hennes flock botade också sjukdomar – men Frau Holle och hennes kvinnliga följeslagare kunde också straffa. Stormiga nätter kunde man se dem rida över skyn, beväpnade med skäror på jakt efter illdådare.

Och inte minst – Frau Holle härskade över de dödas själar.

Frau Holle antog skiftande former i olika delar av Europa, men ur alla de varianter som finns är det uppenbart att det av de katolska och protestantiska kyrkorna destilleras fram en bild av den onda kvinnan, av häxan.
Vill man gå än längre tillbaka i tiden kan man se hur Frau Holle/Mor Hulda i sin tur växt fram ur den kvinnliga förkristna gudomen Perchta som bland sydslaviska slovener, sydtyskar och alpboende italienare övervakade att alla följde de sociala reglerna. Om kvinnor slarvade när de spann, kunde Perchta infinna sig och sprätta upp den lata kvinnans mage, och där stoppa in den bortslösade ullen.

Och om man liksom jag i helgen försjunkit i den av Shahrukh Husain sammanställda The Virago Book of Witches kan man spåra sagofigurer och myter om gudinnor och kvinnliga demoner tillbaka till Indien och Persien.

I sin inledning drar Shahrukh Husain trådar mellan de olika gudomarna och föreställningarna och de sociala regler som fick de dåtida samhällena att fungera – och vi ser också hur kampen mellan olika sociala skikt tar sig formen av förföljelser av dem som dyrkar gudomar som vakar över sociala normer och regler som är misshagliga för sociala skikt som vill förändra sin position och ta makten (som i de religiösa och sociala striderna då kristendomen etableras).
I ett sådant sammanhang är det intressant att notera Norman Cohns uppfattning om att idéer om häxsabbater och övergrepp på barn kunde vara projektioner. De katolska inkvisitorerna visste mycket väl vad som försiggick under orgierna vid påvars och biskopars hov – och projicerade det på uppstudsiga bönder; klart fienden beter sig likadant – och ska därmed förföljas.

Men – som Cohn också påpekar … dessa ständigt i historien återkommande projektioner visar därmed också på den faktiska förekomsten av perversa orgier och övergrepp på barn.
Vi lever i en tid då sociala normer om vad som är kön angrips, vi upplever hur familjen som institution ständigt befinner sig angripen.
I en sådan tid bör vi därför studera vad som kallas ”konspirationsteorier”.

Inte så mycket för att utröna om de är sanna eller falska, utan för att förstå i vilket sammanhang de uppkommit – och varför.
Så det gäller att dra sig ur det ständiga gafflandet om huruvida en teori är ett utslag av dumhet i kombination med paranoida vanföreställningar – och istället placera sig vid sidan av och försöka förstå fenomenen.
Då ser man vad som bör göras.
Titta aldrig på trollkarlens händer – det är då du blir lurad.

Boris Benulic