Teodor Stig-Matz ska i Expressen recensera en teaterpjäs och förklarar för oss att han ”tänker på Trump”.
Om du skulle fråga Teodor vad han tänker på när han äter middag, cyklar, handlar nya strumpor eller idkar könsumgänge … så skulle han säkert svara att han ”tänkte på Trump” (nåja, Teodor kanske aldrig får ägna sig åt den sistnämnda aktiviteten i min uppräkning … men annars så är nog mitt antagande korrekt.)

Det är ett tecken på den nästan obegripliga fattigdomen i det svenska offentliga samtalet att man måste vara rädd för något och att det alltid ska anta mänsklig form: Trump eller Putin toppar listan. Som historisk referensfigur har Hitler en obestridd ställning; alla är liksom mest rädda för honom … kanske tror de lite i smyg att han fortfarande lever på en hacienda i Brasilien. Visst han skulle i så fall vara 136 år gammal, men … tänker de som alltid kommer dragande med ”Hitler” – kanske har den vegetariska kosten gjort att Hitler blivit så gammal? Och är det här vi finner förklaringen till att så många som fortfarande fruktar ”Hitler” är vegetarianer – de vill också bli jättejättegamla).

Att vårt offentliga samtal är fyllt med skräckfigurer (Trump, Putin, Hitler) och kommande katastrofer (klimatkollaps, ökenutbredning, översvämningar, singulariteten) beror på att de som babblar på i det ”samtalet” är avskilda från verkligheten, från sina kroppar, sinnen och de saknar de flesta av grundläggande färdigheter och karaktärsdrag som behövs för att man ska kunna utvecklas till människa.

De är innerst inne medvetna om detta, men vet inte vad de ska göra åt det … och istället för att granska sig själva väljer de därför att ropa att vargen kommer för att få lite uppmärksamhet, och för att få utlopp för sin fullt begripliga ångest.

Därmed inte sagt att man ska inbilla sig att USA:s, Rysslands eller Kinas ledare (vilka de än för tillfället råkar vara) vill Europa något gott. Man ska inte ens inbilla sig att Europas egna ledare vill Europa något gott.

Man ska istället delta i det offentliga samtalet på grundval av sina egna erfarenheter om hur verkligheten är beskaffad och på grundval av sina kunskaper om historia, ekonomi och naturvetenskaper … då förfaller man inte till att på samtalets vita duk projicera sin egen oförlösta ångest.