Alla förutsägelser om vad som ska hända när Donald Trump svärs in som president i USA är så extremt tråkiga; ska han massdeportera, införa extrema tullar, skära ner statens utgifter med en tredjedel, fängsla hundratals personer som han anser förföljt honom…?

Förtvivlat trist. Alla tassar så försiktigt. Inget lyft i analyserna. Ingen vågar riskera något, man håller sig inom ramarna … men det är måndag så vi kör lite konspirarationsteorier de luxe. Extra allt.

Alla följer det manus som är föreskrivet för det egna lägret.

Antingen kommer Trump att införa diktatur eller så skapar han ett lyckorike för alla.

Och ingendera kommer förstås att hända.

Jag tror att det faktiskt är så att historien upprepar sig … ja, ni känner till den där formeln: ”… första gången som tragedi, andra gången som fars” … men nu är vi inne på tredje eller fjärde varvet i USA … så det blir mer som en lågbudgetfars uppförd av en amatörteater.

Följande kommer att hända under de två närmaste åren i USA … och världen … det som var tragedi spelas upp igen, i en lite mer Cheech and Chong-artad föreställning.

Alltså:

Inom två år har Donald Trump mördats, och J.D. Vance blivit president.

Det vi ser upprepas är förstås mordet på John F Kennedy och Lyndon Baines Johnsons installation som president.

Kennedy betraktades av den djupa staten och dess allierade i olika komplex som en alltför oberäknelig president för att långsiktigt säkra deras intressen. Han måste väck. Johnson – precis som Vance betraktas som mer pålitliga.

Bakgrundsmönstren är märkligt lika. Både Johnson och Vance kom från extremt fattiga miljöer, och kan närmast betecknas som white thrash-barn. De inledde politiska karriärer och var och en av dem backades upp av rika män som behövde lojala politiker. I Johnsons fall var det oljeindustrin i Texas, och Standard Oil som stod för pengarna, i Vance fall är det Peter Thiel och riskkapital&techfonder som slantar upp och backar upp.

Bakgrundsmönstren gäller också Kennedy och Trump. Båda söner till hänsynslösa fäder som under sin livstid bygger en egen förmögenhet och skaffar sig politiskt inflytande. Låt gå för att det var lite större format på Joseph Kennedy än på Fred Trump, men Joseph hade lite bättre förutsättningar genom föräldrarna.

Men både familjerna kan betraktas som stående utanför de vanliga hierarkierna. Kennedys stiger uppåt i ett Boston där irländare länge betraktas som andra klassens medborgare och i bästa fall kan bli poliser och barägare, Trumps i ett New York där sent anlända tyskar kanske inte är de mest populära europeiska immigranterna.

Så den grundläggande maktstruktur som finns är ett där den djupa staten samspelar med olika industriella komplex; krigsmaterielindustrin, flygindustrin, medicinbolagen, oljeindustrin … och i dag förstås Silicon Valley med sin förgreningar ut i alla de gamla industriella komplexen.

Kennedy och Trump vann presidentposterna som till stor del kommande från miljöer utanför de etablerade sambanden stat-politik-industri; strävsamma fäder gav dem en någorlunda självständig position.

Johnson och Vance blev istället vicepresidenter trots sina fäder, men de var beroende av stöd från industriella komplex.

Kennedy utmanade etablerade politiska strukturer i partiet genom att rekrytera en helt egen inre krets till Vita Huset, och utnämnde sin bror till justitieminister.

Trump gör likadant, och hans släktingar spelar en viktig roll i hans inre krets … till vilken också en Kennedy rekryterats (på tal om upprepningar och mönster).

Kennedy utmanade etablera maktstrukturer i industrin och staten genom sin politik när det gällde Kuba, Vietnam och till exempel frågan om oljereserver, Trump kommer att utmana statsapparaten på ett närmast oräkneligt antal sätt. Måste avlägsnas.

In kommer Vance – en favorit hos techmogulerna, och dessutom med en indisk fru vilket än mer kommer att förstärka den indiska prägeln på den maktkonstellation av indier som Trump redan låtit växa fram … och dit kan man väl räkna Elon Musk.

Va, vad har Elon med Indien att göra?

Vi kan ju betrakta Elon som en återfödd Howard Hughes. Enligt hinduismen flyttas själen vid ens död över i en ny kropp, och även om det ska ske ganska omgående – och Hughes dog 1976 medan Musk föddes 1971 … så är det ändå en enligt hinduismen möjlig tanke eftersom Hughes då var död för omvärlden och levde totalt isolerad i en hotellsvit. Kroppen fanns där, men inte själen.

Likheterna mellan Hughes och Musk är slående.

Hughes var motorn i den amerikanska flygindustrin, och hans företag var dessutom en av pionjärerna när det gällde utvecklingen av satelliter och styrsystem som sedan utvecklades i de amerikanska rymdprojekten.

Musk är motorn i den amerikanska rymdindustrin.

Hughes blev en maktfaktor i populärkultur och masskommunikation genom sina investeringar i Hollywood.

Musk har blivit det genom X.

Hughes var en av världens rikaste män, Musk är världens rikaste man.

Hughes var en kvinnokarl och hade förhållanden med bland annat Katherine Hepburn, Rita Hayworth, Ava Gardner, Lana Turner … och så vidare, och så vidare. En och annan av dem delade han med John F Kennedy.

Musk går fram som en häradsbetäckare, har 12 barn med tre kvinnor, till detta kommer den långa raden av mer tillfälliga förhållanden och erövringar.

… och på tal om mönster som upprepar sig. Vance är gift med indiskan Usha Chilukuri och Lyndon Johnson var olyckligt förälskad i Indira Gandhi…

Poängen med allt detta?

Kanske vill jag bidra till att bryta upp den allmänna obegripligt devota inställningen till allt amerikanskt, denna kolartro på att det är USA som ska frälsa världen, som bygger på att människor slutat tro på sig själva och det egna landet.