“Tänk på baaaaaaarnen” är det stridsrop de alltid utstöter under möten, demonstrationer eller debatter … ja, jag menar förstås den skara som anser sig utgöra “vänstern” i Sverige, fast när jag tänker efter kommer ångestskriet ur struparna även från ledarskapen för de “borgerliga” partierna.
Vare sig stridsfrågan är klankriminalitet och 13-åriga mördare, eller klimatet, eller krig mellan stammar i Västasien eller kolonialismens historia så ska vi …. tänka på “baaaaarnen”.

På AB:s kultursida recenserar nu Paulina Sokolow “The Hill” av Harriet Clark. Det är en självbiografisk barndomsskildring; Harriet berättar om hur det kändes att varje lördag besöka sin mamma Judy, som sitter i fängelse. Judy är dömd till att sitta där i 75 år, och hon hamnade bakom galler när Harriet bara vara ett år gammal.

Brottet?
Så här beskrivs det av Sokolow:

“Något går riktigt snett när Judy Clark svänger ut med flyktbilen, en gul Honda, efter ett bankrån hon och några kamrater i en vänsterrevolutionär grupp utför mot Nanuet Mall i New York.
Detta hände den 18 oktober 1981 och under rättegången hävdade de inblandade att planen aldrig varit att skada någon, utan att ”ta tillbaka besudlade pengar” för att finansiera svartas motståndsrörelse och kampen mot USA-imperialismen. Men under flykten skjuts två personer till döds av Clarks medpassagerare och som chaufför blir hon en av de som döms till livstids fängelse.”
Vi tar en av passagerna igen:
“Men under flykten skjuts två personer till döds av Clarks medpassagerare…”
Låter ju nästan mer som en olyckshändelse en dag på jobbet … typ: “Ojsan, där råkade vi skjuta två personer…så det kan gå när inte haspen är på”.
Ska vi ta en titt på hur det gick till i verkligheten? Sokolow får det att låta som om Judy Clark var en Uber-förare som haft oturen att plocka upp två mindre lämpliga kunder och som straffas för att hon gjort sitt jobb.
Men Judy var en veteran bland amerikanska terrorister. 1969 är hon en av grundarna till Weather Underground, som genomförde en mängd bombattentat och bankrån för att stödja Nordvietnams kamp mot USA.
När Weather Underground somnarin i mitten på 1970-talet, går Judy vidare och deltar i bildandet av “May 19th Communist Organization” vars mål är att krossa den kapitalistiska staten i USA, och för att uppnå det målet samarbetar man med Black Liberation Army som genom väpnad kamp vill skapa en självständig svart stat på USA:s territorium (lite oklart var…). Den “väpnade kampen” resulterar genom åren i minst sju polismäns död.
Judy är alltså en driven, erfaren och härdad terrorist som haft ledande funktioner i rörelser som genomfört bombattentat, bankrån och mord; Sokolow försöker medvetet tona ner hennes betydelse genom formuleringen “som chaufför blir hon en av de som döms till livstids fängelse”.
Beskrivningen av morden under bankrånet är också medvetet vag: “skjuts två personer till döds”.
Det som händer är att när lastbilen med bytet stoppas av två poliser så hoppar några beväpnade rånare ut från lastutrymmet och öppnar eld med automatvapen mot de två poliserna. Waverly Brown faller först, och när han ligger blödande på marken går en av rånarna fram och ger honom ett – eller för att vara exakt flera – nådaskott med sin pistol för att försäkra sig om att han är död.
Polisen Edward O’Grady lever när rånarna flyr från platsen, men dör någon timme senare på operationsbordet.
Båda poliserna var fäder och hade tre barn var. Jag antar att det inte vore politiskt korrekt att skänka de barnen en tanke, och om någon av dem skrivit en bok om hur det känns att som barn besöka sin fars grav varje söndag tror jag inte AB:s kultursida skulle recensera den. “Baaaaarnen” som vi ska “tänka på” inbegriper inte alla barn.
Judy Clark benådades 2019 och föreläser sedan dess på universitet, och är dessutom konsult för organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter.
Kathy Boudin – som körde lastbilen med bytet från rånet – släpptes redan 2003, tog en doktorsexamen och undervisade till sin död 2022 på Columbias School of Social Work. Hennes son Chesa Boudin var åklagare i San Francisco och hans inställning till brottslingar gör väl att han är Kaliforniens motsvarighet till Dan Eliasson. Därför avsattes han efter två år … och är numera forskningsledare på Berkeley School of Law.
I stort sett gick det utmärkt för dem som tillhört Weather Underground. Chesa Boudins fosterfar Bill Ayers var en av Weather Undergrounds grundare, men blev med tiden uppburen professor på University of Illinois.
Men är det inte lite synd om lilla Harriet ändå?
Jo, kanske … men så läser jag en intervju i Guardian där Harriet förklarar:
‘The US has always used family separation to destabilize’.
Alltså, de styrande i USA har alltid separera familjemedlemmar från varandra för att destabilisera”.
Kanske är det så …
Men …
I Harriets fall var det ju så att mamma Judy lämnade den ettåriga Harriet till en barnvakt, och sedan åkte i väg för att tillsammans med tungt beväpnade terrorister råna en bank.
Judy verkar inte ha varit så noga när det gällde att inte skiljas från sitt barn, däremot var hon noga med att destabilisera saker och ting.
Och då gick det som det gick.

(Fotot visar en av Weather Undergrounds offer – en man som misshandlats därför att han misshagat demonstranter från organisationen.)