Jo, jag vet, du har länge irriterats över Anna Hedenmos närvaro i den svenska offentligheten … men inte riktigt förmått formulera vad det är som retar dig. Kanske har det varit misstanken om att hon faktiskt i verkligheten är lika trögtänkt som hon framstår i intervjuer hon gör, och det känns ju aldrig riktigt bra...
I detta nummer av QLN grubblar jag över min relation till äpplen. Dessutom publicera den avslutande delen om Lilla Fridolf-staten och vår saknad efter Selma (som föregås av en text där jag besvarar frågan ifall jag skulle vara homofob … svaret är ”nej” … men man får alltid den frågan om man förklarar varför kärnfamiljen...