Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 30 mars 2000 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?

Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Ibland kan man läsa en upprörd debattartikel om det som hänt när de stora mentalsjukhusen stängdes. Följderna av dessa stängningar hittar man sovande i trappuppgångar och tiggande i tunnelbanan. Men tittar man i tidningarnas kalendarier hittar man möjligen ett annat resultat av att den psykiatriska vården rustats ned.
Varje dag avverkas över hela landet mängder av möten där människor talar med andar, eller botar sig själva med hjälp av aromaterapi och kristaller. En del sitter och dricker varm choklad på en kulle och spanar efter ufon.
Men om det nu finns utomjordingar — vad talar för att de skulle vilja landa på en planet där det blir allt vanligare att människor tror på krafter som de inte kan se och kontrollera? Det måste ju ge ett lätt inavlat intryck på eventuella resenärer från andra planeter. Jag menar: om ni är på en jorden runt-segling, så går ni väl inte i land på en ö där alla verkar ha sex med sina kusiner?
Och om det finns en andevärld, vad talar då för att dessa spöken skulle vilja kommunicera med människor som ställer så enfaldiga frågor som deltagarna i seanser gör. Jag har ju aldrig hört talas om en seansdeltagare som frågar spöket vem som vinner i fjärde loppet på lördag.

Den mest fåniga förklaringen till att New Age-rörelsens vidskepelse åter tagit fart är att de gamla religionerna inte längre ger några svar. Mycket kan man väl anklaga kristendomen och islam för, men knappast för att inte ge några svar. De stora världsreligionerna har ju mycket definitiva uppfattningar om vad man får och inte får göra. Här regleras ganska exakt hur vi ska förhålla oss till våra medmänniskor. Där talas också om barmhärtighet, solidaritet och medkänsla, om vikten av att dela med sig.
Men det är just denna typ av svar som dagens New Age-sökare undviker. De är inte intresserade av hur världen ser ut och vad som kan göras åt den. De är bara intresserade av sig själva; det är därför de går på möten om själavandring eller deltar i cirklar om i vilket väderstreck man ska placera sängen för att inte övermannas av onda andar.
Det viktiga är att man själv mår bra, och det viktiga är inte att finna ett svar, utan det är själva sökandet som är poängen; att kunna fylla sin fria tid med att lalla runt mellan möten. På mötena sniffar man rökelse, äter råa grönsaker och dricker örtte. Här kan möjligen en förklaring till vidskepligheterna finnas, för vem kan tänka klart efter en sådan kost; den måste ge upphov till rejäla gasbildningar.

Det knepiga är att ingen i verklig mening angriper dessa stollerier. Min treåriga dotter tror att det bor två små tomtenissar nere i vår källare, i det alltid låsta rummet bredvid tvättstugan. De heter Kalle och Oskar, och de vakar över henne varje steg hon tar, har jag berättat för henne. Givetvis tror hon på det, men det kommer att bli problematiskt om hon fortsätter att tro på det om några år.
Men vad är egentligen skillnaden mellan att tro på tomtenissar och att tro på att vi skulle ha totemdjur som springer jämsides med oss hela livet i en parallell verklighet? Vetenskapen ger lika litet belägg för vare sig tomtar eller totemdjur. Men totemdjur och New Age har blivit mode i överklassen, som har råd att hålla sig med privata schamanseanser. Det innebär att vidskepligheten blir socialt accepterad och sprider sig i alla samhällsklasser.
Givetvis borde skolan få till uppgift att bekämpa vidskeplighet; skolan ska föra vidare vetenskapens senaste rön, och då måste den också undervisa i att kramande av kristaller är ungefär lika verkningsfullt som att smeta getblod i pannan.
Inte ens de folkrörelser som en gång byggde upp landet genom att propagera för logik och vetenskap vågar höja röst en mot tokerierna. Kanske är de själva ute och spanar efter ufon?

Boris Benulic

Kommentar: Ibland gick jag ner i källaren tillsammans med minstingarna Nora och Hilda och ställde ett fat med gröt utanför Kalles och Oskars dörr.
Det hände mer än en gång att någon åt upp gröten.
Jag har ingen aning om vad som hände, men anser fortfarande att vår tid präglas av enfaldig vidskeplighet. Möjligen ska därför tron på förekomsten av tomtar inte räknas till vidskeplighet.