I detta nummer av QLN grubblar jag över katters roll i amerikansk politik. Jag rekommenderar också en helt nödvändig överlevnadsmanual för den som vill tänka fritt och klart i det moderna samhället … och så blir det tips om poddar och teve-program.
Den långa texten om varför kärnfamiljen ”alltid, alltid varit subversiv” kommer i lördagens utgåva.

Nästa QLN utkommer 14 september.

Kamala & katterna

Plötsligt står katter i centrum för den politiska debatten i USA – på ett förvirrande sätt.
Först angriper Trumps vicepresidentkandidat J D Vance kvinnor som röstar på demokraterna såsom varande ”childless cat ladies”.
Därefter anklagar Vance haitiska immigranter för att stjäla och äta upp katterna i Springfield, Ohio. Trump upprepar sedan anklagelsen i tevedebatten med Kamala Harris.
Vi kan anta att de barnlösa katt-tanterna i Springfield är tacksamma för stödet. Är man barnlös och bara har sin katt vill man ju inte se den ligga på grannens grill.

Men just det där med Springfield öppnar ett märkligt samband.
Abraham Lincoln var länge verksam som advokat i Springfield, innan han blev vald till kongressen … och därefter till president. Förvisso talar vi nu om Springfield i Illinois … men ändå.
Lincoln är den store kattälskaren i USA:s politiska historia. Som inflyttningspresent i Vita Huset fick han två kattungar av utrikesminister William Seward. De döptes till Tabby och Dixie, och Lincolns fru upprördes av att han ibland lät dem äta från hans tallrik – även vid officiella middagar.
Lincolns vän Caleb Carr noterade i sina minnen att presidenten kunde sitta och tala med sina katter, ibland upp till en timme – och herrelösa katter som kom i hans väg i Washington tog Lincoln ofta med sig hem till Vita Huset.
Att han samtalade med sina katter förklarade han med att de var intelligentare än hela regeringen … sammantaget.

Lincoln var den som lade grunden för den amerikanska djupa staten, den som fortsatt att växa år från år efter hans död och till vilken nu resten av landet är att betrakta som ett bihang ur vilket staten suger sin näring.
Men … det där med katterna gjorde att jag länge ändå såg på Lincoln med en lite mer försonlig blick än jag kanske borde ha gjort … tills jag läste en text som fick mig att inse att han inte var som jag, han tillhörde den andra sortens kattälskare … psykopaterna.

I mars 1865 besöker Lincoln de av unionens styrkor som under Ulysses S. Grants ledning belägrar Petersburg. På unionens sida finns 125 000 soldater, på sydstaternas 60 000. Under den blodiga belägringen får omvärlden för första gången en aning om det skyttegravshelvete som komma skall under det första världskriget.
Mitt under ett samtal med Grant och dennes stab tappar Lincoln koncentrationen när han hör kattungar jama. Han lämnar tältet, och de ärrade krigarna ser hur han går ner på huk och smeker de tre kattungar som jamat, och soldaterna hör häpet hur han mjukt talar till katterna.

Innan han lämnar de egna trupperna ger Lincoln en överste en order:
”Se till att dessa stackars moderlösa kattungar får ordentligt med mjölk och att de behandlas vänligt”.
Under belägringen av Petersburg stupar 60 000 soldater. 42 000 på unionens sida, 28 000 på sydstaternas.
Men vi får väl anta att kattungarna klarade sig.

PS. Någon kanske invänder att Lincoln inte var den ende kattälskande presidenten – Theodore Roosevelt höll sig med flera katter. Mot det skulle jag vilja invända att Teddy inte kvalificerar sig som kattälskare eftersom han också som husdjur hade en papegoja, en enbent kalkon, en en grävling, en kanin, en gris och … en hyena. Han var mer cirkusdirektör än kattälskare.

Hur försöker andra kontrollera dina tankar?

Sedan länge har jag valt att inte försöka övertyga människor genom långa diskussioner. Antingen så fattar de eller så fattar de inte. Jag är fullt nöjd om jag själv tror mig förstå hur världen fungerar … än mer nöjd skulle jag förstås vara om jag förstod hur jag själv fungerade – men man ska inte kräva för mycket här i livet.

För den som inte har möjligheten att dra sig undan försök att övertyga andra har nu Cultura Aetatis gett ut vad som kan betraktas som en manual – som fungerar även för den som vill värja sig mot andras försök att ta kontroll över ens tankar och handlingar.
Det är en synnerligen användbar handledning för den som måste hantera besvärliga situationer – vare sig det gäller arbetsliv, politik eller relationer.
Författaren Anders Amnéus utgår från evolutionspsykologi, sociobiologi, kommunkationsvetenskap och socialantropologi – och han har skapt en effektiv förklaringsmodell för hur påverkan-attitydförändring fungerar.

Du förhandsbeställer boken här:
https://aetatis.se/shop/makt-paverkan-forhandsbestallning/

PS. Att jag inte försöker övertyga meningsmotståndare genom långa diskussioner innebär inte att jag är främmande för att i samtal söka mig fram till djupare kunskap.

Vem kalasar på katter?

Frågan om katter kom också upp i veckans avsnitt av Radio Bubbla när vi diskuterade vad som egentligen pågår i Springfield, Ohio – men vi kom också in på vem som skär öronen av grisar i Queens, NY. Media skyller på anhängare av Kali … men …

Etnicitetsentreprenörer lanserar ny diagnos

I nyss släppta Kulturkvarten diskuterade vi bland annat Bonniers fortsatta expansion, kulturskribenters sexproblem och Saltkråkan.

Boris Benulic