Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 27 januari 2003 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?

Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Det är ju inte alltför ovanligt att rockstjärnor har problem med spriten. Håller de inte näven om gitarrhalsen, håller de den om halsen på en pava bourbon. Ganska ofta har de problem med skattemyndigheten och slarvar en del med deklarationer och avdrag. Om de alls deklarerar — jag menar, de är ju faktiskt konstnärer. Inte deklarerade Elvis Presley?

Kanske är det så att Gudrun Schyman är en rockmusiker i en partiledares kropp — tänk er Janis Joplin som vänsterpartist? Hon har bara råkat hamna på fel plats. Om hon hade satsat på en karriär som rockartist, så skulle ingen ens notera problem med alkohol och taxeringsnämnd.

Men man ska inte förvåna sig över det som Schyman gjort, för det ligger helt i linje med vänsterpartiets och kommunismens traditioner. Schymans beteende är inte frågan om ett individuellt misstag — det är ett inbyggt fel i mina och andra radikalers huvuden. Gud kopplade helt enkelt några vindlingar fel där uppe när han satte ihop oss. Man måste faktiskt slita med frågan om hur man ska koppla om i sin hjärna för att det ska bli rätt.

Bara för att vi är vänster har vi ingen självskriven rätt att göra som vi vill.

Jag är ju själv marxist — men har alltid ansett att en av de problematiska sakerna med vänstern är att så många av oss anser sig vara litet förmer och att vi därmed får göra som vi vill.

Orsaken till detta är att vi ser oss som utvalda. Vi arbetar ju för en större och godare sak. Världen skulle vara sämre utan oss. Så varför skulle vi inte få unna oss det där lilla extra goda här i livet, eftersom vi strävar efter att alla andra också ska få ta del av det?

Schyman är ju alla utsattas vän — kvinnor, hemlösa, narkomaner, flyktingar och homosexuella får sin rätt värnad av henne. Dessutom bryr hon sig numera också om djurens rättigheter — det är väl bara pitbullterrier som hon inte bekymrar sig om — de hamnar i samma kategori som vi män.

Så varför inte kapa åt sig några tusen extra för en flygbiljett, tänkte Schyman. Eller två flygbiljetter.

Möjligen är det så att vi i vänstern är jordens salt.

Möjligen är det så att vi gör världen bättre, men det innebär inte att vi har rätt att tricksa så att vi själva får det bättre — att så att säga belöna oss själva för att vi anser att vi är värda det.

I vår filosofi ingår tanken på att ändamålet helgar medlen – det finns ingen absolut moral — utan vad som är rätt eller fel avgörs beroende på om man bedömer att det leder framåt.

Josef Stalin och Pol Pot ansåg sig kunna uttolka historien och sitta inne med kunskap om den rätta vägen framåt — och där framme låg det stora eviga lyckoriket.

Så vad gjorde det väl att några miljoner människor strök med på den stora marschen dit?

När väl den slutliga balansräkningen skulle upprättas skulle några miljoner döda ligga i den ena vågskålen, och i den andra finnas det totala och ständiga paradiset för alla.

Lätt ekvation, tyckte Josef och Pol. Ungefär så resonerade nog Gudrun också. Det går naturligtvis inte att jämföra henne med Stalin och Pol Pot i deras praktiska handlingar, men tanken att ändamålen helgar medlen är gemensam för många av oss i vänstern.

Så, kära vänsterpartister — det räcker inte med att välja en ny partiledare. Ni måste välja en ny linje. Vi som anser oss vara vänster ska vara folkets tjänare. Vi har inte rätt till några privilegier. Det behövs inte.
För vad kan man mer begära än att få kämpa för det goda?

Boris Benulic

Kommentar: Man ska aldrig sjukdomsförklara sina politiska motståndare. Men man måste väl få sjukdomsförklara sin egen rörelse?
Det är dock högst oklart om min egen sjukdomsinsikt varit mig till någon hjälp.