I detta nummer av QLN förklaras det hur nyliberaler kan fungera som en femtekolonn för islam.

Nästa nummer utkommer fredagen 18 oktober. Då handlar det åter om krusbär … och dess roll i amerikansk politik.
Och … vad händer egentligen i Brasilien? Varför får ”miljökämpen” Lula skövla Amazonas utan att Greta&co klagar?
Dessutom blir det tips på vad du ska lyssna på och titta på i helgen … och så kan vi förhoppningsvis meddela er en stor nyhet när det gäller.

Obegripligt bra erbjudande! KNALLREA! Du som prenumerant på QLN har nu 400 kronors rabatt på Cultura Aetatis totalpaket – nio vackra volymer som nu bara kostar 599 kronor! Har du en del av titlarna lönar det sig ändå att köpa hela paketet istället för att komplettera med enstaka titlar. Använd koden Knallrea i kassan.
Paketet köper du här.

Varför vill Johan Norberg skänka bort Sicilien … och Sverige?

Den här veckan är det filmfestival i Rom och då har en film om Enrico Berlinguers liv premiär. Samtidigt genomförs stor minnesutställningar över hans liv och verk i både Rom och Bologna. Det är i år 30 år sedan han dog i sviterna efter ett slaganfall som drabbade honom under det tal han höll på ett massmöte.
Berlinguer ledde det italienska kommunistpartiet bort från Sovjets kontroll och satte det på en egen självständig kurs där ledstjärnan var nationens bästa. Med tiden utvecklade han nära personliga band till det kristdemokratiska partiets ledare Aldo Moro. De började utveckla en idé om en historisk kompromiss, en stor allians där kristdemokraterna och kommunisterna tillsammans styrde landet – förenade av sin gemensamma vilja att sätta Italien främst.

Men terroristgruppen Röda Brigadernas mord på Moro omöjliggjorde den historiska kompromissen, och extremister till både höger och vänster kunde andas ut.
Där stängdes en möjlig utvecklingsväg – inte bara för Italien – utan för Europa.
Men den kan öppnas. En av dem som besökt minnesutställningen är Italiens premiärminister Giorgia Meloni – och hon uttryckte sin respekt för Berlinguers strävan.
Ett av flera tecken på att det kanske ändå inte var så att den där vägen stängdes.
Vänsterröster och liberaler har förfasat sig över Melonis besök på utställningen – hur kunde de släppa in en fascist på museet?

Det gav mig anledning att ta upp den här sex år gamla texten som förklarar banden mellan kommunism och nationalistisk höger i Italien – genom historien … och i dag.
Exempelvis skulle kanske inte Lega Nord ha funnits i dag om inte Berlinguer lagt grunden för denna rörelse. Den hade i vilket fall säkerligen inte varit lika framgångsrikt.
….

Det blir alltid så märkligt när svenska övre medelklassmän ska beskriva flyktingar – och mat. Ungefär lika märkligt som när människor som vill göra karriär med hjälp av hudfärg eller religion ska beskriva flyktingar.
Budskapet är ett och detsamma – i Sverige skulle ni fått äta nässelsoppa kokad på nässlor plockade vid utedasset om det inte vore för alla andra kulturer som kommit till Sverige för att ge er riktig mat – (soppa gjord på nässlor plockade vid utedass är för övrigt en delikatess som var och en som besöker Grythyttans Gästgiveri kommer att upptäcka.)
Johan Norberg är numera en av de främsta marknadsförarna av denna tankegång om den svenska kulturens klenhet och behov av invandring och han har nu utvidgat den till Italien (apropå att en av de sista västeuropeiska folktribunerna Matteo Salvini stängt Italiens hamnar – något som upprör Johan Norberg.)
Så här skriver Norberg i sin kolumn i AB:
“De muslimer som för ögonblicket framställs som det mest ödesdigra hotet mot traditionell italiensk kultur var de som under mer än 250 år på Sicilien lärde italienarna att göra pasta och glass. Och kaffet efter maten kom naturligtvis också från araberna.”
Samma gamla resonemang, men flyttat till Italien (… och Italien är en mycket sentida konstruktion – vilket faktiskt Norberg noterar.)

Eftersom jag själv är uppväxt i en flyktingfamilj vet jag hur mycket mat betyder – och hur nyfiken man är på maten i det främmande landet.
Det är ju en fråga om att överleva på riktigt.
Det är därför jag upplever ett sanslöst stort avstånd till Norbergs resonemang. Där finns något obehagligt förmätet i det hela.
Min barndoms minnen präglas av alla dessa konservburkar.
Du kunde ju inte öppna en jävla dörr eller lucka utan att där stod konserver av olika slag.
Betingad reflex hos föräldrarna. Lagra, konservera, spara.
I morgon måste vi kanske dra.
Och så föräldrarnas nyfikenhet på mat i det nya och främmande landet.
En fråga om överlevnad.
(Därav min motvilja mot så många av dagens “flyktingar” i det här landet som kräver att få just den sorts kost som de fått för sig att deras religion föreskriver att de ska få.
På tal om mat – smaka bara på den formuleringen .. “att de ska få”.
Då är man inte mycket till flykting.)
Johan Norberg sitter dock strax innan han skriver sin kolumn uppenbarligen behagfullt tillbakalutad någonstans i Toscana – drar lite i hängslena, smuttar på vinet, kisar mot solen, betraktar dem som arbetar:
“Under Toscanas sol är det förföriskt lätt att se det goda Italien. I böljande landskap med bara dofter av blommor och endast ljud av fåglar, och ett och annat vildsvin.
Kocken Monika går förbi, på väg ned till trädgården för att plocka dagens kryddor.
Managern Andrea uppmärksammar de minsta detaljerna med den entreprenöriella kraft som gör åtminstone norra Italien till en ekonomisk supermakt.”

Sicken okunnighet – det är som det numera alltför ofta är med Johan Norberg – ingen verklig kunskap – utan man slår ner röven där den övre medelklassens guideböcker säger att man ska slå ner röven och så snor man lite formuleringar.
Egen kunskap behövs inte.
Frågan om pastans och glassens ursprung är oerhört komplex – och det finns ingenstans bland allvarligt sinnade matarkeologer som mig själv någon visshet om att araberna skulle “lärt sicilianarna göra pasta och glass”.
Vad vet Johan Norberg som inte vi vet – jag skulle snarare anta att glassen går vägen över hyvlad smaksatt is bland perserna till Konstantinopel och sedan upp i Europa först – eller – det finns ett antal andra alternativa teorier och minst lika troliga sådana– men ingen seriös sådan kan sammanfattas med orden att “araberna lärde sicilianarna att …”
(Den grundläggande tankegången hos Norberg är förstås denna:
“Hör upp dumhuvud! Gillar du glass? Ja, tänkte väl det. Det var araberna som tog den till Europa via Sicilien. GB–glass skulle inte finnas utan araber – tänk på det och öppna ditt hjärta!”)

Och – och om vi ser på det förnuftsmässiga i argumenteringen – för en gång i tiden var ju Johan Norberg en stark förespråkare för formell logik och sunt förnuft.
Antag att det är som han säger – vad ger det ändå araber för rätt att befolka Sicilien idag? Jag förstår det inte riktigt.
Det är som om den österrikiske korpralen skulle försvarat sin ockupation av Sudettyskland med orden:
“Men för helvete, vi gav er apfelstrudel”.
Det hade dessutom varit mera historiskt korrekt.
Dessutom … har ju Norberg i princip – oklart på vilka grunder egentligen dödförklarat den italienska nationen:
“Och om italienarna ska överleva när de har slutat reproducera sig biologiskt är det just invandrare de behöver. ”
Vi har sett det förr i historien, de som litet ovanifrån betraktar den europeiska populasen, konstaterar att de inte tycker att de håller måttet … och vill se den … ja, egentligen … ersatt.

Om ni undrar över den hätska tonen i ovanstående så beror det på den intellektuella slöhet som numera infunnit sig hos Johan Norberg – genomgående i texten definieras Matteo Salvini och Legan som “främlingsfientliga”.
Därav min hätskhet – Salvini är liksom jag formade av diskussionerna bland marxister i 1970– och 1980-talets Sydeuropa.
Lega Nord skulle – som jag ofta påpekar – inte vara möjligt att tänka sig utan Partito Comunista Italianos framsynte ledare Enrico Berlinguers strategiomläggning efter mordet på Aldo Moro –. då Berlinguer insåg att Rom aldrig kunde erövras om man inte erövrade regionerna först.

Skrapa på en ledande person i Legan och du hittar ofta en gammal medlem i PCI, och som sådan vill man försvara det egna och det europeiska kulturarvet … liksom jag.
Skrapa på en svensk nyliberal – som anser att Italien behöver araber för att överleva därför att de påstås lärt sicilianarna göra glass för lite mindre än ett årtusende sedan – och du hittar – ja, jag fattar faktiskt själv inte riktig vad jag ser framför mig.

Boris Benulic