Snart riskerar miljoner iranier och afghaner att dö av törst.

Och det är ditt fel.

I alla fall om man ska tro medierna.

”Klimatförändringar” gör att Irans huvudstad om några veckor riskerar att stå helt utan vatten, förklarar CNN och nyhetsbyråerna, och detsamma sägs om Afghanistans huvudstad Kabul.

Den stora frågan som diskuteras är vilken av städerna som torrläggs först – men varför miljoner kommer att stå utan en droppe vapen är däremot inte en fråga som debatteras – där råder enighet; det är ditt fel. 

Ja, inte bara ditt,  det är mitt fel också. Och den skuldbördan delar vi med alla andra i Europa.

För här släpper vi ut växthusgaser och de gör att det blir varmare, och då blir det torrare och det drabbar stackarna i Teheran och Kabul.

Så rubrikerna om dessa förestående katastrofer kommer att användas för att införa ännu fler inskränkningar i vårt sätt att leva i Europa … så att inte nya städer i Asien och Afrika drabbas av torkdöden.

Men … det är ju inte vårt fel.

Låt oss börja med Teheran.

Staden har växt från fyra miljoner invånare till tio miljoner … under de senaste 50 åren.

Men regimen har inte satsat några resurser på att restaurera infrastruktur för vattenförsörjningen, än mindre bygga ny.

Men visst har Irans mullor spenderat på stora infrastukturprojekt, till de största hör:

• Utvecklingen av fälten där naturgas utvinns – beräknad kostnad 1000 miljarder kronor.
• Snabbtåg mellan Teheran och Mashhad – beräknad kostnad 100 miljarder kronor.
• Albortz-autostradan i norra Iran, hittills är kostnaden 15 miljarder kronor, och så har vi utbyggnaden av hamnen i Chabahar, och en ny rymdbas, Queshm-bron, kärnkraftverket i Darkhovin, och … listan kan göras lång på projekt som stärker mullornas ekonomiska, och militära makt och förstärker möjligheterna att kontrollera den egna befolkningen.

Lågt räknat 1500 miljarder kronor rullar i väg i sådana projekt.

Men på dammar, reservoarer och vattenledningar satsar man inte.

Pengarna och kunskapen finns, men inte viljan.

När det gäller Kabul har staden de senaste 50 åren växt från 700 000 invånare till fem miljoner.

Samtidigt har landet varit näsan konstant indraget i krig mot invasionsstyrkor – och inbördeskrig mellan rivaliserande grupper.

Ingen har försökt bygga infrastruktur som klarar vattenförsörjningen i en stad som på fem årtioden femfaldigats i storlek.

Tvärtom verkar det som om alla som har tillgång till vapen och bomber i landet och dess närhet enats i sin vilja att förstöra allt som påminner om infrastruktur.

Att medeltemperaturen blivit en och en halv grad varmare hade nog varit fullt hanterligt om inte alla krig och konflikter förvandlat Afghanistan till en plats där stenåldern verkar ligga i framtiden.

Likaledes hade temperaturhöjningen för Irans del varit helt hanterlig om regimen satsat på att säkra vattentillgångarna istället för att sträva efter herraväldet i Västasien.

Så … det är inte vårt fel. Och mer pengar från oss till regimerna i Kabul och Teheran släcker inte folkets törst. Det kommer bara att användas för att stärka de styrandes ställning.

I Europa har många fått för sig att i tredje världen är aldrig någon ansvarig för någonting. Krig och katastrofer anses alltid på något sätt vara följden av kolonial närvaro förr i tiden, eller av slavhandel.

På så sätt förklaras fortfarande krig och naturkatastrofer … det är egentligen de vitas fel.

Numera har en faktor tillkommit – ”klimatet” och att temperaturen stiger med en eller annan grad påstås förklara översvämningar, tyfoner och torka i Asien och Afrika.

Men med den förklaringsmodellen är vi tillbaka i att påstå att allt är de vitas fel, för det är de vita som påstås orsaka temperaturhöjningarna. (Nu står ju Kina för en monumentalt stor del av utsläppen av växthusgaser – men det låtsas man inte om.)

Och när människor flyr törstdöden i Iran och Afghanistan så kommer våra politiker förklara att vi måste ta emot dessa hundratusenden, för de flyr undan en klimatkatastrof vi ytterst bär ansvaret för.

Vem lider inte med dem som törstar, och som ser sina barn törsta?

Men att ta på sig ansvaret för att de törstar är inte ett tecken på medmänsklighet, utan på ren dumhet.