Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 24 september 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Jag tycker sällan synd om politiker. Men just nu lider jag litet med Fredrik Reinfeldt. Vi ser honom aldrig ensam, utan numera framträder han alltid i sällskap med de tre andra borgerliga partiledarna. Han ser ut som om han skäms litet, som en tonåring som tvingats ut på campingsemester med föräldrar som han upplever som litet för töntiga. När de andra tittar in i kameran tittar han sig över axeln, oroad för att någon häftig brud ska se honom ihop med Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund.
Det här är de politiska kompromissernas höst — partiernas ledare sitter och schackrar med sina program som om de hade gått på förhandlingskurs hos en slovensk bilhandlare.
Till och med Göran Persson har tvingats till förhandlingar med miljöpartisterna och de omlackade och uppvaxade kommunisterna. Göran gillar inte att kohandla, så han har hämnats genom att skicka Bosse Ringholm. Kan ni tänka er något värre än att köpslå med en nykterist? När det kör ihop sig kan man inte säga: ”Äh, Bosse, vi går ut och tar en bira och så sätter vi oss igen sedan.” Det är ju då det börjar lossna — men en förhandling som i bästa fall har mjölk som bränsle kan inte leda till något gott.
Det som de två blocken skapar nu innebär inte något nytt, utan det är bara allt det gamla i än mer urlakat skick.
Vad vi behöver se är verkliga kompromisser mellan riktiga politiker — det är därför jag tror på ett helt nytt samarbete mellan unga pragmatiska moderater och de ur vänsterpartiet utstötta förnyarna.
En klok politiker säljer inte ut sin uppfattning till andra för att få en allians som för honom till makten — han ändrar sin uppfattning för att folk ska få det bättre; han vill se praktiska resultat. Det är just det som kännetecknar de vänsterpartistiska förnyarna som i dag spelar en viktig roll i kommuner som Fagersta och Eskilstuna. Och se bara vad tunga v-politiker som Lennart Värmby, Jonas Sjöstedt och Anders Wiklund har åstadkommit just för att de inte tror att man får spetälska om man använder marknaden. Det här är folk som tror på individens förmåga att ta hand om sig själv — vilket beror på att de levt och verkat ute i samhället — och det är för de stöts ut ur V.

På samma sätt fanns det en ung förnyarfalang i moderaterna som aldrig riktigt fick ta plats i partiledningen och som därför lämnade riksdagen — en del av dem valde kommunpolitiken, som finansrådet Ulf Kristersson i Strängnäs. Och de unga moderater som gick samma väg som han och tog praktiskt ansvar har lärt sig att vi inte alltid kan sänka skatterna.
De här två grupperna förenas av att de riskerat sin ställning i sina respektive partier, de tror på människors förmåga och de använder både marknaden och det offentliga som
verktyg — det beror på vad som är bäst för tillfället. De sätter resultat framför den egna karriären. De har insett att kamrat Deng Xiaoping hade rätt: det spelar ingen roll vilken färg katten har, bara den fångar möss.
Vi är nog rätt många som skulle rösta på en lista som förenar förnyare till höger och vänster. Och jag tror faktiskt Reinfeldt skulle vilja finnas med i det sammanhanget — då slipper han skamset se sig om över axeln hela tiden.

Boris Benulic

Kommentar: Kanske, kanske, kanske låg det något i detta den dag då denna kolumn skrevs. De grupperingar och personer som nämns som relativt livskraftiga alternativ som skulle kunna kombineras på ett nytt sätt har sedan länge fått se sin förmåga till handling och nytänkande dödad och begraven (ibland begicks dödandet för egen hand av karriärskäl) — det ni ser framträda i tv-rutan är alltså zombies … och, ja … precis som i filmerna livnär de sig på era hjärnor.