Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 25 juli 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Lågorna var höga som femvåningshus. Bergsluttningarna ovanför Santa Monica och Los Angeles brann igen. Eldstormens mur var så tät att brandkårerna gett upp försöket att ta sig igenom till dem som var inneslutna.
I två av de hus som hotades av total förstörelse bodde två rådiga kvinnor som tog sina dyrbaraste ägodelar, sina hundar och placerade dem och sig själva i en kanot som de paddlade ut till havs i.
Där plockades de upp av några livräddare från Malibu Beach, och de två kvinnorna hyllades i medierna för sin handlingskraft.
Ingen nämnde att de hade lämnat sina latinohembiträden kvar i husen; de fick klara sig bäst de kunde. Det här hände vid mitt förra besök i Los Angeles — men det är inte så mycket som ändrats den här gången. Nyss har Griffith-observatoriet nästan blivit aska, och det innebär att lågorna slickade Chinatown och Downtown; latinos är fortfarande lika osynliga — trots att Kalifornien skulle stanna utan dem.
De vita anglosaxarna går mest omkring och slackar — den som säger att Los Angeles är fyllt av energi kan enbart mena den energi som kommer från den latinska och koreanska befolkningen — de andra grupperna hasar mest omkring, mer tillbakalutade och slappa än till och med australierna.
Anhopningen män över 50 med hästsvans och ringar i öronen är större än i Vasastan.

Immigranterna är här för att arbeta och för att se sina barn få en utbildning — och man märker med vilket förakt de ser på dem vilkas toaletter de städar, vilkas gräsmattor de klipper och vilkas barn de tar hand om. De tittar på varandra och skakar på huvudet år sina lata herrar, och om sisådär en 20 år kommer de att totalt dominera politik och ekonomi här, och Los Angeles borgmästare Antonio Villaraigosa (som nu helt oberört seglar förbi en otrohetsskandal) är antagligen inne på sin andra presidentperiod. Anglosaxarna kommer att förvisas till att flumma runt i sina allt mer förfallna ”California Modern”-hus längs med stränderna, medan effektiva latinos tar över hela ruljansen — vilket nog är säkrast, eftersom den prognos som Los Angeles Times nyss presenterat säger att till 2050 ökar områdets befolkning med 60 procent och då, då kollapsar allt om de tafatta vitingarna har kvar kontrollen.

Så om några årtionden kommer Kalifornien att kunna hantera ett överbelastat vägnät, skogsbränder, mördarbin, rabiesekorrar och vattenbrist tack vare det att man en gång släppte in en massa svartskallar och lät dem arbeta sig in i samhället.
Kanske något för Sverige att tänka på.

+ Gillian Welch! Konsert! I kväll! Och jag är där!
– Märtha Louise som säger att hon kan tala med änglar. Jag
som nyss börjat gilla det norska kungahuset.

Boris Benulic

Kommentar: Los Angeles är inte längre styrbart — oavsett vilken etnicitet som tillvällar sig den politiska makten. Kanske stod allt och vägde vid den tid då jag skrev detta — men nu är södra Kaliforniens kustremsa och en stor bit av inlandet förlorat, och det bästa som kunde hända är att delarna norr om San Francisco frigjorde sig och blev självständiga tillsammans med Oregon och Washington.
Det fanns en oerhörd energi hos många latinos och andra minoriteter i regionen, men det har inte utvecklats några strukturer som inlemmar dem i en verklig arbetande gemenskap och ett samhällsbygge — det pågår bara en tävlan mellan de politiska krafter som vill göra dem till klienter eller utvisa dem.