I dagarna har tydligen gått omkring och visslat på “Le tourbillon de la vie” … tills dess att Lina undrade varför jag gick och tänkte på den gamla filmen “Jules och Jim”, där Jeanne Moreau framför den vackra kärleksvisan.

Jag förklarade att den filmen inte alls fanns i mina tankar, och att jag inte mindes så mycket av den rullen förutom just att Jeanne Moreau var med.

Men eftersom jag med åren har lärt mig att man kan psykoanalysera mig med hjälp av vad jag går och visslar på började jag grubbla på orsaken till att jag plötsligt visslande börjat framföra “Le tourbillon” medan jag sågade ner träd, eller försökte plantera om krusbärsbuskar.

Och … visslandet av just den sången beror nog med största säkerhet på att jag nyss försjunkit i en nyutkommen bok.

Jag hade tänkt skriva en längre konsumentinformerande text debutanten Jacob Mimer, och hans första roman “Vigdis 19 86”.

Men jag nöjer mig med att förklara att verket i fråga verkar vara ett resultat av att Jim Harrison sammanstrålat med Julius Evola, på en för oss andra okänd plats, och där bestämt sig för … typ:

“Äh, vi kan väl försöka skriva en roman som gestaltar hur den verklighet som faktiskt finns bortom det vi nu tror är verkligt kommer att framträda … när allt det vi tror finns på riktigt är borta?”.

Jag hyser inte några varmare känslor för Evola, men mötet med Harrison ger den reaktionäre italienska baronen lite nödvändig jordkontakt med folkliga lager.

Och här finns förstås sambandet …. Julius Evola och Jim Harrison …. Jules och Jim … inte konstigt att jag visslar på “Le Tourbillon”.

Nedan hittar du de länkar du behöver … både till Jeanne Moreaus framförande av visan samt till boken:

Vigdis 19 86 – Jacob Mimer

Här kan du lyssna på Le tourbillon