En del anser att Jan Guillou saknar heder eftersom han en gång var agent i KGB:s sold … och i första omgången glömde bort att berätta om detta i sina memoarer.

Jag finner det omdömet lite orättvist – Guillou är faktiskt beredd att visa evig tacksamhet mot den eller dem som en gång i tiden visar honom vederbörlig aktning och vördnad – vilket tyder på en viss hederskänsla. Och eftersom Saddam Husseins propagandadepartement en gång i tiden bekostade en ordentlig vistelse i Irak för Jan och hans dåvarande fru fortsätter Jan visa sin tacksamhet mot allt arabiskt, även om Saddam numera förpassats till en plats varifrån det är svårt för honom att skicka tackkort.

Nu senast har Jan i en kolumn i Aftonbladet angripit dem som avslöjat den där vikarierande Kristianstads-imamen som propagerade för mannens rätt att tukta sin hustru med hugg och slag.

Jan tycker inte att det var så farligt och förklarar för oss andra grunderna för imamens hållning:

”Han hade efter studium kommit fram till att olydiga fruar kan tillrättavisas med lätta slag av en kvist från persikoträd. Fast bara om olydnaden gått för långt.”

VI ställs här inför det gamla vanliga knepet – att försvara arabisk kultur och islam mot varje form att angrepp genom att hävda att angriparen är okunnig om islam och arabisk kultur och inte förstår vad som menas.

Men Jans kunskaper i dessa ämnen är synnerligen bristfälliga – det gäller förvisso de flesta områden; han döljer sin begränsade bildning med att nedlåtande skrocka och tala extra långsamt, som om han talade till idioter. Och då utgår alltför många att Jan verkligen vet något om det han uttalar sig om.

I det här fallet försöker han få oss att tro att det imamen talar om är en symbolisk tillrättavisning … ”lätta slag” … ”kvist från persikoträd”. Det ju som en behandling på ett spa!

Men både i den muslimska kulturkretsen är det ett fruktat straff som sadistiska patriarker utdelar till kvinnor och barn i sitt hushåll.
För inte för allt för länge sedan var det så även i delar av södra Europa och i de amerikanska sydstaterna.
Färska, gröna grenar på ett persikoträd är nämligen extremt böjliga, men ändå starka.
Det krävs bara en lätt knyck med handleden för att ett rapp över ben eller rygg ska svida in så i h-e.

Det där känner förstås inte Jan till.
Men man tycker nog att den som alltid skryter med att han är en så framstående journalist skulle frågat sig varför en imam föreslår ett straff som inte är ett straff – och läst på lite … och därefter hållit tyst.

Om nu Jan har lite, lite heder kvar bör han väl försöka straffa sig själv. Kan han inte be Ann-Marie ordna fram en färsk kvist från ett persikoträd och sedan utdela några rapp över Jans fortfarande runda skinkor medan hon ropar:
”Nu har du varit en stygg pojke Jan! Du ska läsa på innan du yttrar dig!”