Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 7 november 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Den som tror att Sverige misslyckats med att integrera sina invandrare kan följa med mig nästa gång jag besöker en sopstation. Där möts alla grupper och sociala skikt — svenska medelålders män, stora svarta somalier, små krumma gummor från medelhavskulturerna, stoiskt blickande turkar — och alla förenas de i sin skräck och avsky för mig. De små gummorna gör tecknet för onda ögat och spottar tre gånger, turkarna och somalierna nästan gnuggar sönder radbanden under sina böner om att någon kraft däruppe ska förgöra mig med en blixt eller låta det regna giftormar över just den plats där jag står. Svennarna diskuterar lågmält sinsemellan om det är 112 man ska ringa om man vill anmäla mig.
För det som skrämmer dem är att de ser hur jag struntar i sopsorteringen — de genomskinliga bourbonbuteljerna åker ned i samma container som de djuphavsgröna single malt-pavorna, och inte skruvar jag av korkarna heller för att kasta dem i containern för plåt och metall. Och hoppsan, där åkte det visst med tre batterier i glascontainern. Jag avslutar med att trycka ned papperskassarna i containern.
I ögonvrån ser jag hur de andra skyndar hemåt för att ta avsked av sina nära och kära, de fruktar det värsta — de har sett en person strunta i de svenska sopsorteringsföreskrifterna — och kanske kommer det att vara just min sista felaktigt sorterade butelj som får klimatet att kollapsa och polarisarna att smälta fortare än du hinner säga ”co2”. Om en kvart kanske Mälardalen som vi känner den ligger under vatten.

Jag tycker att miljöfrågor är viktiga, jag tycker att personligt ansvar är en självklarhet — det är därför jag vigt de senaste sju åren av mitt liv åt att bygga upp ett företag som ska bidra till en grönare värld. Jag uthärdar snart inte längre miljötalibanismen som numera verkar vara det enda politiskt korrekta svaret på de stora miljöproblem vi står inför — tanken är att vi ska göra mindre så blir världen bättre, eller åtminstone inte sämre.
Men så är det ju inte — vi måste tvärtom konsumera mer och resa mer — på så sätt skapas de medel som behövs för att företag och vetenskapsmän ska kunna utveckla nya sätt att producera energi. Men du måste tänka på en sak som medveten konsument och medborgare — handla enbart varor av företag som medvetet visar att de avsätter rejält med resurser för att utveckla nya miljövänliga produkter.
Och tro inte att sopsortering bidrar till en bättre värld.

+ Formel 1-stallen satsar på att utveckla hybridmotorer och miljö vänligt bränsle.
– Julbordshysteri. Den som tror att zombies saknar mänskliga känslor och inte kan bli hungriga har inte trängts kring julmatsfaten på en svensk restaurang.

Boris Benulic

Kommentar: De av staten anbefallda beteendena när det gäller miljön är en inte funktion av en insikt om faror för klimat och natur, det är en funktion av att en massa människor livnär sig i stat och organisationer genom att ständigt försöka göra oss mer uppskrämda för att därmed kunna införa fler regleringar och på sätt låta sina byråkratier växa.
Snart förväntas vi därför ha kackerlacksfarmer under diskbänken för att kunna göra vår egen färs till köttbullarna. Det kommer att motiveras med att vi måste minska vår konsumtion av nötkött för att inte Grönland ska bli en leråker, men det verkliga skälet är att det ger möjlighet att anställa tusentals inspektörer för varje led i kackerlacksfarmandet.