Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 24 maj 2006 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Alltför många människors syn på ekonomi verkar ha formats när de som femåringar tultade runt mellan tombolastånden som utlovade vinst varje gång. Där, mellan chokladhjulet och nallebjörnslotteriet, grundlades tanken på att jag alltid ska få något för den insats jag gjort. Men en del av oss växer upp, vi rusar inte ned till ATG-ombudet och begär pengarna tillbaka om de lag vi satsat på förlorat. Vi vet att det inte är vinst varje gång — även om vi satsat på ett jättesystem. Men det verkar som om de som inte riktigt lämnat femåringens syn på livet alltför ofta satsar på aktier. Det är de som ringer och skriker åt sina förvaltare under de dagar då börskursen vänt nedåt och minskat i värde med sammanlagt 450 miljarder. De hojtar egentligen: ”Vinst, jag vill ha vinst varje gång.” Jag blir alltid lika förundrad över hur människor tror att världen är beskaffad. Om jag tjänar pengar på börsen eller genom att förutsäga vem som ska vinna Champions League, så förlorar någon annan. Vi kan inte alla alltid vinna. En del av oss är gungor, andra är karuseller. Och den som är sämst på att förstå vad som händer på aktiemarknaden kommer att förlora mer än den som på ett bättre sätt kunnat lista ut vad som troligtvis kommer att hända.
Ekonomisk verksamhet är extremt komplex för att det är så sanslöst många variabler som samverkar, och om det är byggboom i Shanghai och Hugo Chávez i Venezuela sätter en kork i oljeledningarna till USA, så påverkas dina fonder på ett eller annat sätt. Nu kan man hantera detta på många sätt. Man kan blunda och hoppas att allt går bra. Man kan
försöka lämna systemet och satsa sina pengar i sådant som rimligtvis påverkas minst av marknaden — guld, till exempel. Eller så väljer man att i Karl Marx anda säga att just dessa ekonomiska omvälvningar gör det till en stor fröjd att leva. Hans ord från 1848 gäller fortfarande: ”Bourgeoisien har […] skapat mer i jättelika och kolossala produktivkrafter än alla de föregående generationerna tillsammans.”
”Naturkrafternas underkuvande, maskinerna, kemins användning i industri och åkerbruk, ångbåtstrafiken, järnvägarna, den elektriska telegrafen, uppodlingen av hela världsdelar, upprensning av floderna för trafik, ur marken framstampade hela befolkningar …” Vår kunskap är aldrig perfekt, många kommer att satsa pengarna fel: 1989 var en markbit stor som Metro värd 380 000 kronor om den fanns i Tokyo, och värdet på börsen där motsvarade hälften av alla börsvärden i hela världen. I dag utgör värdet av Tokyobörsen en femtedel av det på Wall Street. Den korrigeringen har inte skett utan kriser och misär. Vi lever i en tid då två miljarder människor i Kina och Indien äntligen tågar ut ur feodalismen, och in i det moderna samhället. Vi lever i en tid av stora uppfinningar och framåtskridande. Allt fler människor får en möjlighet att inte bara drömma — utan också att förverkliga sina drömmar. Och aktiebörsen är den plats som — trots allt, och kanske märkligt nog — på bästa möjliga sätt reglerar detta. Stora förändringar innebär stora svängningar.
Boris Benulic
Kommentar: Den här hurtiga texten är frigjord från de tvivel jag gav uttryck för i andra sammanhang vid den tiden, och jag är fortsatt kluven till och fascinerad av börshandel; kanske inte huvudsakligen aktiebörser, jag finner råvarubörser och valutaspekulationer mer spännande … och att följa utvecklingen där säger dig mycket om hur samhället och världen utvecklas.
Jag förhäxas av börsernas möjlighet att bidra till skapandet av nya företag och verksamheter, men samtidigt finns där det elände som spekulationer för med sig och som inte leder till kreativ förstörelse utan förstörelse av människors möjlighet till ett anständigt liv.
Men risken är just det som gör mig bergtagen … och jag kan trots allt inte se någon annan möjlighet för framtiden än att det uppstår nya företag och banker som opererar till ägarnas, kundernas och de anställdas gagn och därmed till det allmänna bästa.
Vi ska ju inte avskaffa styrande funktioner i samhället i framtiden, bara göra oss av med de inkompetenta människor som i dag besätter de positionerna — och förstås omdana själva samhällets struktur. Då blir det nog ordning på de finansiella marknaderna också.
Till dess ska du lita lika lite på ett prospekt för en börsintroduktion som du litar på ett etablerat partis löften.
Leave a Reply