Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 30 oktober 2000 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

En del tycker att yrkesförbud är något som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Men det är givetvis tvärtom — yrkesförbud är ibland något som måste införas för att skydda medborgarna. En stor del av dem som i dag är ekonomijournalister borde exempelvis få yrkesförbud och tvingas skaffa sig sin försörjning på sådant sätt att de inte hotar samhällets eller din och min privata ekonomi.
Vi anser det som självklart att en pyroman inte får bli brandman, och någon som anser att barn mår bra av daglig aga skulle aldrig få sätta sig bakom en kateder. En journalist som var skyldig någon balkansk cigarettsmugglarliga pengar skulle aldrig skickas att bevaka utvecklingen i Serbien.
Så givetvis ska ekonomijournalisternas skrå där så många är inkompetenta eller korrumperade — och ibland till och med lyckas förena båda dessa egenskaper — noga granskas. De som inte håller måttet bör självklart beläggas med yrkesförbud.
Tycker ni att jag tar i? Låt oss ta det här med inkompetens en först. De senaste veckorna har tidningarna varit fyllda med artiklar om de stora svenska internetbolagens usla finanser och de flesta har profeterat om den mörka framtid som väntar dessa den nya ekonomins kultföretag.
Men gå tillbaka ett år i tiden — då skrev samma personer hyllningsartiklar om dessa företag och deras grundare. Men affärsidén var densamma då som nu — liksom grundarna och ledarna.

Se bara på Icon Medialabs vd Ulf Dahlsten. När han ansvarade för den svenska Posten blev resultatet att den svenska postgången blev lika säker och effektiv som den var i Uganda under det senaste inbördeskriget. Han köpte in dyra maskiner som aldrig fungerade och avskedade personal för att spara in de pengar han slösat bort. Med en sådan man i ledningen borde den aktien bli lika populär på börsen som ebolavirus. Men journalisterna skrev så sockrade artiklar att åtminstone Viktväktarna borde ha ingripit.
Framfabs Jonas Birgerssons stora merit, innan han startade vad som blev en börskomet, var att han grundat ett rollspelsförbund. Inget ifrågasättande från ekonomijournalisterna där heller — i den nya ekonomin räcker det med att man klär sig udda, och kan prata för sig. Det är som om medicinjournalister skulle plädera för att läsarna skulle uppsöka kloka gummor i skogarna och av dem köpa drycker gjorda av ormlever och uggleögon för att bota sina krämpor.
Och låt oss inte gå in på alla de andra som fått idolporträtt — för mönstret är ju entydigt. Ekonomijournalisterna höjde de nya företagens grundare till skyarna som stora affärsmän och visionärer.
I dag har dessa företag kollapsat — de drar in några ynka miljoner kronor per kvartal — men spenderar samtidigt hundratals miljoner kronor.

Då ser ekonomiskribenterna ljuset — och låtsas inte om det mörker de själva nyss bidragit till. Så inkompetenta är de flesta ekonomijournalister uppenbarligen — men hur är det då med korruptionen? Hur många av dem äger inte aktier eller har andelar i fonder? Och hur ska de då kritiskt kunna granska något vars framgång de är beroende av?
Christopher M. Byron, på den ansedda nyhetsbyrån Bloomberg som är inriktad på ekonomi, konstaterade nyligen: ”Vad som nu passerar som ekonomijournalistik är så motsägelsefullt och korrupt att man blir illamående …”
Och ändå har ekonomijournalistiken i USA alltid varit mer granskande och långt mindre underdånig än den är i Sverige.
Så hoppa över ekonomisidorna i fortsättningen, till dess att redaktionsledningarna meddelat att skribenterna är utbytta.

Boris Benulic

Kommentar: Svensk ekonomijournalistik ger mig fortfarande känslan av att höra en fotbollsmatch kommenteras av någon som bara har kunskaper om konståkning.