Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 12 juni 1999 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?

Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Det är svårt att förstå att det finns arbetslösa akademiker.
Merparten av dem borde ju kunna sysselsättas i alla de där undersökningarna som görs om våra sexvanor.
Några gånger i veckan levereras rapporter om hur många gånger vi gör det, var vi gör det, med vem vi gör det, varför vi gör det och vad vi tycker om att göra det. Dessutom ägnas avsevärd kraft åt att kartlägga våra sexuella fantasier, så att vi får veta hur många procent av den kvinnliga befolkningen som tycker om att deras män klär ut sig till brevbärare eller bagare innan de älskar. Det verkar till och med finnas en intressant minoritet som blir upphetsad av att diska. Den mest märkliga undersökningen på området presenterades nyligen i den brittiska tidningen The Observer.
Några skarpsinniga forskare har efter tiotusentals intervjuer konstaterat att de som är välutbildade, högavlönade och jobbar mycket älskar mycket mer sällan än de som är lågavlönade eller arbetslösa.
Slutsatsen forskarna drar är att de som har det bättre ställt jobbar så hårt att de inte orkar göra annat än att använda sängen till att sova i. De kanske jobbar 14 timmar om dygnet, tar med sig jobbet hem och tänker på det varje vaket ögonblick.
De som inte har ett karriärjobb eller som saknar jobb, har å andra sidan hur mycket tid som helst till sex. Plånboken må vara tom, men pungen är full. Men tänk om denna teori är helt fel?

Jag har en stark misstanke om att det är så här i stället. Vi bör komma ihåg att sexualitet är en av våra grundläggande drifter — den kommer inte långt efter behovet av att dricka eller sätta tänderna i en saftig stek. Sexualiteten är en självklar del av vår personlighet, något som utmärker oss. Något som fyller oss med energi.
Men alla de som är sexuellt osäkra, som inte riktigt vågar närma sig det motsatta könet av rädsla för att misslyckas av en mängd olika skäl — de tvingas att hävda sig på något annat sätt. De satsar givetvis på arbete och karriär. De blir yuppies, bor på jobbet bara för att få en fin bil, guldkonto – kort och våning på Östermalm dit de åker för att slumra in efter ett maratonpass vid datorskärmen.
All den energi de inte får utlopp för genom sex använder de för att klättra uppför karriärstegen.

Men de som är säkra i sin sexualitet behöver ju inte slita ut sig för att kunna hävda sig på andra områden i samhället — de kan litet lojt tillbakalutat betrakta dem som frenetiskt försöker arbeta sig till självsäkerhet och makt, så att de ska bli så trygga att de vågar sova utan pyjamas.
Den här brittiska undersökningen är helt enkelt genomkorkad, hur många intervjuer den än bygger på. Forskarna har utgått från ett gammalt överklassperspektiv som de inte kunnat lösgöra sig från, om de ens är medvetna om det. Underklassen antas nämligen, i överklassens ögon, alltid vara ansvarslös och sexuellt lössläppt, och det är därför den inte kan förbättra sina levnadsförhållanden. Och det har uppenbarligen varit utgångspunkten för den här studien.

Men varför skulle det som sagt inte kunna vara tvärtom?
Överklassen har blivit rik för att den är impotent och har därför tid att ägna sig åt jobbet.

Boris Benulic

Kommentar: Nu sitter även de arbetslösa framför datorskärmen 16 timmar om dygnet … dock inte sysselsatta med arbete utan med surfande och spel, och fingrar de på något så är det på joysticken eller fjärrkontrollen.
Vi är på väg in i ett japanskt tillstånd där en del av befolkningen jobbar framför datorn för att en annan del ska kunna sitta hemma framför datorn och döva sin hjärna.
Ingen har sex. Ingen får barn. Jämlikheten är uppnådd. Nationen går under.