Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 25 augusti 2005 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Problemet med Göran Perssons och Anitra Steens kåk ute i Sörmlandsskogarna är inte priset. För min del får de gärna pynta 30 millar för en lägenhet på Strandvägen eller 52 millar för en kåk i Los Angeles. Men jag skulle föredra att de betalade tre millar för något i Odessa, Buenos Aires, Trieste eller någon annan riktigt häftig stad. Det är inte priset på kåken det är fel på — det är platsen. Storstadsluft gör dig fri!
Men att lassa in drygt ett tiotal miljoner kronor för en liten herrgård visar bara att Göran är fel sorts socialist, en av den sort som vill backa in i framtiden med rumpan som krockkudde.

För litet mer än 100 år sedan strejkade arbetarna på Nyby bruk utanför Eskilstuna. Inte för att de hade för låga löner, utan för att patron bestämt att de skulle få lön i reda pengar.
Tidigare hade de fått sin ersättning i form av mat, husrum och kuponger till kläder.
Tanken på att få kontanter i näven och få välja fritt skrämde vettet ur arbetarna, och den unga svenska arbetarrörelsen fick skicka dit sina bästa agitatorer som sa: Bryt strejken, ni har inte vårt stöd — det är nya tider — vi vill ha pengar i näven.
Agitatorerna vann den gången, men i dag har den andra sidan segrat och den gård Göran bygger är en triumfbåge.
Arbetarrörelsen i vårt land har alltid varit delad mellan folkrörelsesocialisterna och statssocialisterna.
Jag hör till den förra sorten, som säger: Vi klarar oss själva, vi bygger våra egna företag och föreningar och vi opererar på marknaden.
Och så har vi då statssocialisterna, som säger att vi behöver den där stora starka staten som tar hand om folk för att de är för svaga för att ta hand om sig själva. Karl Marx kallade den sortens skojare för feodalsocialister — de som gillade hierarkier, stillhet och lantliv. Görans kåk ingår i den traditionen.

William J. Grayson försvarade på 1850-talet plantagerna i USA:s sydstater genom att citera den franske utopiske socialisten Charles Fourier och sydstataren George Fitzhugh konstaterade att plantageslaveriet ”var den allra bästa formen av socialism” för att den gav alla trygghet och ingen behövde, som i nordstaterna, sälja sin förmåga på marknaden.
Görans kåk ingår i den traditionen, där de som bestämmer njuter av den lantliga friden — förr rullade de ut en silltunna till statarna; i dag delar de ut statliga bidrag till gardinhängare.
Det är helt okej att vilja ha en lantgård — vi borde ha fler jordbrukare (men då kanske Görans parti skulle ha låtit bli att redan på 1960-talet knäcka de små jordbrukens möjlighet att överleva).
Om Göran framhärdar, så bör han nog ringa Maud Olofsson och säga: Förlåt, får jag komma över till er?
Men ändå, jag tror det finns en liten radikal frihetlig vänsterbuse i Göran som egentligen vill bo i en stor läcker vindsvåning med utsikt över en boulevard, och jag skulle vilja locka fram den personen. Göran: mejla, så går du och jag ut och berusar oss på brända drycker, diskuterar frihetlig socialism och stadens fördelar. Jag bjuder.

Boris Benulic

Kommentar: Under industrialismens framväxt i Europa vibrerade borgarklassen av skaparkraft och energi — men problemen uppstår när de också ville bli socialt accepterade … då försvann vitaliteten när de började anta en till stora delar bornerad och trött adels vanor och sedvänjor.
Samma sak ser vi nu när sossetoppar leker adel … skaffar sig herrgård och börjar jaga. Det är inte fråga om odling och kultivering och produktion som på forna tiders herrgårdar och bruk … det påminner mer om hur Gustav III:s hov lekte herdar och herdinnor.