Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 4 juli 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Polackerna är just nu sura för att EU visar en reklamfilm där människor har sex. Möjligen beror polackernas ilska mest på att vi också får se två män som ägnar sig åt brottning i grekisk-romersk stil, och deras träningstrikåer är uppenbarligen i tvätten.
Jag har aldrig riktigt förstått den polska aversionen mot homosexuella — vi talar ju om landet vars manliga befolkning till stor del valt att inte överge valrossmustaschen: 1970-talets främsta signal om att man var en kille som gillade andra killar.

Men vi andra som råkat hamna i Europeiska unionen kan nog hitta mer rationella skäl att bli förbannade på den här reklamfilmen. Filmen vill lära oss älska EU, för som den franske ärkebyråkraten Jacques Delors sa en gång: ”Nu har vi skapat Europa — nu gäller det att skapa européer.”
Men vi visar om och om igen att vi inte vill bli européer i Delors mening, och byråkraterna är bekymrade. För dem är en god europé en person som leende överlåter så mycket makt och pengar som möjligt till Bryssel, så att klosterölstinna byråkrater kan fördela om pengarna och utvidga sin egen makt över livets alla områden.

Vi vanliga européer gillar förvisso tanken på en europeisk union om den ökar vår frihet, och det skulle den ju göra om den innebar tullfrihet, fri rörlighet av varor och tjänster och lika många anställda byråkrater som får plats i en ordinär svensk korvkiosk.
Och så är det ju inte riktigt.

EU-byråkraterna, liksom alla andra byråkrater, tror att vi vanliga medborgare är litet bakom flötet — för vi liksom konstrar så fort det ska beslutas om nya fördrag eller gemensamma valutor.
Så hur ska de få oss att gilla dem? Jo, givetvis på samma sätt som makthavare ända sedan Julius Caesar gjort — ge massorna bröd och skådespel så får vi deras stöd, tänker de.
Om vi berättar för dem att vi ger EU-miljoner till det skådespel de gillar mest, film med sexscener, så kommer de att älska EU-projektet eftersom det finns en EU-filmfond.
Dock — det här fungerar ju inte bara av de där väldigt uppenbara skälen, det är dessutom en annan sak här som avslöjar EU:s karaktär.
När EU-byråkraterna ska visa dig att du har dem att tacka för att det titt som tätt dyker upp filmer med nakenscener i en biograf nära dig blir det bara ett potpurri av trist PK-porr.
Men så är det ju allt som oftast när sex ska framställas i europeisk film: kameraåkningar över guppande cellulitrumpor och litet för slappt hull.
Om jag nu ska se sex på film, så visa mig åtminstone perfekta EU-kroppar!

+ Tour de France startar den 7 juli. Frankrikes enda bidrag till världskulturen.
– Live Earth-konserter över hela världen den 7 juli. Välgörenhetskonserter är alltid till för att i första hand rädda karriärer för artister på dekis: Duran Duran, Police, Genesis, Bon Jovi. Och Katarina Witt som presentatör?

Boris Benulic

Kommentar: Att unga män med en kvinnosyn som får neandertalare att framstå som protofeminister söker sig till Europa från hela världen fick väl en första skjuts i och med att den här filmen om vad EU är spreds över världen.