Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 4 februari 2000 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?

Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Svenskt nöjesliv är ju ganska beroende av sina filmstjärnor, och man blir litet bekymrad över hur illa omhändertagna dessa stjärnor blir av manusförfattare och regissörer.
De roller en del ständigt tilldelas riskerar att förvandla stjärnorna till sociala vrak. Se på Samuel Fröler till exempel. Han slår igenom som Gösta i tv-serien ”Tre kärlekar”; en flygarmacho som med fuktiga ögon ständigt förlåter Lilian, sin lösaktiga hustru, som gått till sängs med hans bror. Sedan dyker Fröler upp i en episodfilm om Ingmar Bergmans föräldrar, där han tvingas uthärda Pernilla Augusts otrohet med Björn Kjellman. Därefter är det dags för ”Skärgårdsdoktorn”. Stackars Fröler hamnar på en kobbe befolkad av märkliga original, där han ska bota människor som skadats av exploderande hembränningsapparater, samtidigt som han ska ta hand om sin dotter och uthärda sin koleriske svärfar.
Frugan? Jo, hon är kvar i Afrika och Gud vet vad hon ägnar sig åt där, när hon inte bekämpar malaria. Men Fröler väntar troget.
Och i filmatiseringen av Håkan Nessers fantastiska ”Det grovmaskiga nätet” tvingas Fröler genomlida att frun är otrogen med sin egen bror.

Man kan ju undra hur Frölers privatliv blir efter alla dessa prövningar. Efter det att han kreerat dessa roller måste han lida av en konstant misstänksamhet mot det andra könet när han släpps ut i verkliga livet. Kan ingen ge honom en roll där han får bli häradsbetäckare och göra varje kvinna som kommer i hans väg med barn? Bara för balansens skull.
Om inte annat, så måste väl Svenska Filminstitutet ha något slags ansvar i den här frågan. Och vi män kan ju bara grubbla på varför en stor svensk damtidning nyligen utnämnde Fröler till Sveriges sexigaste man.

Boris Benulic

Kommentar: Den i sig inte oävne skådespelaren Samuel Fröler verkar ha försvunnit — i alla fall ur mitt synfält — möjligen kan det bero på den svenska scen- och filmkonstens utveckling.
Kanske har Frölers nisch utplånats, otrohet som fenomen är inte längre bärare av något dramatiskt, det är mer typ: ”Och var var du i natt lilla gumman? Jaha, du hade gruppsex med ett basketbollag. Så kul för dig … du, har vi slut på kaffe?”