Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 11 oktober 2006 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Diktatorer kan verka maktfullkomliga, men de kollar alltid omvärldens reaktioner. Märker de att vi är kycklingar och tillåter dem att förtrycka sina medborgare, då ökar förtrycket.
Det är därför Anna Politkovskaja nu är död. Först bombade ryssarna Groznyj till grus. Sedan kom bombplansarmadorna tillbaka en gång till, och en gång till — som om president Vladimir Putin gett dem bakläxa för att gruset inte var finkornigt nog.
Människorna som sedan Groznyjs förstörelse driver runt på landsbygden för att där finns åtminstone vatten och kanske litet mat, kan när som helst arresteras av ryska soldater, torteras eller våldtas.
Eller så avrättas man bara direkt på plats. Skjuts ned som om man var en rabiessmittad hund.
Under denna tid har Putin kunnat fängsla motståndare eller driva dem i exil även i sitt alldeles egna Ryssland.
Han har tvingat företagsledare och ägare till mediebolag att lämna ifrån sig sina företag (men vad gott kan man vänta av en kille som gillar att posera i ridbyxor?). Men ändå får han vara med på alla de där viktiga tillställningarna, de stora grabbarnas fredagsmys, som till exempel G8-mötena.
De politiker som suttit ned och förhandlat med Putin i olika frågor, i stället för att om och om igen kräva att lagar och rättvisa återupprättas, är medskyldiga till mordet på Anna Politkovskaja.
De stod liksom och visslade, vände blicken mot skyn och låtsades som ingenting när nidingen drog sitt vapen.
För om vi inte reagerar när bönder och arbetare mördas, så räknar diktatorn med att vi inte heller kommer att bry oss på något kännbart sätt när han struntar i att skydda dem som berättar om morden på vanliga människor.
Och i en av de mest fäaktigt underdåniga protester man kan tänka sig efter mordet skriver Svenska PEN, Reportrar utan gränser, Publicistklubben och Ordfront förlag: ”Det är självklart att president Putin, om han vill kalla sig president i en demokrati, presenterar förslag och lösningar som skyddar det fria ordet.”
Visst, spela med i apspelet bara. Uppropet fokuserar på det förtryck som journalister utsätts för, så mänskliga rättigheter är numera en skråfråga för skribenter.
Var finns vreden över mödrarna som utsätts för gruppvåldtäkter medan barn och makar tvingas se på? Var finns tårarna över alla de tiotusentals liv som släckts av Putins slaktardrängar?
Som om vi skulle kunna glömma och förlåta allt detta, bara Anna Politkovskajas mördare ställs inför rätta.

+ Äntligen finns sista säsongen av världens bästa tv-serie — ”Oz” — tillgänglig i en dvd-box. Hur slutar det för Tobias Beecher och de andra?
– Undersökningsdomare i Frankrike, Italien och Argentina har sedan länge krävt att Henry Kissinger ska inställa sig för förhör. Och just denne misstänkte krigsförbrytare har alltså George W. Bush, enligt Bob Woodwards senaste bok, haft som hemlig rådgivare.

Boris Benulic

Kommentar: Det vilar något allt mera absurt över hur politiker i västvärlden med mycket jämna mellanrum ska påminna oss alla om förintelsen, och om faran av att den ska hända igen.
För det första är det obegripligt eftersom deras stöd till staten Israels existens på något sätt ofta är villkorat; de får existera så länge de inte använder våld för att försvara sin existens.
För det andra har dessa politiker inga större problem med att sträva efter goda förbindelser och utvecklad handel med länder som Kina, Ryssland och den anhopning av efterblivna stater man finner i den muslimska kulturkretsen.
Förr visste diktatorer och folkmördare att deras brott i sinom tid skulle vara glömda om de segrade. I dag vet de att det inte kommer att finnas något att glömma eftersom ingen i verklig mening bryr sig om det som sker här och nu.