Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 16 juni 2000 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Skräckfilmer blir allt billigare att spela in. Statisterna är ju numera helt gratis. Det är bara att skicka ned ett kamerateam till en av sommarens festivaler och filma publiken några dygn.
De som åker till Hultsfredsfestivalen står ju alltid och hoppar framför scenen. Och det skapar precis rätt intryck — åskådaren luras att tro att det han ser är ungdomar som i sista minuten räddat sig ut genom fönstret till sovrummet, givetvis förföljda av en galen seriemördare.
Dessutom ger publikens ständigt öppna munnar och uppspärrade ögon en bild av människor i total panik.

Eftersom ingen kan hålla sig ren på de här festivalerna ser också alla ut som om de krälat genom ett avloppsrör för att undkomma zombier försedda med motorsågar eller av Djävulen utsända hundar från helvetet.
Och kanske är det därför som folk åker på musikfestivaler — för chansen att synas i en skräckfilm.
Eller så är det så att människan, framför allt män i 20-årsåldern, är genetiskt kodade för att ibland som lämlar tåga iväg och vältra sig i gyttja, vilket ju är huvudattraktionen på en festival.

Förr kunde unga män få utlopp för detta genom att göra lumpen, som är ungefär som Hultsfredsfestivalen: lera, dåligt käk, tält och folk som ryter åt en — rockartister och en arg sergeant låter ju ibland nämligen ganska lika.
Och ni har väl lagt märke till att ju fler regementen som läggs ned, desto mer ökar antalet besökare på musikfestivalerna.

Boris Benulic

Kommentar: Så här enkelt ser jag i vissa avseenden faktiskt på tillvaron. Vi behöver få jord under naglarna, krypa i lera, sova i regn. Om vi inte gör det i ett vettigt sammanhang kommer vi att göra det i ett mindre vettigt sammanhang … och när vi inte gör det alls har vi förlorat något av oss själva.