Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 21 januari 2002 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Det finns små källarlokaler där besökarna är iförda så mycket läder att man undrar om det finns några kor kvar här i världen. Smyckena i läppar, näsa och ögonbryn — och på ställen som man oftast inte ser — har säkert tömt en silvergruva. Lokalerna fylls av knarret från lädret, klinket från piercingkulorna och då och då av ett smärtskri.
Just det. Vi är på ett ställe där folk droppar stearin på varandras bröstvårtor eller binder upp varandra i ribbstolar av metall och hänger tyngder på de mest märkliga ställen. Det synes mig sällsamt att folk blir sexuellt stimulerade av det här. Men njuter denna världens sadomasochister av smärta får de väl göra det.
Mer problematiskt är att en så stor del av världens folk anses tillhöra kulturer där sadomasochism är grundvalen.
I det västerländska medvetandet tror man att författningen i varje land i tredje världen inleds med följande: §1.
Bind oss. Piska oss hårt.
Hur många samtal har ni inte deltagit i där det sagts om ett folk som svälter eller befinner sig i någon form av krig, att det tillhör deras kultur?

Så sades det om östeuropéerna när jag själv kom till politiskt medvetande på 1970-talet. När man samlade in pengar till Charta 77 eller Solidaritet förklarade många att där borta — öster om Elbe — skulle man alltid leva i diktatur. Invånarna var vana vid det. Egentligen bara ett eko av Josef Stalins uttalande att den ryske bonden hade en trälsjäl som måste piskas framåt.
När Afrika kollapsade sades det att demokrati inte fanns i den afrikanska kulturen. Flerpartisystem hörde inte hemma på den kontinenten — alltså var det upp till olika diktatorers goda vilja om folk skulle svälta eller inte. Envåldshärskare saknar oftast god vilja, så miljoner afrikaner ansågs förutbestämda att dö av svält eller i sjukdomar.
I Västerlandet utvecklar man de här tankegångarna för att slippa ta ställning till ”dem där borta”. Vem som ska räknas till ”dem där borta” är litet flytande. När kriget bröt ut i
Jugoslavien flyttades ett helt land över till ”den andra sidan”, och räknades in i gruppen sadomasochistiska kulturer.

En kväll i början av förra årtiondet sitter jag i Mostar med en tysk journalist och den kroatiske fixare vi använder. Allt eftersom päronbrännvinet rinner ned talar tysken allt mer om hur vi jugoslaver för alltid är dömda att ta kål på varandra.
Vi skiljs åt sent på kvällen och tysken lotsas till sitt hotell av fixaren.
När vi ses på morgonen har tysken en bula i pannan. Fixaren har gett honom en dansk skalle. Visst, jag vet. Journalister är heliga — får inte röras. Men jag känner en viss sympati med fixaren. Vem orkar höra att det hör till ens kultur att mörda gravida kvinnor eller skjuta barn? Vem har väl hävdat att det är en del av den tyska kulturen att ställa upp sex miljoner människor på led lika räta som Autobahn och så marschera dem in i duschen för avlivande med gas?
Kulturen som dominerar ett land är kontrollerad av dem som har makten. I deras intresse ligger att hävda att undersåtarna är våldsamma och oförmögna till egna val. Här i Europa går alltför många på den mytologin. Så slipper vi ta ansvar. Men det borde vi. Visa mig en människa som vill bli förtryckt, piskad, utsvulten eller bombad. Alla människor är lika mycket värda. Det innebär att alla kulturer inte är lika mycket värda, eftersom inte alla erkänner alla människors lika värde. Alltså måste en del kulturer förstöras.

Boris Benulic

Kommentar: Det var fullt möjligt att för två årtionden sedan i Sverige i en kolumn i landets största morgontidning plädera för att en del kulturer i tredje världen var så undermåliga — för att inte säga farliga — att de måste förstöras.
En del intressanta diskussioner blev det — men vad hjälper väl diskussioner om de som ingår i dessa kulturer målmedvetet flyttar fram sina fysiska positioner i samhället och därmed inleder förstörandet av vår kultur.