Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 14 mars 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Miljöpartisten Gustav Fridolin har suttit i riksdagen ett tag.
Det är väl därför han tror att han vet hur en död människa ser ut.
Men Gustav, de där varelserna i bänkarna runt omkring dig som aldrig rörde sig, de som inte verkade andas och som stirrade tomt med ögon som man skulle kunna byta till sig glaskulor för på närmaste skolgård — de var inte döda. De var politiker.
Döda människor där ute i den stora världen ser ut på ett litet annat sätt. Som på Balkan för tio år sedan. Värst var inte de som var på väg att ruttna bort, värst var de nyss döda. De som du ville ge konstgjord andning för att de verkade så levande — eller barnen — inte kunde någon ha dödat dem.
Inte på riktigt.
Du kan se samma lik i dagens Afghanistan. Läkare och sjukvårdspersonal som mördats av de åter framryckande talibanerna, lärarna som lemlästats därför att de anser att skolorna ska hållas öppna även för flickor.
Gustav, om du hade sett riktigt döda människor, som de som dödas i Afghanistan för att de vågar trotsa talibanernas åsnekorkade försök att hindra människor från att förflytta sig in i det moderna samhället — hade du sett sådana lik (och inte bara de skendöda i riksdagen), då skulle du inte hålla på att tjafsa om svenska truppers närvaro i Afghanistan.

Nu har du hakat upp dig på att svensk militär skjutit en kriminell klanledare. Du påstår att det var en hämndaktion.
Svensk militär förnekar att så var fallet, det råkade bara bli så.
Men jag förstår inte riktigt varför de svenska befälen duckar. Ingen har förnekat att klanledaren var inblandad i aktioner som lett till svenska och utländska soldaters död — har vi då inte rätt att söka upp och förgöra honom? Och göra detsamma med andra som planerar liknande saker?
Tro inte att afghanerna ska lösa problemen själva. Den sovjetiska invasionen krossade alla sociala strukturer och gav muslimska fundamentalistiska galningar och kriminella kontroll över olika områden. Mot de frihetstörstande afghanerna står de till oxeltänderna beväpnade heroinsmugglarmogulernas livgarden och talibanerna.
Ska vi se på när de dödar flickor som vill lära sig läsa och skriva?
Eller ska vi begära att våra soldater uppsöker och förgör barna mördarna?

+ Storebror får inte höra och se allt. Det ser ut som om riksdagen — åtminstone tillfälligt — stoppar Mikael Odenbergs avlyssningsförslag.
– Tokstollar som håller sig med kamphundar; lika intelligent som att stoppa armen i en avfallskvarn.

Boris Benulic

Kommentar: Jag förstod väl inte riktigt vad Sverige hade i Afghanistan att göra. Men om de ändå var där kunde de ju gott passa på att skjuta så många talibaner som möjligt.