Det här numret av QLN innehåller en medvetet kort artikel om hur man löser den svenska skolans problem. Klart artikeln är kort. Frågan är enkel. Det är dags att sluta upp med att likt en blind skräddare försöka lappa och laga ett helt utslitet par byxor … som för övrigt var av dålig kvalitet från början. Vi ska slänga de gamla byxorna och ordna ett helt nytt par.

Dessutom … får du som vanligt tips om videos och poddar – och så har vi löst det där med julklappar åt dig.
… självklart blir det även dagboksutdrag.
Förresten – du har väl beställt min nya bok Bränn alla båtar! Gör det nu och säkra samtidigt en komplett QLN-prenumeration.

Nästa QLN kommer söndag 24 november

Tips: Titta, lyssna & läs
Meloni&Musk: I veckans avsnitt av Radio Bubbla möblerade vi bland annat om bland Trump-regeringens ministrar, samt önskedrömde om att Elon Musk skulle flytta till Italien, gifta sig med Giorgia Meloni och tillsammans skulle de leda Europas erövring av andra planeter och solsystem.

Kärlek på svenska: I veckans avsnitt av Swebbtv:s Kulturkvarten avslöjar jag att jag är en obotlig romantiker.
Bara uttrycket säger något om vad som är fel med det moderna samhället.
Smaka på det … ”obotlig”.
Varför skulle en romantisk läggning vara något som behöver botas?
Det är för h-e ingen hjärntumör vi pratar om.

Denna min mentalitet gör att jag har lite svårt att förstå vad som menas med ”Kärlek på svenska” men jag tror att jag och Katerina Janouch kunde reda ut begreppen medan vi talade om aktuella teaterpjäser och utställningar.

Och så rekommenderade vi en utmärkt intervjubok där rockstjärnor får tala till punkt

Medborgarskap som muta: Var finns Sveriges vackraste kvinnor?
Bör fångar skickas ut i skogen för att leta rätt på sin egen mat?
Ska rättssystemet i Sverige rivas ner och byggas upp på nytt?

Se där några av de frågor vi diskuterade i veckans avsnitt av Swebbtv:s Spanarna.

Vi kunde också konstatera att det är lite märkligt att man brukar håna bananrepubliker där man kan köpa sig ett pass och ett medborgarskap … för i Sverige är det ju värre … i bananmonarkin betalar vi fientligt sinnade främlingar för att de ska bli medborgare.

Fixa julklapparna!
Nu börjar Cultura Aetatis också sälja barn- och ungdomsböcker i sin e-bokhandel.
Här ordnar du de perfekta julklapparna till dina barn eller barnbarn!
Dels kan man köpa hela paket som ”Sagopaketet”, Seriepaketet” eller ”Fantasypaketet”.
Eller … ”Det vackra djurpaketet!”
Dels går det naturligtvis går det att köpa titlarna i paketen var för sig till mycket tilltalande priser – men paketpriserna är nästan larvigt bra. Fram med miniräknarna och kolla.
Gå till e-bokhandeln och studera utbudet.
I söndagens QLN kommer jag att berätta mer om några av mina egna favoriter bland titlarna.

”Skolan är en reklambyrå som ska få dig att tro att du behöver samhället som det är.” (Ivan Illich)
Det verkar som om dagens studenter på universitet och högskolor inte ens riktigt skulle passa i Mulle-skolan … eftersom de antagligen skulle ha svårt att skilja på löv och barr. För den som inte kan läsa efter minst 12-årig skolgång har uppenbarligen något fel på sina biologiska kretskort.
Svt:s Kulturnyheterna rapporterar förskräckt om eländet, och har varit i:

”… kontakt med universiteten i Uppsala och Göteborg där lärare och professorer ger en liknande bild. De berättar om irriterade studenter när tentor innehållit frågor om kurslitteraturens innehåll istället för föreläsningens.
Mats Persson är lärare på Handelshögskolan i Göteborg, han utbildar också lärare på Göteborgs universitet. Han berättar hur han för sina studenter gjort sitt språk mindre akademiskt.
– Jag når inte fram annars, säger han.
Men vad beror det på? Flera saker, enligt Agneta Gulz som är professor i kognitionsvetenskap i Lund. För Sydsvenskan radar hon upp problemen, som enligt henne börjar redan i lågstadiet: För stora klasser, bristen på tidigt stöd och dåliga bedömningsstöd från Skolverket.”

Så … vad bör göras?
I nya utredningar föreslås det att barns och ungdomars oförmåga att läsa, skriva och räkna ska lösas genom att tiden i skolan förlängs.
Socialdemokraterna vill att förskolan blir obligatorisk från tre års ålder.
Tidöregeringen vill göra grundskolan tioårig.
Om de samsas i dessa frågor kan ett barn från det att det fyllt tre år tvingas tillbringa 14 år i skolbänken. Sedan är det dags för gymnasiet. Därefter högskola eller universitet.

Men det konkreta problem vi står inför är ju att skolväsendet i dag inte fungerar. De som lämnar gymnasiet kommer uppenbarligen till högskolan i ett tillstånd av halvanalfabetism.

Att utöka tiden i institutioner som uppenbarligen inte fungerar gör inte att eleverna lär sig läsa, skriva och räkna.

Men skolan är inte det egentliga problemet.
Det är föräldrarna.
Men i Sverige är befolkningen till stora delar nu så förstörd av tanken på att staten ska lösa allt, även fostrandet av barn … så föräldrar applåderar ivrigt alla förslag om längre skoltid, fler lärare, fler assistenter … och gärna också mer medicinering av de egna barnen om de anses ha någon diagnos.

Vi måste hålla oss undan den typen av diskussioner, och återgå till det som är naturligt och därefter diskutera skolans utformning.
Alla kan lära sig läsa, skriva och räkna på sex år – det räcker mer än väl för att inhämta grundläggande kunskaper på dessa områden. Det är föräldrars uppgift att fostra sina barn så att de lär sig detta; vilket innebär att man ser till att barnen gör sina läxor, och genom sin samvaro med dem bidrar till barnens utveckling av dessa färdigheter. Ett samspel mellan föräldrar och skola … i sex år.

När barnet avverkat den sexåriga grundskolan kan det söka till realskolan som är tre-årig. Det genomförs prov där vissa resultat krävs för att man ska kunna vinna tillträde till realskolan.
De barn som misslyckas vinna tillträde har staten inget ansvar för när det gäller vidare utbildning – det faller på föräldrarnas lott att ta ansvar för sina barn och deras framtid.

Om man som förälder inte förstår vad det innebär att vara förälder kan inte detta lösas genom att staten producerar en massa undermåliga lärare som fungerar som lekledare på undermåliga anstalter för långtidsförvaring av barn.

Hur gymnasiet och högskolan organiseras och vad staten ska erbjuda på dessa områden är en fråga vi kan diskutera senare – först måste de grundläggande problemen lösas.
De problemen är att svaga och ointresserade föräldrar skapar möjligheten för den stora staten att expandera än mer, vilket gör att föräldrarna …. och deras barn … fördummas ytterligare.
Cirkeln måste brytas.

Dagbok: Grönsaksmetaforer & svaga män
21 november: DN:s ledarsidesliberaler har länge varit ledande när det gäller att deodoranta verkligheten.
Upplopp, kravaller, skjutningar blir ”stök”.
Bombattentat blir ”sprängning” … så att man förleds att tro att det är Skanska som är igång med ett tunnelbygge.
Knivskärning blir ”stickskada”.
Muslimskt kulturkrigande blir ”integrationsproblem”.

I dag skriver Susanne Nyström en ledare med rubriken: ”Den norska bonusprinsen har flippat ur – snart kommer fler att följa efter”.

Ledarsidan är så programmerad att beskriva verkligheten på det här sättet att de liksom av bara farten gör det även när den norska kronprinsens ”bonusson” häktas anklagad för våldtäkt.
Bonusprinsen har ”flippat ur”.

”Flippa ur” gör man när man man får rött kort efter en korrekt tackling, blir förbannad och jagar domarjäveln från plan … eller om man som berusad tonåring försöker visa att man visst kan balansera på ett balkongräcke … på ett ben.
En våldtäkt är en våldtäkt … och kan inte bluddras bort med ord som ”…han flippade ur…”.
Som vanligt blir Susanne Nyströms försök att beskriva något … en flopp.

20 november: Magda har tydligen börjat prata om att S vill lösa problem genom en ny politik, mer ”pang på rödbetan”.
Vi får se hur det blir med det.
Jag gissar att det snarare innebär att Magda snart ”satt sin sista potatis” som partiledare.
Möjligen tar hon ”kål” på sitt eget parti också.
Ursprungligen syftade ju uttrycket ”pang på rödbetan” på att man hade sex utan förspel … men jag tvivlar på att någon svensk politiker i dag klarar av det … vare sig i bokstavlig eller bildlig bemärkelse.
Svensk politik är som en enda lång fumlig pettingssession där parterna behåller kläderna på.

18 november: DN:s teaterkritiker Ingegärd Waaranperä skriver i sitt minnesord över Allan Svensson att ”han slog an en ton i den svenska folksjälen.”
Men … nej … när Allan Svensson spelade brevbäraren Gustav Svensson slog han inte ”an en ton i den svenska folksjälen” … som det hävdas i DN.
Hans rollfigur förde istället in en ny, än mer mollstämd, tonföljd i den melodi som redan klingade inne i den där folksjälen.

De nya ackorden skulle få oss att förstå att motstånd mot den nya ordningen inte är möjlig … den pågående moderniseringen och privatiseringen av folkhushållet beskrevs som rationell och nödvändig … brevbäraren blir en slags mossbelupen Obelix vars styrka inte längre behövs. En löjlig figur vi bör se på med varmt överseende.

I serien om familjen Svensson ser vi hur nya identiteter formeras … de som ska gälla i det raserade folkhemmet.

Mannen framställs som fumlig, irrationell, omedveten om ”utvecklingens” nödvändighet. Obildad, trögtänkt håller han fast vid vad han än gång fått lära sig är rätt.
Kvinnan är vaken, ständigt beredd till att ständigt trippa uppåt i karriärtrappan.
Barnen är totalt inkopplade i tidsandan, vet alltid vad som gäller … vare sig det är klädsel eller åsikter.

I serien ser vi en traditionell mansroll dö, men sedan återuppstå, återkallad till livet som zombie … dock en vänlig, ofarlig och oförarglig zombie.

Det är så här man formar människors medvetande. Komedier är långt effektivare än actionfilmer, thrillers eller Noréndramer och Bergmanfilmer.
När knådandet av folksjälen sker med hjälp av komedin blir det mer som ett muntert pepparkaksbak.
Men sedan kan vi alla kavlas ut … och blir därefter endimensionella figurer som stoppas in i ugnen.

Boris Benulic