Senaste Pisa-undersökningen visar alltså att förmågan att läsa och räkna minskar bland eleverna i Sverige.
Igen.
Snart kan en stor del av den svenska elevkåren läsa och förstå längre texter ungefär lika bra som en jordekorre. Möjligen sämre än jordekorren.

I P1 träter politiker om vad som ska göras – och vems fel det är.
Man är dock ense om att det behövs mer pengar och mer resurser. För det är alltid det enkla svaret på allting. Och det är alltid fel svar.

Ingen vågar säga vad som är problemet … och problemet är föräldrarna.
Om skolan inte fungerar får man som förälder se till att de egna ungarna kan läsa, skriva och räkna.
Om man inte gör det som förälder kan man inte komma och gapa om att det är fel på skolan … eftersom det är fel på en själv; man är en usel förälder som inte tar sitt ansvar.

Det finns dock enkla och fungerande lösningar på att skolan inte fungerar. Och då behövs det inte mer resurser.

Gör om skolan.

Efter årskurs sex ska alla elever genomgå ett antal prov. Om man inte klarar proven får man inte gå i högstadiet. Då får man lämna skolan. Vad det sedan blir av en är föräldrarnas ansvar.

Gör vi så kanske de tar ansvar … alltså alla de föräldrar som inte brytt sig om att deras barn läser och skriver och räknar som en trött treåring som inte fått mellis.

En stor del av skolans problem – det gäller inte bara läsandet och räknandet, utan även den allmänna ordningen – är föräldrarnas fel. Som förälder har man ett ansvar för att ens barn kommer hela, rena och vetgiriga till skolan. Där ska de sitta som tända ljus. Om ungarna inte gör det är det “åter avsändaren” som gäller.

Staten har inget ansvar för att lära barn folkvett och hyfs. Det är föräldrarnas ansvar.
Problemet är att staten i årtionden allt mer tagit över ansvaret för fostrandet av barnen. Då går det som det går nu.
Åt h-e.

Alltså bör föräldrar se till att de återtar det ansvar som staten misslyckats med att axla. Då blir det lugn och ro i skolan, och lärarna får ägna sig åt det de ska göra … inte agera socialarbetare.