Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 24 oktober 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Länge trodde jag att ingen yrkeskår konsumerade mer alkohol än nattskiftena på landsortstidningarnas redaktioner.
Det var innan jag läste Pulitzerprisbelönade journalisten Tim Weiners sensationella och nyutkomna bok ”Legacy of Ashes”. Det är historien om hur ett gäng försupna och förvirrade män i ledningen för CIA om och om igen misslyckas.
Att CIA i dag så totalt verkar sakna användbar information om situationen i Irak, Pakistan eller Afghanistan är inte konstigt. För vi talar om underrättelsetjänsten som missade att slå en pling till presidenten och varna om bland annat Koreakriget, Ungernrevolten, Suezkrisen och ockupationen av Kuwait.
Under slutet av 1940-talet hjälpte CIA tusentals personer att återvända till sina forna hemländer, för att genom sabotage och spioneri underminera diktaturerna i Östeuropa.
Om och om igen kom rapporter om hur dessa grupper tillfångatagits och avrättats, om och om igen släppte ändå Frank Wisner — den redan då gravt alkoholiserade chefen för denna typ av operationer — i väg nya agenter mot en säker död.
I mer än 20 år kommer Wisner att ha en ledande ställning i CIA. Han åker in och ut på mentalsjukhus, och varje gång han kommer ut får han tillbaka sin tjänst — även om han går omkring i korridorerna och hallucinerar eller berättar att han hör röster. 1965 blåser han huvudet av sig med en hagelbössa; rösterna blev för starka.

Och nog har CIA försökt arrangera statskupper, men väldigt ofta har de misslyckats. När de arbetar för att få några fascistgeneraler att ta makten i Grekland på 1960-talet hinner ett gäng fascistöverstar före. CIA märkte aldrig vad som var på gång.
Uppenbart är att CIA under hela sin tid varit ett hot mot USA:s nationella intressen, inte ett skydd för dem. En annan nästan aldrig nykter chef var James Jesus Angleton, CIA:s ansvarige för kontraspionage, som var totalt paranoid i sin övertygelse om att Sovjet infiltrerat CIA på högsta nivå. Ändå upprätthöll han själv länge en mycket nära vänskap med KGB:s mästeragent Kim Philby.

Just dumhet och alkoholism verkar vara det som förenat väldigt många av CIA:s chefer. Kanske drar den här sortens verksamhet till sig sådana personer — just för att de inte kan hävda sig i det öppna samhället. CIA är ett hot mot demokratin, inte för att det är en effektiv organisation, utan för att den inte klarar sina uppgifter.
Har någon kollat hur mycket de krökar på Säpo? Hur illa det är ställt med kunskaperna där vet vi ju redan.

+ Tromsø i oktober. Världens kanske vackraste ljus.
– Steve Earles nya skiva. Återvänd till Texas, Steve, New York har förstört dig.

Boris Benulic

Kommentar: Efter det att Donald Trump blev president hände något fascinerande med vänstern i västvärlden. Tidigare hade den betraktat CIA som en organisation som bemannats genom att man rekryterade från Djävulens legioner.
Nu blev samma organisation plötsligt förmedlare av en av Gud uppenbarad sanning när de kungjorde sina bedömningar av läget i olika länder i Västasien.
Orsaken till detta var förstås att de rapporterna ofta motsade Donald Trumps bedömning.