Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 13 februari 2008 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Svensk rapportering från de amerikanska primärvalen ger ofta känslan av att snart kanske skamstocken återinförs på torg och andra öppna platser i USA:s städer. Häxor ska brännas, otrogna kvinnor stenas. Det sägs att den amerikanska ”kristna högern” har en avgörande politisk makt i USA. En del journalister får det att låta som om det kunde jämföras med om Sverigedemokraterna i framtiden får en vågmästarroll i riksdagen (efter det att Helge Fossmo efter sin frigivning inträtt i partiet och blivit dess ledare). ”Kristen höger”. Visst låter det läskigt!
Frikyrkor spelar förvisso en viktig roll i USA:s politik; fram till 1970-talet var det de liberala kristna lutheranerna som hade makten, och där fanns både demokrater som Franklin D. Roosevelt och republikaner som Dwight D. Eisenhower. I andra änden av den politiska skalan finns skojare som den där sortens tokskallar som säger att tsunamin var Guds sätt att straffa Sverige, för att vi får Sodom och Gomorra att påminna om en bridgeafton för seniorer i Söderköping.
Mellan dessa två grupper finns den stora gruppen frikyrkliga i USA, de som utgör nästan 50 procent av USA:s befolkning (Gallup, 2005) och som brukar kallas ”evangelicals” — och det är de som har politisk makt. De är många och de är aktiva. Visst är de flesta av dem emot abort. De flesta av dem är också emot att homosexuella ska kunna vigas i kyrkan (vilket dock inte innebär att de anser att det är något fel med att vara homosexuell).

Men dessa människor är ändå jordens salt — för de är bärare av en lång upprorisk tradition mot överheten. I deras led fanns William Wilberforce och John Brown som kämpade för de svarta slavarnas frigörelse. Dessa frikyrkor ledde också solidaritetsarbetet med dem som förtrycktes under det ottomanska väldet, de kämpade för kvinnans frigörelse och lika rättigheter, de slogs mot änkebränning i Indien och kvinnoförtryck i Kina.
I dag tillhör amerikanska väckelsekristna de ledande krafterna i kriget mot trafficking, och tiotusentals av dem arbetar i USA eller i Afrika med att hjälpa hiv-smittade. När svensk vänster ska bidra till en bättre värld ordnar de ett seminarium. När amerikanska frikyrkor vill bidra till en bättre värld bygger de sjukhus i Rwanda och ordnar mediciner till Darfur.
Vi som i Karl Marx anda anser att det viktiga inte är att förklara världen, utan att förändra den, tror nog att världen blir litet bättre om den så kallade kristna högern får mer att säga till om.

+ ”There Will Be Blood” — en underbar, på något sätt blodfylld, köttig film om det som får världen att snurra.
– ”Atonement” — en trist, på något sätt mager och anemisk film som inte fattar vad som får människor att ticka.

Boris Benulic

Kommentar: Svenska journalisters motvilja mot den kristna tron har bara ökat ju fler muslimer som kommit till landet, och det har förstärkt en slags anti-kristen propaganda som alltid varit tydlig i all rapportering från USA — den som handlar om hur farlig den kristna högern i USA sägs vara. Propagandan har nu blivit så ensidig att korrespondenterna missar att berätta om att en mycket stor del av de amerikanska frikyrkorna snarast kan betecknas som anhängare av amerikanskt liberala värderingar vilket innebar en stark stat och omfattande bidragssystem.