2 maj: Teresa Carvalho (S) gör nu ett utspel; fängelse ska vara utgångspunkten när straff utdöms för sexköp.

Det utspelet beror nog inte så mycket på Teresas omsorg om de prostituerade, utan mer på hennes omsorg om den egna karriären – hon skadskjuta manliga konkurrenter om toppositionerna i det egna partiet.

Låter det underligt?

Kanske inte … om man påminner sig själv om Geijer-affären, Doris Hopps bordellverksamhet och rikspolischefen Carl Perssons PM om vilka som var kunder.

Med tanke på det moraliska förfallet i riksdag, regering och partier tror jag inte skaran av kunder minskat.

2 maj: Johanna Frändén har redan förvandlats till Stockholmsredaktionernas vandringspokal … just nu är det team Wolodarski/Wiman som stolt kan utropa sig som segrare i årets turnering.

Att Johanna anses åtråvärd som skribent beror inte på hennes kunskaper utan på att hon långeliga tider vistats utomlands och minsann haft förhållanden med män bördiga från regionerna runt medelhavet. Sådana relationer kan förvisso säkert utveckla en kvinnas intellektuella färdigheter, men Johannas texter ger mig inte känslan av att relationerna präglats av några mer djupsinniga samtal varigenom kunskap om andra länders historia, och kultur kunnat överföras.

Men det spelar mindre roll för redaktionerna, eftersom Johanna lyckats få redaktörerna att tro att hon vet något om världen bara för att hon lärt sig hantera tunnelbanekartorna i Paris och Rom.

I dagens DN förklarar Johanna att det stundande påvevalet väckt den svenska patrioten inom henne … trots att hon är vare sig kristen eller för den delen katolik:

”Påvevalet däremot väcker patrioten i mig. För första gången på den här sidan medeltiden står något på spel för Sverige när konklaven inleds i Sixtinska kapellet den 7 maj.”

Johannas text innehåller ingen analys av katolska kyrkans roll i dag i världen, och vilka fraktioner som står mot varandra.

Vi får dock – förstås – veta att ”en vän i Rom” messat henne om bettingsajternas odds inför påvevalet samt e-postat en pdf med en artikel om Anders Arborelius i en italiensk tidning.

Vad vi får veta är alltså för sjutusenfemtielfte gången att Johanna har kompisar i sydeuropa samt att hon kan ljuda sig igenom en text på italienska.

Men om man är svensk – kristen eller hedning – bryr man sig väl föga om vem världens papister väljer till överhuvud?

Ändå förklarar Johanna att: ”Något står på spel för Sverige när konklaven inleds”.

Jaså?

En kristen i Sverige bör bekymra sig över vilka vägval de svenska frikyrkorna gör (detta eftersom Svenska Kyrkans prästerskap verkar ha valt att avkraga sig själva kollektivt och omvandla sig till mysfarbröder och mystanter med uppgiften att bara sprida allmän sämja).

Och svensk patriotism uppstår ju historiskt sett i strid mot påvedöme och papism – de utgjorde ett hot mot nationsgrundandet.

Varje europeisk nation har en gång i tiden valt kristen riktning som stått i samklang med dess folksjäl och kultur … i Sverige är sedan 1800-talet frikyrkligheten det naturliga valet … som redan socialisten och anti-papisten Fabian Månsson konstaterade.

Men visst finns det folkligt förankrad katolicism i sydeuropa – men när den katolska tron dyker upp i Sverige i modern tid genom att kulturpersoner konverterar är det mer ett uttryck för att de vill markera sin egen själsfinhet och att de liksom står över ”det svenska”.

Däremot är det förstås naturligt att arbetande immigranter som är katoliker eller ortodoxa behåller sin tro – det utvecklar den kristna dialogen i Sverige.

Och … något märkligt är det väl också att klankriminalitetens och islamiseringens två årtionden långa krig mot den svenska staten och samhället inte förmått väcka Johannas ”patriotism” … men valet av påve gör det …

1 maj: Under förmiddagen tog vi en tur runt V:s kraftsamling på Medborgarplatsen … där laddade tusenden inför årets 1:a maj-demonstration.

Allt var som vanligt, så inget fick mig att höja på vare sig ett eller två ögonbryn … tills jag flanerade förbi den del av tåget där lokalavdelningarna ställt upp sig.

Bakom den banderoll som förkunnade att här samlades V i Skärholmen inför avmarsch stod en försvarlig skara personer.

Bara en av dem bar på ett plakat.

På plakatet stod det:

”Förbjud reklam i tuben”.

Alltså: ”Inga annonser i tunnelbanan” var uppenbarligen det enda lokala krav som V i Skärholmen förmått formulera.

Fast … jag kan väl inte säga att jag finner kravet speciellt lokalt, såvida man inte tänkt sig att förbudet bara ska gälla på T-banestationen i just Skärholmen … men vad vet väl jag. Befolkningen där kanske är speciellt känsliga för reklam.

Å andra sidan borde de boende i Skärholmen vara härdade mot det mest av händelser som förra årets mord på Mikael … medan hans barn såg på … och det var den sjätte skjutningen på 12 månader i samma område. Eller så har våldsvågen gjort de boende sköra och de kan inte riktigt hantera reklam från Pressbyrån, HM eller Clas Ohlson … därför måste deras mentala hälsa skyddas med ett annonsförbud.

Men … ett rimligare krav för det (och andra områden) hade väl varit typ:

”Fördriv gängen från Skärholmen!”

Fast … då kanske V i Skärholmen tappar röster … och i den ekvationen räknas inte de som riskerar att förlora livet så länge gängen härjar.

30 april: Morgonen ägnades åt diskussioner om vilken av eldarna i grannskapet vi ska besöka i kväll.

Lina pläderar för Ulriksdal … jag kan tänka mig det alternativet.

Men … i kväll vill jag till Brommas brasa.

I festligheterna där ingår i år nämligen en kokosbollskatapult.

Fantastisk uppfinning! En kokosbollskatapult – den måste ju bara upplevas!

Lina tycker dock att min barnsliga sida gott kan nöja sig med att det finns en fiskdamm på det andra stället.

29 april:  När man begraver sig i gamla historiska verk inser man att människor tänkte friare förr … någonstans började vi röra oss i fel riktning.

När Paris 1870 var belägrat av den preussiska armén smidde stadens försvarare många intressanta planer för en motoffensiv.

Min favorit är att idéen att man skulle gjuta en gigantisk järnhammare – flera hundra meter lång. Den skulle sedan lyftas upp i skyn av luftballonger som skulle föra den utanför stadens murar … till preussarnas läger … och där skulle den släppas.

Jag har i skrifterna ännu inte kunna upptäcka någon förklaring till att denna intressanta plan aldrig förverkligades.