I detta nummer av QLN fortsätter jag försöka förklara vad som händer i världen … med hjälp av att berätta om krusbär.
Dessutom blir det en del tips om vad ni kan titta och lyssna på … samt inhandla.

Nästa nummer utkommer lördagen 5 oktober. Då handlar det om Brasilien, Stalin samt förstås … krusbär; i tredje delen får du möta Krusbärsfrun (som rövar bort barn) och så börja vi närma oss svaret på frågan om varför våra band till krusbär brutits (gissar vems fel det är).

Rekommenderat: Lyssna & titta

Behöver strippor fackföreningar … var ett av de ämnen jag och Martin Eriksson diskuterade i veckans avsnitt av Radio Bubb.la. Vi talade också om framtida offrande av röda kalvar på Tempelberget, kastväsende som ett sätt att hantera AI samt Fredrik Reinfeldts hemliga karriärplan.

Psykologiska likheter mellan s-mentalitet och muslimsk mentalitet … utgjorde mitt bidrag i veckans avsnitt av Swebbtv:s Spanarna.

Från Billy Butt till Jean-Claude Arnault … rörde sig samtalet mellan mig och Katerina Janouch i veckans Kulturkvarten – vi avhandlade alltså frågan om sexövergrepp i kulturlivet … och det märkliga i att något som alla känner till och accepterar plötsligt blir brottsligt … och att alla i kulturvärlden låtsas som om de aldrig vetat något … och när någon typ av dom fällts och någon straffats så återgår allt till det vanliga … det vill säga sex blir karriärvaluta.

Faust, folkhemmet och heliga dårar (Krusbär 2)

Väldigt många känner till de där raderna om att ”… blott Sverige svenska krusbär har”.
Men hur många funderar över att krusbär försvunnit i det svenska kosthållet?
Och om Almqvist en gång kunde använda krusbär för att symbolisera kärlek till det egna landet … vad betyder det att så få numera i det landet äter krusbär?

Varje gång jag ger mig på att utveckla någon del av ägorna leder det till planer på att utvidga odlingarna. I år blev min längtan efter ett överflöd av krusbär mig övermäktig och jag började planera för en plantage av krusbärsbärsbuskar bakom smedjan. Det blir liksom lite onödigt fattigt att varje år behöva ransonera det egna intaget av krusbärskräm – och heller inte kunna använda bären till andra maträtter. Känns lite svenskt och folkhemskt att när min inre Faust vill komma ut … så sker det uppenbarligen nuförtiden genom att jag vill plantera en massa bärbuskar.

När jag röjer undan på marken bakom smedjan kan jag från den lilla höjden se bort till den mycket stora stenladan som godsägaren lät uppföra på 1700-talet med hjälp av ryska krigsfångar. Det gör platsen än mer lämplig för en krusbärsplantage. Jag sätter mig på en av stubbarna och funderar på om de ryska krigsfångarna utfodrades med krusbär av sina vakter? Krusbär är uppskattade i det ryska köket. Kanske fick fångarna till och med möjlighet att koka bären och sedan blanda dem med tätmjölk (eftersom yoghurt inte fanns att tillgå)? Förresten … är inte fångenskap är på något plan förbundet med krusbär. Kanske för att krusbär är förbundna med sorg och saknad.

Det vilar något dystert över krusbär. De dyker upp i sagor, sägner och sånger som en förhoppning om något som man vill, men aldrig riktigt hinner, kan eller får njuta av – som i Topelius uppgivna rader:

Masken äter stickelbär,
råttan gnager barken,
tjuven mina äpplen stjäl,
frosten slår min knopp ihjäl

Kanske kan krusbäret få en renässans i den svenska kulturen och kokkonsten eftersom vi alltmer lever i ett övervakningssamhälle där det påstås att det beror på att makthavarna strävar efter största möjliga lycka åt största möjliga antal individer – allt i utilitaristen Jeremy Benthams anda. Därför ska fängelserna byggas ut ordentligt (så medborgarna får skydd, och de onda omskolas till goda människor), grundskolan ska bli tio-årig, och förskolan påbjuden från tre års ålder.
På University College I London finns en glasbur nära entrén. Där förvaras Benthams skelett, sittande på en stol, ifört filosofens kläder och toppat med ett huvud i vax. Tittar man noga ser man hur kroppen nästan omärkligt vibrerar. Det är Bentham som försiktigt rister sina knotor i glädje över hur Sverige utvecklas.

Omskolnings- och reformeringsgraden av fångarna på svenska anstalter är dock tämligen begränsad. Kanske serveras det för lite krusbär på kåken?
När Bentham drog upp riktlinjerna för sitt stora fängelseprojekt Panoptikon planerade han allt i minsta detalj – även vad fångarna skulle äta. Kosten skulle vara så billig som möjlig – men också näringsriktig. Han skapade själv recepten och bland dem finns ett som kombinerar komage med krusbär – och jag blir intresserad av att testa det. Det återfinns i Jeremy Bentham’s Prison Cooking: A Collection of Utilitarian Recipes (2014).
Fergus Henderson serverade en del av rätterna på sin Michelinstjärne-restaurang. Vilket inte är så konstigt, det vilar något utilitaristiskt över den inriktning på kokkonst som betecknas som ”från nos till svans”; allt ska tas tillvara – och det var ju Henderson som skapade denna begränsade trend på restauranger. Tyvärr klingade trenden snabbt av. Hendersons variant på Benthams recept med krusbär är tilltalande. Komage får får puttra med lök och cider, i med krusbär, låt det puttra lite till, lägg sedan på tunt, tunt skivad potatis och in med anrättningen i ugnen tills potatisen är stekt.

Krusbäret benämndes tidigare stickelbär i Sverige, vilket är begripligt med tanke på de taggiga grenar som bär bären. Kanske är det också förklaringen till att jag tycker mig i litteratur och kultur ana att människor undermedvetet förknippar krusbär med möjlig olycka. Du riskerar att sticka dig när du sträcker dig efter det goda sötsyrliga bäret.

Den ryska rätten som jag fantiserar om att krigsfångarna – kanske i smyg tillredde – finns också tidigt belagd i den engelska kokkonsten – dock används tjock grädde istället för yoghurt. I The Lady’s, Housewife’s, and Cookmaid’s Assistant (1769) är receptet föredömligt kort och koncist:

Scald two quarts of young gooseberries till they are soft, put them through a hair sieve with the back of a spoon, sweeten the pulp very well. When cold, mix it with a little thin cream or milk till it is smooth, then add thick cream; mix it well, and send it to table. N.B. If you like the seeds, put the gooseberries when scalded through a cullender instead of a sieve

Om du undrar vad en hair sieve är så är det en sil tillverkad med hjälp av hästtagel. Jag tror det kan fungera även med en ståltrådssil.

Ätandet av krusbär försätter mig alltid i ett spekulativt sinnestillstånd, själva tanken på krusbär räcker för att tankarna ska röra sig mer fritt och lätt. Varför heter maträtten i receptet ovan i den gamla engelska kokboken gooseberry fool? Kan det ha något att göra med att galningar ansågs heliga i Ryssland – var det ryska krigsfångar som förde maträtten till de brittiska öarna? Men den vanliga – och lite tråkigare teorin var att fool kom från franskans ord för krossa – alltså fouler. Dock föll den teorin eftersom maträtter med fool i namnet dök upp redan i slutet på 1500-talet i England, och då utan att innehålla frukt eller bär som krossats eller mosats.
Oxford English Dictionary hävdar att namnet helt enkelt kommer från att rätten var lite tokig, lite smågalet hopvispad.
… och plötsligt är vi tillbaka vid den slaviska heliga dåren.

Möjligtvis kvalar jag in i den gruppen där jag sitter på min stubbe och drömmer om min stora krusbärsplantage.

Boris Benulic