Det finns människor som gärna vill, men som inte riktigt kan. Personer som inte är lämpade för det de vill göra, hur mycket de än önskar att de kunde.
Ibland kan man känna medlidande med dem; han eller hon vill ju så gärna.
Ibland kan man bli arg – det är när de försöker skylla på omständigheter som förklaring till att de om och om igen gör fel. Värst är det när de försöker skapa berättelser där de själva liksom inte ingår, som om de inte varit delaktiga i att något inte fungerat.

Möjligen är det än värre när de ger sig på att tråckla ihop en historia som innebär att det problem som ska lösas är något helt annat än det som verkligen är problemet.

På normala arbetsplatser finns – i bästa fall – fortfarande chefer som efter att ha studerat medarbetarens eller den anställdes vedermödor och misslyckade försök, vänligt och bestämt säger:
“Nej, du .. det här är nog inte riktigt din grej. Du ska nog göra något annat”.

Men svensk politik går inte att jämföra med en normal arbetsplats. Kanske är partipolitiken en sektor där de alla hamnar … de som inte klarar sig på arbetsmarknaden?
Och i riksdagen anhopas och anrikas de som är allra bäst på att prata bort sina misslyckanden. Det är därför partiledarintervjuer är så outhärdliga …. speciellt när det är valår.

I morse var det Ebba Busch som fick svara på frågor i P1.
Hennes svar på vad man ska göra åt “integrationsproblem” var att “vi” måste bli bättre på att “förklara vad som är svenska värderingar”, och tala om “vad som förväntas”.

Det här är ett typexempel på vad jag talade om inledningsvis, man förstår inte, eller låtsas inte förstå vad som är de verkliga problemen.

Det som benämns som “integrationsproblem” är bland annat brutal gängkriminalitet, ovilja att försörja sig själv för att istället leva på andra, samt total total avsaknad av helt normal vardagshyfs.

Mig veterligen är det inte en någon svensk unik värdering att man inte bör mörda människor, begå bombattentat, men att man bör arbeta för sin försörjning, samt – om man är flykting och fått en fristad; visa respekt för det för det folk som och land som öppnat sina dörrar.

Det är därför inte något “vi” måste “bli tydliga med”. Det är ju rent svammel från Busch (och de andra partiledarnas) sida.

De regeringar Sverige haft de senaste 25 åren har – oavsett sammansättning – öppnat gränserna för en hundratusentals människor som uppenbarligen totalt saknar det vanliga folkvett som finns i alla fungerande kulturer … att det som kallas “integrationsproblem” ska kunna lösa genom att det betraktas som ett “informationsproblem” innebär bara att den offentliga sektorn sväller upp ännu mer med nya verk och myndigheter som “tydligt ska kommunicera” vad som förväntas.
Under Busch tid som minister har hon inte gjort det minsta lilla för att det ska sluta strösslas med medborgarskap, ibland till och med till mördare.

Att någon kan tänka sig att rösta på Busch är för mig obegripligt, lika obegripligt som att någon kan tänka sig att rösta på något av alternativen i riksdagen.