Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 5 mars 2001 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
De mest märkliga farsoter drar sedan 20 år över världen. Förr hade sjukdomarnas namn rejäla ändelser som -pest, -koppor och -sot. Epidemier förr i tiden ledde till att folk hostade eller blödde sig till döds, de moderna farsoterna leder däremot raka vägen till kökssoffan, där offren ligger komplett utmattade utan att orka röra sig, drabbade av illamående, trötthet, muskelvärk och minnesförlust.
Två moderna farsoter är ”kronisk trötthet” och ”Gulf War syndrome” — den senare sjukdomen drabbar dem som var med i Operation Ökenstorm mot Saddam Hussein. De drabbade soldaternas journaler borde vara en guldgruva för ”Cityakutens” manusförfattare om de någon gång drabbas av idétorka. Impotens, utslag, depressioner, ångestattacker, aggressivitet, varje upptänklig form av cancer, samt sperma som lämnar blödande sår efter sig de gånger soldaten kan genomföra samlag.
Det har påståtts att andelen missbildade barn som föds i denna grupp är långt större än genomsnittet. En del hävdar till och med att sjukdomen är smittsam, och en av veteranerna säger att inte bara frun och barnen smittats, utan att även hans hund drabbats. Mängder av tidningsartiklar, böcker och tv-inslag har skildrat detta problem, liksom den kroniska tröttheten, eller yuppiesjukan som den också kallas. Men parallellt med detta har miljarder kronor lagts ned på forskning och utredningar, och ännu finns inte skymten av bevis för att det skulle finnas sjukdomar som ”Gulf War syndrome” eller kronisk trötthet.
Statistiskt sett är det till och med så att andelen nyfödda missbildade barn är avsevärt lägre i gruppen ”pappa var soldat i Operation Ökenstorm”. De som drabbats hävdar att det måste finnas en medicinsk, vetenskaplig förklaring till de smärtor de upplever — ett virus, en farlig organism eller ett gift. Och om läkarvetenskapen eller offentliga utredningar inte lyckas finna bevis för detta, så börjar man snabbt tala om mörkläggning.
Vi upplever i dag precis samma sak med larmrapporterna om utarmat uran som Nato använt i granater i kriget på Balkan. Det finns inga vetenskapliga bevis för att det utarmade uranet skulle vara farligt, såvida man inte breder det på frukostmackan. Ändå talas det i medierna om en explosionsartad ökning av olika cancerformer; det sägs att antalet missbildade barn som föds i familjer där pappan varit med i Nato-styrkorna på Balkan är långt större än vad som är normalt. Men det finns inte skymten av statistiska bevis.
Känner vi igen det? Men varför inte leta efter de enkla och självklara svaren innan man börjar spekulera som agent Fox Mulder i ”Arkiv X”? En av de läkare som studerat ”Gulf War syndrome” konstaterar att mentala kollapser och ångest är en fullt rimlig reaktion efter det att man tillbringat några månader i en öken, ständigt orolig för att ett moln med dödlig gas ska komma drivande över förläggningen och döda allt i sin väg. Denna oro och ångest omsätts sedan givetvis enkelt i rent fysisk smärta och plåga. Det är inte konstigare än att vi kan få ont i magen en måndagsmorgon när vi inte vill gå till jobbet.
På samma sätt är det med den kroniska tröttheten. Det finns personer som går till doktorn totalt utmattade efter att i åratal ha arbetat 80 timmar i veckan. Men de vill inte tänka sig att det är arbetssituationen eller det liv de lever som orsakar tröttheten, utan ber förtvivlat läkarna leta efter ett virus eller någon annan påtaglig orsak. Vi verkar vilja söka förklaringar som vi själva inte bär ansvaret för eller kan göra något åt. Men det är de förhållanden vi tvingas arbeta och leva under som gör oss sjuka. Smärtan de drabbade upplever är verklig. Men det behöver inte betyda att den har en medicinsk förklaring. Så vi ska inte ropa på doktorn, utan på en annan samhällsordning.
Boris Benulic
Kommentar: Det jag beskriver här är en del av en biologisering av problem som kommer sig av att vi vantrivs i kulturen eller av att vi rentav som individer inte passar in det som samhället utvecklats till.
Och eftersom det i vår tid är omöjligt att ifrågasätta såväl individers val, handlande och tänkande som samhället och kulturen, måste det hela förklaras med saker som kan åtgärdas med medicinska behandlingar eller operationer. Ta bort eller lägg till så att du passar in.
Leave a Reply