Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 21 april 2005 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Första maj närmar sig och visst saknar jag demonstrationerna, lika mycket som känslan av hur morgonens första filterlösa cigarett raspade liv i lungorna. Men vi som är marxister har numera ingen att marschera tillsammans med i Sverige. Vänstertågen har blivit bitna av Pol Pots vålnad och att gå där skulle vara som att delta i filmen ”De kaffe lattedrickande stalinistiska kannibalzombiernas återkomst”. Men som vi sa på 70-talet: ”Vi börjar om. Vi ger oss inte.”
Så jag gör ett sista försök att tala förstånd med alla som tänker demonstrera och ska försöka vrida det hela rätt så att jag kan återvända in under fanorna. Förr kämpade vi marxister mot staten, lagarna och skatterna; i ”Internationalen” sägs det att stat och lagar oss tynga ned och att vi under skatter digna. Skatter är bara ett sätt att sno vanligt folk på pengar.
Inför en platt skatt — alla betalar lika mycket — till exempel 15 procent. Ta bort alla indirekta skatter som moms och statliga avgifter också, så får du rätt mycket pengar över.
Minst 100 000 kronor om året om du tjänar 25 000 i månaden, jämfört med i dag.
Huhu, tänker du nu — om vi sänker skatterna, så kommer mormor på långvården att bli ett enda stort varande liggsår, ungarna kommer allt oftare att undervisas av vikarier som inte kan få några andra jobb och som bara läst svenska för invandrare, vägarna kommer att förfalla, poliser blir lika vanliga som en oskuld på Ibiza, och in i landet kommer knark och horor i chartrade bussar eftersom vi bara har två tullare i hela landet, och de ska dessutom sköta avläsningar åt SMHI. Men det är nästan så det är i Sverige i dag — inte riktigt, men vi rör oss däråt, trots att vi ger Göran Persson och Pär Nuder mer än hälften av vår lön. Och de säger att de vill ha mer. Göran och Pär tror att vi inte riktigt klarar av att hantera mycket pengar, de utgår från att vi kommer att fylla kundvagnarna med chips, bunkra med starkölsflak och sedan spendera stålarna under en helg i en orgie av kalorier och alkohol — kanske till och med ha sex utan kondom!
Som tidningen The Economist visat i sitt senaste nummer har länder som Estland och Slovakien, efter införandet av den platta skatten, fått en snabb tillväxt och en rättvisare inkomstfördelning. Visst får typer som Skandia-direktörerna mer att spendera på Bukowskis, men de är ändå en minoritet — det viktiga är att för första gången sedan 1960-talet skulle låg- och medelinkomsttagarna få en möjlighet att i verklig mening planera sitt och sina barns liv — och det är just vad socialismen handlar om. Att ge vanligt folk makt och medel att ordna sina liv. Och vi skulle alla skaffa oss bra försäkringar för de där 100 000 kronorna och investera dem på ett bra sätt.
Så Göran och Pär, vi ska låta udda vara jämnt och säga att ni får behålla pengarna ni snott och slarvat bort. Men håll fingrarna borta från våra plånböcker i fortsättningen. I USA utgör kostnaden för att upprätthålla skattesystemet minst tio procent av de skattemedel som tas in. I Sverige är det säkerligen mer. Tänk så enkelt. Inga avdrag, inget krångel, färre byråkrater och mer pengar till din familj.
Marxister ska tjäna folket, inte tjäna på folket. Jag hoppas vi kan ses under fanorna, kamrater! Kamp mot skatteutsugningen av det arbetande folket.
Boris Benulic
Kommentar: Idén om låg, platt skatt har fortfarande inte fått någon förankring i de svenska folkdjupen … vilket är en källa till stor förundran hos mig.
Här har vi ett folk som består av individer som utan större knot och veklagan ordentligt betalar sina skatter, pålagor och avgifter — för det förväntar de sig anständiga pensioner, skolor, sjukvård, omsorg och ordning och reda på gator och torg.
Ingendera har de fått.
Istället har de sett hur deras skattepengar spenderas på Nya Karolinska Solna och fått veta hur de kommer att förslösas på framtidens höghastighetståg. De äldre har bekostat experimenterandet genom ett långt arbetsliv, och nu fortsätter många av dem att betala för det med en tillvaro som fattigpensionärer.
Kanske är det detta som bekymrar mig mest inför framtiden … att svenskarna är så kuvade och demoraliserade och utan självförtroende att de inte tror sig om att kunna bygga ett bra eget liv för sig och de sina om de får behålla 90 procent av det de arbetar ihop, istället är de mer benägna att sitta på baken och lyssna på politiker som diskuterar om skattetrycket ska vara 60, 70 eller 80 procent.
Men visst … det är väl också en form av valfrihet …
Leave a Reply