Du måste lyssna på vetenskapen, ryter Greta Thunberg och politikerna.
Men vad gör vi med våra upplevelser av att något är fel … fast vetenskapen säger att det är rätt.
Vi lever i en kultur där vi ofta inte medges tid att fundera över detta.

Nästa nyhetsbrev utkommer söndag 18 augusti. Då handlar det om Per Wirténs nya hopplösa bok om ”Hopp”. Per håller på att tappa sugen. Och så handlar det om USA, persisk poesi och kanske blir det också en fortsättning på serien om snabbmat.

Men först – ett reklaminslag! I dag meddelade Erika Bjerström att hon säger upp sig och lämnar Svt och sin tjänst som ”klimatkorrespondent”.
Det ska du förstås fira genom att läsa den här boken.

Vår tids tidstjuvar

Ibland promenerar jag förbi en butik i Sundbyberg där man säljer klockor. Dyrbara klockor. Medan andra butiker längs med gatan läggs ner och ersätts med gym, frisörer och tatueringssalonger så överlever urbutiken genom att uppenbarligen sälja Breitling och Graham 1695 till en hugad kundkrets.

Egentligen borde jag finna det märkligt. Sundbyberg är ju inte kvarteren kring Stureplan. Förvisso kan Sumpan skryta med att vara krogtätare än kvarteren kring Stureplan, men prisnivån är – milt uttryckt – inte riktig densamma i Sundbyberg som kring Stureplan. Här borde man sälja Swatch-klockor.

Jag stannar alltid till vid butikens skyltfönster – inte för att beundra någon av lyxklockorna utan för att se vilka som är inne och handlar.
Jag har ännu aldrig sett en kund därinne som inte kunnat beskrivas som mörkhårig, storskäggig man, mellan 25 och 40 år, tämligen ofta med testopumpad kropp, och med en kvinna vid sin sida som också är pumpad … dock inte av testosteron.
Köper de dyrbara klockor för att de är noga med att hålla tiden?
Eller för att markera att de är tidens herrar? De behöver inte passa tider, och en Breitling Premier B01 Chronograph 42 i 18 karat rött guld är beviset för detta.

Var i tiden befinner du dig?

Du förstår bara vad du kan åstadkomma om du placerar dig utanför tiden, förklarade Thoreau.
När du tänker måste du placera dig själv i framtiden för att kunna förstå vad du kan – eller måste –åstadkomma, deklarerade Nietzsche.
Deras perspektiv var olika … men i båda fallen finns tanken där om att du måste förflytta dig utanför den tid du befinner dig i.

en de flesta människor i det senmoderna samhället väljer inte att försöka förflytta sig utanför tiden, eller i tanken till framtiden … de försöker stanna tiden, och de gör det tidigt i sina liv – och fortsätter att vara tonåringar intill döden.
Vilket möjligen gör att de kan betraktas som själsligen döda i förtid – för de behåller inte tonåringens nyfikenhet, bara de yttre attributen.

Det ständiga tjatet om ”Carpe Diem” kan skapa intrycket av att människor är medvetna om tidens gång, liksom det ständiga gnället om ”livspussel” och tid som inte räcker.
Det spelar mindre roll vilka diskussioner filosofer och vetenskapsmän för om vad ”tid” är för något, nutidens människor laborerar med ett helt eget tidsbegrepp. De ser tiden som något som tilldelats dem, en väg de ska vandra, och om de stannar upp någonstans längs med vägen så förbrukas inte den tid som är dem utmätt.
Vad de inte fattar är att tiden rör sig mot dem.

Du bestämmer hur din historia ser ut … eller?

6 april1922 organiserar Société française de philosophie en tillställning i Paris där den franske filosofen Henri Bergson debatterar med Albert Einstein.
Ämnet?
Vad är ”tid”?
Bergson talade i en halvtimme.
Einstein svar tog bara några minuter, och han deklarerade:

Det filosofer kallar tid existerar inte. Det rör sig om en psykologisk föreställning skild från vetenskapsmannens verkliga tid

Vad hade då Bergson sagt?
Han hade upprepat sin uppfattning att vi människor är ett koncentrat av den tid vi levt, att tid är något enhetligt och varaktigt som kan mätas, och att historien är något som gradvis uppenbarar sig för oss – och då har den en varaktighet som är beroende av vår egen varaktighet. Hur historien har varit bestäms av hur den ser ut när vi vänder oss om och tittar på den. Betydelsen av vad som en gång hänt kan ändras av det som en gång kommer att ske.
Man kan möjligen uttrycka det som att Bergson inte litade på vetenskapen i sig – den behövde underordnas den mänskliga erfarenheten, samt det han beskrev som vår instinktiva känsla av att våra tankar, handlingar och känslor kan användas för att värdera och förstå den verklighet vi lever i.

Häradsbetäckare

Det var inte bara Bergsons och Einsteins uppfattningar om tid som skilde dem åt – de levde helt olika liv privat som Jimenas Canales påpekar i sitt verk The Physicist and the Philosopher: Einstein, Bergson and the Debate That Changed Our Understanding of Time påpekar.
Bergson vigde sitt liv åt att läsa, skriva föreläsa och åt fru och barn, och verkar levt ett synnerligen lyckligt familjeliv. Han beskrevs av omgivningen som ”asketisk”, ”tystlåten” och ”ödmjuk”.
Einstein däremot framlevde ett liv som häradsbetäckare redan från tonåren, fick barn utanför äktenskapet – som adopterades bort. Efter att ha varit otrogen mot sin första hustru behövde han Nobelpriset till underhållet som utdömdes efter en utdragen skilsmässoprocess.
Hans omgivning i den akademiska världen ansåg honom vara makthungrig, och skoningslös om hans uppfattningar ifrågasattes.

Jag kommer inte förbi tanken på att de två männens olika syn på vad ”tid” är också bestämde deras sätt att leva.

De flesta av dagens människor har ingen aning om hur Einstein såg på tiden. Men de lever i en värld där kulturen är formad av hans teorier, och därmed saknar de förmågan och viljan att i verklig mening ta ansvar för sig själva.
I den kultur som Einstein bidrog till att skapa är det heller inte meningen att de ska ta ansvar för sig själva. Inte för att jag tror att han ville att hans teorier skulle bidra till det vi upplever. Man kan välja sina ord, men inte hur andra använder dem.

Där jag sitter under eken inbillar jag mig att jag kan förena Bergsons tankar om tiden med Einsteins teorier. Bergson menade själv att så var fallet.
Men Einstein var obeveklig – de två uppfattningarna var oförenliga.
Man måste lita på vetenskapen hävdade han.
Och där befinner vi oss i dag.

Boris Benulic

Ett storverk som inspirerade Vilhelm Moberg

Alfred Kämpes Svenska Allmogens Frihetsstrider kanske snart blir förbjuden i Sverige. Den handlar ju om det som de styrande i Sverige vill att vi ska glömma alla de offer som gjorts för att bygga upp det som nu förslösas och skänks bort.
Boken beställer du här.