Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 15 april 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

I morgon kommer det inte att mullra i rättens krater — däremot i alla Folkets hus kaffeapparater, för då samlas socialdemokraterna till mellankongress i Stockholm.
Mellankongress låter litet grand som mellanblödning, ni vet det som kvinnor får när menstruationscykeln fått punka — och det kan den få av litet olika skäl. Stress och täta partnerbyten till exempel.
Och det är väl ungefär vad som kännetecknar socialdemokratin i dag. Man är stressad över att för få arbetar och att det lilla fåtalet ska försörja allt fler sjukskrivna och pensionerade, och sap småhånglar med alla andra partier för att klara majoriteter i olika frågor.
Mellankongressen ska diskutera hur vi ska få en sådan tillväxt att äldrevård inte blir synonymt med liggsår och att sjukskrivning upphör att vara ett helt normalt sätt att hantera allmän olust.

När jag läser materialet som finns tillgängligt tror jag själva kärnan i sap:s syn sammanfattas väl i en artikel av Pär Nuder, som är statsministertrainee. Han säger: ”Trygghet gör att människor vågar ta större chanser och satsa mer på att förverkliga drömmar och visioner. Trygga människor törs prova på nya saker — det kan vara att påbörja en ny utbildning eller starta ett nytt företag.”
Förstår ni något?
Socialdemokraterna samlas för att diskutera hur vi ska få en bättre tillväxt, och en nyckelfråga är att vi alla ska känna oss trygga. Vi har en otillräcklig tillväxt för att vi alltså är otrygga.

Men i vilken mening kan folk känna sig otrygga i dag. Vi har fortfarande ett mycket väl utbyggt system för att se till att människor inte far illa. Jo, jag vet. Det finns problem. Grupper som handikappade och missbrukare som vill ha vård struntar de flesta politiker i — det finns andra som det är bättre att lägga pengarna på, anser man. Ensamstående mammor är en annan grupp som får ta stryk, liksom invandrare.
Men det är ändå inte grundläggande trygghet vi saknar.
Det är grundläggande frihet.
Karl Marx och den tidiga arbetarrörelsen kämpade för att befria arbetare och fattigbönder från överhetens förtryck — det viktiga var friheten, rätten att bestämma över sig själv — bara man erövrade den skulle man också få trygghet.

Så, käre Pär Nuder — när du bekymrar dig över att så få invandrare och flyktingar arbetar — fundera inte på hur du ska ge oss trygghet. Vi vill ha frihet i stället. Sug på de här förslagen:

1. Alla invandrare som startat eget företag får skattefrihet i fem år. De får dock inte del av samhällets allmänna välfärdssystem — de ansvarar själva för sin trygghet genom försäkringar. Inser ni hur många charkuterier, bagerier, små restauranger, skomakare och skräddare vi skulle få, som till rimliga priser gjorde vår vardag trevligare? Reglerna gäller även de som övertar nedlagda jordbruk. Invandrare och flyktingar har sökt sig hit för att de vill arbeta — inte för att fylla ut socialarbetares timmar.
2. Alla former av långtidssjukskrivning och förtidspensionering avskaffas. Ingen mår bättre av att inte ha ett arbete, och givetvis finns det mängder av uppgifter som kan anpassas till olika former av sjukdomar — allt ifrån sagoläsning till parkarbete. Individen mår bättre och samhället blir mänskligare.

Vad socialdemokratin måste förstå är att den måste bryta med sitt överklassperspektiv om att underklassen måste tas om hand. Vi klarar oss finfint om vi bara får vår frihet. På mellankongressen bör Göran Persson och Pär Nuder utropa socialismen, för den är vår räddning. Vad vi behöver är just den fördelningsprincip som Karl Marx sa skulle gälla under socialismen: ”Av envar efter förmåga, åt envar efter behov.”

Boris Benulic

Kommentar: Din frihet ökar inte om staten ger dig bidrag.
Din frihet ökar om staten låter dig behålla de pengar du arbetar ihop.
Jag fattar fortfarande inte varför så många ska ha så svårt att fatta detta.