Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 30 april 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Ge Josefine Öqvist en bragdmedalj — jag kan inte tänka mig någon som gjort mer för damidrotten och därmed för all idrott, än hon.
Tänk så många farliga myter hon dödat. Vi som trodde att alla kvinnliga fotbollsspelare hade lår som pålkranar.
Inte lilla Jossan inte, och hon spelar ändå i landslaget med sina spänstiga välformade påkar.
Och trodde ni fotbollsbrudar var gorillaludna över hela kroppen och fick fixa bikinilinjen genom att materialförvaltaren kom med röjsågen så har ni fel — på de bilder som vi nu kan betrakta i ett herrmagasin kan man se att Jossan är lika nyvaxad som en raggarbil på midsommarafton.
En del föräldrar kanske är oroliga för att släppa i väg sina tjejer till fotbollen — ska inte tjejer egentligen hålla på med sådant som rytmisk gymnastik och konstsim? Glidtacklingar, luftdueller och frisparkar är väl inget för en flicka — det är liksom för stöddigt. Är inte damfotbollens planer befolkade av män fångna i en kvinnas kropp, varelser som föredrar klacksparkar framför högklackat?
Till de föräldrarna kan jag bara säga: se på Josefine! Hon visar att det finns plats för den gamla sortens kvinnor i fotbollen; sådana som visste sin plats och som underordnade sig.

Det är inte så att jag har problem med nakenhet, sex eller ens porr. Om den kvinnliga delen av befolkningen konstant gick omkring i kortkorta kjolar och genomskinliga blusar och betraktade trosor som extrautrustning som inte alltid behövs, så vore det rätt okej, och inte samma korkade grej som det Josefine gjort.

Och jag kan känna sorg över och ömhet för alla de kvinnor som tvingas sälja sina kroppar. Men ingen tvingar ju Jossan. Det är ju inte så att hennes tränare sagt: För fan, kasta paltorna, ned på alla fyra och svanka så vi får några bilder på dig i bikini — annars får du sitta på bänken på lördag.
Till och med det skulle jag begripa, och — det är ju kul att lira.
Men Jossan verkar inte riktigt veta varför hon viker ut sig.
En möjlig förklaring är att hon verkar haft väldigt, väldigt höga förväntningar på bilderna — hon säger det själv.
Hon kanske aldrig blivit plåtad förut? Det finns inga kameror i Bälinge! Bilderna blev dessutom allt hon hoppats på.
Jag tittar och tittar och tittar på bilderna, och försöker förstå vad det är Jossan hoppats på. Att hennes bröst ska se större ut än vad de är kanske?
Jag tror det eftersom hon ett par gånger plåtas i poser som får hennes B-kupor att se ut som C-kupor.
Hon är i intervjun litet förvånad över att så många skällt på henne för att hon klär av sig på bild. Hon tror att det beror på att i Sverige får man inte sticka ut.

Nej, Josefine, jag blir förbannad på dig för att du är så anpassad till de alltför vanliga uppfattningarna om hur tjejer ska vara.
Tänk i stället på alla coola 13-åringar som spelar boll och som tror att det räcker om de är bra på det — de behöver inte fjäska för killarna.
Nu har du visat de där tjejerna att det inte ens räcker med att vara fotbollsstjärna — man måste lik förbannat puta med rumpa, bröst och läppar.

Men hör ni tjejer — om ni läser det här, så kom ihåg att riktiga killar tycker att utvikningsbrudar är pantade — och man har inte sex med korkade människor — det är ungefär lika häftigt som att sätta på en chèvreost.

Boris Benulic

Kommentar: Nej, det är ju inte så att jag vänder mig mot avbildandet av mer eller mindre nakna kvinnokroppar i olika magasin … liksom jag inte vänder mig mot om samma sak sker med män. Men de senare är alltid mer påklädda … om manliga höjdhoppare skulle vara dressade på tävlingar som de kvinnliga skulle männen försöka glida över ribban i tangakallingar och med bar överkropp.
Vi behöver se vackra, starka kroppar avbildade, och vi behöver ha förebilder som är vältränade och kultiverade och som också skapar något utanför arenorna.
Sådana som den ryske brottaren Karelin eller de ukrainska boxarbröderna Klitschko.
Men allt Josefine Öqvist gav oss var kvinnan som kropp.